jag förundras!
de senaste veckorna har jag verkligen förundrats över oss människor, svenskar och även över mig själv. Skälet till detta är Hollywoodfruar som går på tv 3. Dessa kvinnor som lever i det blå får många av oss att bänka sig framför tv.n läsa tidningar och debattera dessa blondiners uttalanden.
Varför...?
Efter att ha förstått att de kanske inte är de smartase brudarna, iallafall inte de mest politiskt korrekta med svenska mått mätt kollade även jag på senaste programmet. Det var mer än en gång jag fick lyfta upp hakan som trilla ner på golvet.
En intervju med Anna Anka på aftonbladet tv förstärkte inte direkt mina försök att ändå tycka att var och en har rätt att uttrycka sina åsikter..... Om en man blir slav av att diska mot sin vilja vad blir då en kvinna? Inte slav? Hur som helst tycker Anna Anka att man ska anställa någon för att göra det. Och visst det kan man ju....eller?
Funderar på om min feministvän något längre norr ut skulle stå ut med att se denna serie mer än fem minuter????
Ja vi ser alla olika på livet och tack gode Gud för det. Jag skulle absolut inte vilja byta bort mitt emellanåt slitiga liv mot det som dessa fruar lever......
Men som en av kvinnorna sa....
"Vi har en bra uppdelning min man och jag, han betalar allt.....!"
Skulle onekligen känna mig obekväm i en sådan beroendeställning. Tänk att behöva be sin man om "veckopeng"
Nä då sitter jag nog hellre här och funderar på hur jag ska få tiden och pengarna att räcka till.
Och föresten så kan nog familjen (läs äldsta sonen) hoppas på ett lätt ekonomiskt tillskott under natten då vi väntar tandfen här i huset.......
torsdag 24 september 2009
måndag 21 september 2009
underbart!
vilken underbar söndag jag hade.
Att få vara präst och fira två fantastiska mässor med lovsång, körglädje och dop är en Guds nåd alternativt stor tur!
En av mässorna tvingades dock blivande prostinnan fira utan skor på tassarna, vilket väckte en del munterhet och vissa paralleller till Jesu vandring drogs....
I Torsdags lyckades jag nämligen bevisa hur farligt träning kan vara då jag på gymmet lyckades slå i "ringtån" i en mattkant (jag vet det låter löjligt, men det är sant)så illa att det gick av/alternativt fick en spricka! Detta gjorde det helt omöjligt att tvinga i fötterna i ett par normala skor, ännu mindre i kaftanskor! För kaftan var ju klädseln i går valdagen till ära!
Så det blev strumpbeklädda fötter som stack fram under alban!
Nåja jag tror att både mässan och dopet blev giltiga iallafall!
Dagen avslutades sedan med konfirmandupptakt, 106 konfirmander med föräldrar dök upp i kyrkan!
En relativt slutkörd, men lycklig, pastorsadjunkt körde sedan hemåt i "safarirallyland" för att sedan sjunka ner i köket med make och tekopp.
Mitt i allt detta var det ju också kyrkoval......men det är en annan historia
Än så länge njuter jag bara av gårdagens lyckorus.....
Att få vara präst och fira två fantastiska mässor med lovsång, körglädje och dop är en Guds nåd alternativt stor tur!
En av mässorna tvingades dock blivande prostinnan fira utan skor på tassarna, vilket väckte en del munterhet och vissa paralleller till Jesu vandring drogs....
I Torsdags lyckades jag nämligen bevisa hur farligt träning kan vara då jag på gymmet lyckades slå i "ringtån" i en mattkant (jag vet det låter löjligt, men det är sant)så illa att det gick av/alternativt fick en spricka! Detta gjorde det helt omöjligt att tvinga i fötterna i ett par normala skor, ännu mindre i kaftanskor! För kaftan var ju klädseln i går valdagen till ära!
Så det blev strumpbeklädda fötter som stack fram under alban!
Nåja jag tror att både mässan och dopet blev giltiga iallafall!
Dagen avslutades sedan med konfirmandupptakt, 106 konfirmander med föräldrar dök upp i kyrkan!
En relativt slutkörd, men lycklig, pastorsadjunkt körde sedan hemåt i "safarirallyland" för att sedan sjunka ner i köket med make och tekopp.
