Vad är detta med kaffe?
Jag har under mina månader som präst insett vikten av att vara kaffedrickare.....vilket jag inte är. Det är verkligen ett social handikapp. Kommer jag till ett sorgesamtal nog står kaffebordet dukat, om man ska ha möte serveras kaffe, om det är kalas, minnesstund, kyrkKAFFE osv. På de flesta ställen finns te som alternativ, i alla fall påste.
Idag gjorde jag en klagan på facebook över att jag allt som oftast tvingas sörpla i mig en kopp kaffe och genast utbröt hjälparbete bland kamraterna.......
PÅ denna sida ges handgripliga tips om hur man med hjälp av smaksatt kaffe kan lära sig att förlikas med kaffet och kanske rent av älska det vad det lider.....jag är skeptisk.
I rent studiesyfte googlade jag ordet kaffe och fick 6 070 000 träffar. Kaffe är verkligen något viktigt och heligt vad det verkar.....
Här finns tex ett kaffeforum och det verkar som att man där tar saken på riktigt allvar....
Så jag får väl överväga hur jag ska göra.....stå ut med påste och vara osocial eller ta atg i det och se om det verkligen går att "lära sig! dricka kaffe, vilket känns helt absurt, varför ska man lära sig sådant man inte tycker om....
Vännen sa för övrigt att det går fortare än man tror......ska han säga som jobbat i församling hur länge som helst och dessutom är prästson....det ligger nog i generna!
1 kommentar:
hihi, jag känner verkligen igen mig. Jag lärde mig att tycka om kaffe under musikalrep. Egentligen började det hel med såna där capuchinos (eller hur det nu stavas) på påse (med 1000kg socker i du vet) Det var ju gott och då började jag även dricka kaffe latte utan att tänka mig att jag skulle kunna dricka kaffe. Sen under ett sent musikalrep drack jag en kopp vanligt kaffe med mycket mjölk för att hålla mig vakn och sedan tyckte jag helt plötsligt att det var gott. Men det måste vara mycket mjölk i...
Sen så slutade jag att dricka kaffeeftersom jag jämt har så ont i magen men nu har jag börjat lite igen eftersom jag inte tycker att det gör någon skillnad för magen. Och nu tycker jag att det är jättegott!
Oj vad jag svammlar. Det var ju inte riktigt meningen att jag skulle berätta hela min kaffehistoria :-)
Det jag vill säga är att det går absolut att lära sig att tycka om kaffe men jag vet däremot inte om det är värt att göra det. En prästbekant till mig brukar säga redan innan sorgesamtalet ellervad det nu är att hon inte dricker kaffemen gärna tar ett glas juice eller saft.
Men jag förstår verkligen det sociala problemet. Jag äter ju inte mjölk (bara havre varianten)eller ägg och det är jobbigt när alla vill bjuda på fikabröd...
Det blev visst en lååång kommentar utan egentligt innehåll :-)
Jag tycker att du ska göra det som känns bäst för dig (såklart).
Kram/veronica
Skicka en kommentar