Mitt i allt detta var det ju också kyrkoval......men det är en annan historia
Än så länge njuter jag bara av gårdagens lyckorus.....
onsdag 16 september 2009
präst- och diakonmöte
Huvudet är fullt!
tre dagars präst- och diakonmöte är avklarade. Det var mycket intressant och lärorikt på många olika sätt. t ex har det blivit väldigt tydligt för mig hur olika vi inom vigningstjänsten ser på saker och ting....OCH vilken rätt vi tror att vi har att uttrycka detta. Vissa har verkligen begåvats med för lite folkvett!
Men mestadels positivt har det varit. Några fantastiska föreläsningar har jag hört och många trevliga kollegor har jag träffat.
Nu är mitt arma huvud fullt av intryck, att umgås med typ 350 personer under tre dagar tar på krafterna. Finns liksom ingen tid att bearbeta allt man möter. SÅ nu ska sömnen få göra sitt.
Jag fick idag möjligheten att vara med vid vid mässan och dela ut nattvarden! Det var sååååå underbart! alla dessa människor, all glädje, denna innerlighet. Jag vill ha mer!!!!!
Det finns bara ett som saknas, vännen som skulle varit där, som jag vill dela denna glädje med, men som redan är hos Gud. Jag saknar henne så det gör ont!!!!!
Varför måste hon dö?
Gråt inte för att jag är död, gläds med mig för att jag har levat!
Det har varit så påtagligt dessa dagar att hon inte finns....Gode Gud omslut mig och alla andra som saknar och sörjer henne!
tre dagars präst- och diakonmöte är avklarade. Det var mycket intressant och lärorikt på många olika sätt. t ex har det blivit väldigt tydligt för mig hur olika vi inom vigningstjänsten ser på saker och ting....OCH vilken rätt vi tror att vi har att uttrycka detta. Vissa har verkligen begåvats med för lite folkvett!
Men mestadels positivt har det varit. Några fantastiska föreläsningar har jag hört och många trevliga kollegor har jag träffat.
Nu är mitt arma huvud fullt av intryck, att umgås med typ 350 personer under tre dagar tar på krafterna. Finns liksom ingen tid att bearbeta allt man möter. SÅ nu ska sömnen få göra sitt.
Jag fick idag möjligheten att vara med vid vid mässan och dela ut nattvarden! Det var sååååå underbart! alla dessa människor, all glädje, denna innerlighet. Jag vill ha mer!!!!!
Det finns bara ett som saknas, vännen som skulle varit där, som jag vill dela denna glädje med, men som redan är hos Gud. Jag saknar henne så det gör ont!!!!!
Varför måste hon dö?
Gråt inte för att jag är död, gläds med mig för att jag har levat!
Det har varit så påtagligt dessa dagar att hon inte finns....Gode Gud omslut mig och alla andra som saknar och sörjer henne!
fredag 11 september 2009
Kyrkovalet, gå och rösta!
Glöm inte att rösta i kyrkovalet!
Viktigt att valet blir demokratiskt och det blir det inte med bara 10% röstdeltagande!
Kom igen och pallra er till valurnorna.
Det går på de flesta ställen även att förhandsrösta!
Predikoångest.......
Hm
Predikoångest är otrevliga saker!
Brukar inte känna så, men den här gången är det riktigt tungt....
Har jag verkligen något att säga som andar vill höra?
Man kan ju alltid hoppas.
Har bestämt mig för att ta med några pinnar in i kyrkan och bryta av.....(anknyter till Gt-texten)så om de inte minns vad jag sa så kommer de iallafall ihåg pinnarna.....om jag har tur!
Problemet är att denna gång är det min välkomstpredikan. Surt att få ångest då, men kanske fullt naturligt. SÅ nu har jag tagit till Facebook och kamraterna där som pepp-klack. Mycket bra instrument!
Jag behöver verkligen pepp just nu.Vissa otrevlig erfarenheter från förr har kommit ifatt och någon står på min axel och skriker att jag är en dålig predikant! Har försökt med många medel för att få bort detta skräp från min axel, men det kommer tillbaka som en form av gummiboll! Är detta tillåtet! Får kanske se till att släppa luften ur den där bollen!
Ja ja nu finns det i allafall en predikan så då får jag väl ge mig ut och skaffa pinnar!
Och ikväll ska jag vara snäll mot mig. Äta god mat, dricka ett glas vin , fixa naglarna och förbereda mig för morgondagens bröllop.
Hm kanske också plocka fram några utvärderingslappar från ett konfaläger och ha en egotripp av att de ungdomarna iallafall tyckte att jag är bra. I krig och inför predikan är alla medel tillåtna!
Innan söndagen kommer tänker jag stå där och vara stolt över det jag åstadkommit....så det så!
Predikoångest är otrevliga saker!
Brukar inte känna så, men den här gången är det riktigt tungt....
Har jag verkligen något att säga som andar vill höra?
Man kan ju alltid hoppas.
Har bestämt mig för att ta med några pinnar in i kyrkan och bryta av.....(anknyter till Gt-texten)så om de inte minns vad jag sa så kommer de iallafall ihåg pinnarna.....om jag har tur!
Problemet är att denna gång är det min välkomstpredikan. Surt att få ångest då, men kanske fullt naturligt. SÅ nu har jag tagit till Facebook och kamraterna där som pepp-klack. Mycket bra instrument!
Jag behöver verkligen pepp just nu.Vissa otrevlig erfarenheter från förr har kommit ifatt och någon står på min axel och skriker att jag är en dålig predikant! Har försökt med många medel för att få bort detta skräp från min axel, men det kommer tillbaka som en form av gummiboll! Är detta tillåtet! Får kanske se till att släppa luften ur den där bollen!
Ja ja nu finns det i allafall en predikan så då får jag väl ge mig ut och skaffa pinnar!
Och ikväll ska jag vara snäll mot mig. Äta god mat, dricka ett glas vin , fixa naglarna och förbereda mig för morgondagens bröllop.
Hm kanske också plocka fram några utvärderingslappar från ett konfaläger och ha en egotripp av att de ungdomarna iallafall tyckte att jag är bra. I krig och inför predikan är alla medel tillåtna!
Innan söndagen kommer tänker jag stå där och vara stolt över det jag åstadkommit....så det så!
måndag 7 september 2009
ställ in ögonen och koncentrera dig....
Kolla om du kan se de tio ansikten som finns i bilden....
Jag tycker om illusioner och den här är riktigt vacker.....
Leta och njut av bilden
garageskelett
Helgen har ägnats åt garagebygge. Sånu står det efter mycket strul innan ett garageskelett på den där garageplattan som vi haft i 5 år nu! Nu ska det BARA fyllas på med isolering, papp, panel och ja allt vad som behövs.....Gärna också ett tak så klart!
Min roll har varit markservice denna helg och det har varit ett heltidsjobb, jag lovar. Mat , disk , in och ut ur kyl, diskmaskin och skåp.
Tur att det finns trevliga vänner som kan hålla sällskap!
Och så idag skulle jag träna p att ha ledig dag utan attgöra tusen saker, mendet går så där.
Har rensat skor och dessutom fått jobba ett par timmar för att få ihop detta ed försäkringskassan som har ett system vilket inte är byggt för oss som jobbar oregelbundet!
HUA!
Och nu är det dags för mat för de små sötnosarna som håller på att dela upp sina leksaker mellan sig....... Plötsligt ska de ha ALLT ihop, och sedan turas om med vilket rum de olika sakerna ska vara på...... Smidigt system .....not!
söndag 6 september 2009
KYRKOVAL 2009 glöm inteatt gå och rösta
Så är kyrkovalet igång, i allafall snart.
Här i lilla byhålan har vi tre listor att välja mellan. Ganska tragiskt egentligen i en liten by. Bättre att samarbeta och tillsammans uppnå det allra bästa...... Men här har vi annat sätt att lösa problemen på, här är det tyvärr osämja mellan olika falanger......
Ledsamt, men sant. Jag hoppas att det blir en ny sammansättning av kyrkorådet så att det händer grejor här i församlingen. Alltid bra när det rörs om i grytan så att det inte bränner fast i botten liksom....
Maken har ställt sig på en av listorna, den som är mest inklusiv för hela församlingens bästa . På ett sätt hoppas jag verkligen att det går så bra för denna lista så att han faktiskt får ta plats i kyrkorådet. De behöver sådana som han som är relativt oförstörda av kyrkans måsten och istället har klara ögon.
Ja spännan e ska det bli att se hur det går och hur det blir.
Här i lilla byhålan har vi tre listor att välja mellan. Ganska tragiskt egentligen i en liten by. Bättre att samarbeta och tillsammans uppnå det allra bästa...... Men här har vi annat sätt att lösa problemen på, här är det tyvärr osämja mellan olika falanger......
Ledsamt, men sant. Jag hoppas att det blir en ny sammansättning av kyrkorådet så att det händer grejor här i församlingen. Alltid bra när det rörs om i grytan så att det inte bränner fast i botten liksom....
Maken har ställt sig på en av listorna, den som är mest inklusiv för hela församlingens bästa . På ett sätt hoppas jag verkligen att det går så bra för denna lista så att han faktiskt får ta plats i kyrkorådet. De behöver sådana som han som är relativt oförstörda av kyrkans måsten och istället har klara ögon.
Ja spännan e ska det bli att se hur det går och hur det blir.
torsdag 3 september 2009
scrapobjekt bröllop
Nu har jag provat att scrapa lite, här är min första "officiella" skapelse som ska vidare till en mottagare.....
Det gäller ju att våga vara lite modig i att outa sina prylar. Men om jag som glad amatör kan visa mina alster så kanske fler "nyingar" som jag i scrapvärlden vågar prova....
Jag har inte all tid i världen för att utveckla mig, men det är ju så kul när man får
lite tid att skapa.......
tisdag 1 september 2009
Så kom den då, diskussionen om nattvard, handslag och SVININFLUENSAN
Ja idag kom den på allvar. Diskussionen om nattvard, handslag och svininfluensa......särskilt på äldreboendena.
Hur ska vi göra? Ska vi som träffar så många människor komma in och sprida de bakterier som vi möjligen bär på inne på hemmet där det finns redan försvagade människor? Ska vi om vi kommer dit ta de gamla i hand? OCH ska vi alls fira mässa på dessa boenden under den värsta influensatiden?
Det är mycket att tänka på och fundera över....
NU är det väl så att det inte är de äldsta som är känsligast för denna influensa, men samtidigt vet vi att det finns många av de äldre som har nedsatt lungfunktion.....
HUR uppfattas jag som präst om jag väljer att inte ta i hand?
Vi tog det säkra för det osäkra och kontaktade de boenden vi brukar besöka och lät deras medicinskt ansvariga sjuksköterska och hygiensjuksköterska ta beslutet om huruvida det är lämpligt med nattavrd eller inte på äldreboenden just nu. De satt just när vi ringde i möte om svininfluensan och ska återkomma i morgon med svar om hur de vill ha det. Den som lever får se.
Hur ska vi göra? Ska vi som träffar så många människor komma in och sprida de bakterier som vi möjligen bär på inne på hemmet där det finns redan försvagade människor? Ska vi om vi kommer dit ta de gamla i hand? OCH ska vi alls fira mässa på dessa boenden under den värsta influensatiden?
Det är mycket att tänka på och fundera över....
NU är det väl så att det inte är de äldsta som är känsligast för denna influensa, men samtidigt vet vi att det finns många av de äldre som har nedsatt lungfunktion.....
HUR uppfattas jag som präst om jag väljer att inte ta i hand?
Vi tog det säkra för det osäkra och kontaktade de boenden vi brukar besöka och lät deras medicinskt ansvariga sjuksköterska och hygiensjuksköterska ta beslutet om huruvida det är lämpligt med nattavrd eller inte på äldreboenden just nu. De satt just när vi ringde i möte om svininfluensan och ska återkomma i morgon med svar om hur de vill ha det. Den som lever får se.
Effata! Öppna dig! Jag vågar och lägger ut en predikan! Scary!
Efter en väldans massa ångest och funderingar har jag så bestämt mig för att lägga ut en del predikningar och texter här. Jag vet ju hur lycklig jag blir när jag hittar något att inspireras av så då måste jag väl dela med mig själv av något......
Så här är en predikan för 12 e. trefaldighet då temat är "Friheten i Kristus", denna predikan hölls i en församling där många tycker att det går slentrian i nattvarden om man tar emot den för ofta. Och jag hade en tanke att förmedla min egen känsla för hur underbart det är att få möta Kristus så nära och att den nåden aldrig tar slut. Samtidigt känns det viktigt att visa respekt för den syn som andra kan ha på nattavrdsfirandet.....snacka om utmaning. Inspirationen kommer från 2 Mos 4:10-17 och Mark 7:21-37
Effata! Öppna dig uppmanar Jesus!
Då sa han det till den döva mannen med talsvårigheter, idag säger han det till Dig och mig.
Jesus uppmanar oss till öppenhet, att öppna våra hjärtan, våra sinnen, våra liv. Att öppna oss för varandra, att öppna oss för vår omvärld. Att våga se våra medmänniskor att våga se Kristus där i vår nästa.
När vi öppnar oss för Kristus, när vi säger ja till honom ger vi vårt liv en ny dimension vi får en frihet i att våga lämna våra liv i Guds händer, att våga lita på Guds plan för oss.
En dimension som gör vårt liv rikare. Dag
Hammarsköld skriver:
”Du vågar ditt ja- och upplever en mening.
Du upprepar ditt ja – och allt får en mening.
När allt har en mening, hur kan du leva annat än ett ja?”
Detta ja kan levas på så oändligt många olika sätt men med den gemensamma nämnaren att vi lever i Kristi efterföljd, som hans lärjungar med hans liv och gärningar framför våra ögon, med kärleken som ledstjärnan i våra liv. Där vi ser varandra såsom vi är inte som det som syns utanpå. Där vi vågar se under ytan, in i varandra oavsett hudfärg, etnisk tillhörighet, socialgrupp, yrke, politisk tillhörighet eller släktskap. Vi är i Jesus efterföljd fria att se varandra så som vi är.
I evangelietexten befriar Jesus mannens öron från sin tystnad och tungan från sina band. Och just denna befrielse av någon form av tunghäfta är det som möter oss i dagens texter. Många av oss känner kanske igen sig i Moses dilemma, i detta att inte våga prata inför andra människor. Hur många av oss har inte stått stammande och svettiga när vi känt oss tvungna att säga något vid t ex. ett bröllop eller ett möte på arbetet. Och hur ofta känner jag inte att det är svårt att stå så här och lägga ut en text för människor som kanske tycker att jag svamlar eller tolkar fel? Så känner nog också Moses inför Guds krav på honom. Men Gud lovar Moses att Han skall vara med honom i hans verk, Gud lovar att själv meddela Mose det som ska sägas. Men det hjälper inte när det är just talandet som är jobbigt. Då befriar Gud Mose från hans våndor genom att sända honom den hjälp som behövs, en medmänniska, en räddare i nöden, en befriare…… Och så fortsätter Gud att göra för oss människor, han sänder människor i vår väg som kan hjälpa oss och komplettera oss där vi inte räcker till. Men framför allt så sände Gud sin egen son till oss som förebild och hjälp.
Mose accepterade det som Gud ville och lydde, han öppnar sig för Guds vilja och låter sig formas till det som är Guds plan för honom. Som psalmversen lyder:
”Forma mig för ditt rike, uppväck mig ge mig liv, tag mig nu in i din lydnad, Herre förvandla mig” SvPs 96:2
För att våga och kunna känna Frihet i Kristus krävs att vi möter honom. Och det får vi göra varje dag i våra liv. Med öppna sinnen får vi möta Jesus, han som är befriaren. Med öppna öron så att vi kan lyssna till hans ord, med öppna ögon så att vi kan se, med en fri tunga så att vi kan lova Gud och berätta om det vi ser eller hör. Om vi nu inte kan höra, se eller tala på det språk som är det typiska där vi befinner oss, betyder det inte att vi inte duger. Nej alla kan se, höra och tala på sitt språk om det är teckenspråk, barnjoller, ord, skrik, stön eller skratt så är det gott. För det är just det jag tror Jesus vill visa oss med mannen i texten och det som är Guds budskap med berättelsen om Mose. Att vi kan alla leva och prisa Gud, alla på vårt sätt. Jesus kom för att befria oss och påminna oss om att vi alla är Guds barn och att vi är älskade av Gud som en förälder älskar sina barn, kravlöst och utan gräns.
Men åter till mötet med Jesus, mötet som är förutsättningen för friheten i Kristus.
Jag menar att vi allra närmast möta Jesus i Bröd och vin i Nattvardens mysterium, där är Jesus helt och fullt närvarande med oss och där är friheten total. Och Jesus längtar efter att möta oss, så ofta som vi själva vill, Han väntar oss och välkomnar oss vid nattvardsbordet varje dag, om vi så vill, här visas den eviga nåden. Där, vid nattvardsbordet får vi komma ihåg att han befriat och upprättat oss genom att ge sig själv för att vi skulle få leva och ha evigt liv. Där får vi möta honom som vill vår frihet från allt det som kan ses som fel och brister hos oss och i våra liv. Där kan vi lyssna efter Jesus som säger EFFATA; öppna dig, öppna dig för mig och därmed för dina medmänniskor och för Gud.
”Där Herrens Ande är där är frihet” ( 2 Kor 3:4-8) Skriver Paulus lite längre fram i dagens episteltext. Herrens Ande svävar över oss, över jorden ständigt och överallt, i nattvardsbordets gemenskap finns anden och friheten, friheten över att i Kristus, genom hans död och uppståndelse ha blivit befriad och upprättad.
Effata! Vilken underbar uppmaning!
Så här är en predikan för 12 e. trefaldighet då temat är "Friheten i Kristus", denna predikan hölls i en församling där många tycker att det går slentrian i nattvarden om man tar emot den för ofta. Och jag hade en tanke att förmedla min egen känsla för hur underbart det är att få möta Kristus så nära och att den nåden aldrig tar slut. Samtidigt känns det viktigt att visa respekt för den syn som andra kan ha på nattavrdsfirandet.....snacka om utmaning. Inspirationen kommer från 2 Mos 4:10-17 och Mark 7:21-37
Effata! Öppna dig uppmanar Jesus!
Då sa han det till den döva mannen med talsvårigheter, idag säger han det till Dig och mig.
Jesus uppmanar oss till öppenhet, att öppna våra hjärtan, våra sinnen, våra liv. Att öppna oss för varandra, att öppna oss för vår omvärld. Att våga se våra medmänniskor att våga se Kristus där i vår nästa.
När vi öppnar oss för Kristus, när vi säger ja till honom ger vi vårt liv en ny dimension vi får en frihet i att våga lämna våra liv i Guds händer, att våga lita på Guds plan för oss.
En dimension som gör vårt liv rikare. Dag
Hammarsköld skriver:
”Du vågar ditt ja- och upplever en mening.
Du upprepar ditt ja – och allt får en mening.
När allt har en mening, hur kan du leva annat än ett ja?”
Detta ja kan levas på så oändligt många olika sätt men med den gemensamma nämnaren att vi lever i Kristi efterföljd, som hans lärjungar med hans liv och gärningar framför våra ögon, med kärleken som ledstjärnan i våra liv. Där vi ser varandra såsom vi är inte som det som syns utanpå. Där vi vågar se under ytan, in i varandra oavsett hudfärg, etnisk tillhörighet, socialgrupp, yrke, politisk tillhörighet eller släktskap. Vi är i Jesus efterföljd fria att se varandra så som vi är.
I evangelietexten befriar Jesus mannens öron från sin tystnad och tungan från sina band. Och just denna befrielse av någon form av tunghäfta är det som möter oss i dagens texter. Många av oss känner kanske igen sig i Moses dilemma, i detta att inte våga prata inför andra människor. Hur många av oss har inte stått stammande och svettiga när vi känt oss tvungna att säga något vid t ex. ett bröllop eller ett möte på arbetet. Och hur ofta känner jag inte att det är svårt att stå så här och lägga ut en text för människor som kanske tycker att jag svamlar eller tolkar fel? Så känner nog också Moses inför Guds krav på honom. Men Gud lovar Moses att Han skall vara med honom i hans verk, Gud lovar att själv meddela Mose det som ska sägas. Men det hjälper inte när det är just talandet som är jobbigt. Då befriar Gud Mose från hans våndor genom att sända honom den hjälp som behövs, en medmänniska, en räddare i nöden, en befriare…… Och så fortsätter Gud att göra för oss människor, han sänder människor i vår väg som kan hjälpa oss och komplettera oss där vi inte räcker till. Men framför allt så sände Gud sin egen son till oss som förebild och hjälp.
Mose accepterade det som Gud ville och lydde, han öppnar sig för Guds vilja och låter sig formas till det som är Guds plan för honom. Som psalmversen lyder:
”Forma mig för ditt rike, uppväck mig ge mig liv, tag mig nu in i din lydnad, Herre förvandla mig” SvPs 96:2
För att våga och kunna känna Frihet i Kristus krävs att vi möter honom. Och det får vi göra varje dag i våra liv. Med öppna sinnen får vi möta Jesus, han som är befriaren. Med öppna öron så att vi kan lyssna till hans ord, med öppna ögon så att vi kan se, med en fri tunga så att vi kan lova Gud och berätta om det vi ser eller hör. Om vi nu inte kan höra, se eller tala på det språk som är det typiska där vi befinner oss, betyder det inte att vi inte duger. Nej alla kan se, höra och tala på sitt språk om det är teckenspråk, barnjoller, ord, skrik, stön eller skratt så är det gott. För det är just det jag tror Jesus vill visa oss med mannen i texten och det som är Guds budskap med berättelsen om Mose. Att vi kan alla leva och prisa Gud, alla på vårt sätt. Jesus kom för att befria oss och påminna oss om att vi alla är Guds barn och att vi är älskade av Gud som en förälder älskar sina barn, kravlöst och utan gräns.
Men åter till mötet med Jesus, mötet som är förutsättningen för friheten i Kristus.
Jag menar att vi allra närmast möta Jesus i Bröd och vin i Nattvardens mysterium, där är Jesus helt och fullt närvarande med oss och där är friheten total. Och Jesus längtar efter att möta oss, så ofta som vi själva vill, Han väntar oss och välkomnar oss vid nattvardsbordet varje dag, om vi så vill, här visas den eviga nåden. Där, vid nattvardsbordet får vi komma ihåg att han befriat och upprättat oss genom att ge sig själv för att vi skulle få leva och ha evigt liv. Där får vi möta honom som vill vår frihet från allt det som kan ses som fel och brister hos oss och i våra liv. Där kan vi lyssna efter Jesus som säger EFFATA; öppna dig, öppna dig för mig och därmed för dina medmänniskor och för Gud.
”Där Herrens Ande är där är frihet” ( 2 Kor 3:4-8) Skriver Paulus lite längre fram i dagens episteltext. Herrens Ande svävar över oss, över jorden ständigt och överallt, i nattvardsbordets gemenskap finns anden och friheten, friheten över att i Kristus, genom hans död och uppståndelse ha blivit befriad och upprättad.
Effata! Vilken underbar uppmaning!
förunderligt och märkligt!
Här sitter jag med schema som ska läggas. Det krånglas och räknas och funderas och troligen kommer det inte gå ihop. Är rädd för att jag lägger för lite tid, men innerst inne vet jag ju att det kommer att sluta med plustid iallafall......
Hm skoj är det inte, men det måste ju göras.
Samtidigt som jag gör detta högst verklighetstrogna arbeta ser och hör jag några av vännerna gå in i det ljuva pastislivet! Inte utan att man längtar tillbaks dit. Denna omhuldade värld med underbara människor som jag lääääängtar sönder mig efter ibland. Jag hoppas verkligen att mina vänner får ett lika underbart år som vi hade!
Nåja det är ju ändå denna verklighet som jag har längtat till och som jag njuter av.
Men jag fattar inte hur mycket möten man kan sitta i på en vecka.....höst = mötestid. För hur skulle vi annars få allt att fungera när det dyker upp över 100 konfirmander om ett par veckor?
Och mitt i denna planering dök plötsligt frågan om vårens konfirmationer upp och jag insåg plötsligt att då är det hög tid för mig att söka tjänster! Litet sug i magen kom det vill jag lova.......undrar hur det ska bli och var jag ska hamna. MEN nu är nu och jag tänker njuta av att ha det "pastorsadjunktslugnt" ett litet tag till!
Hm skoj är det inte, men det måste ju göras.
Samtidigt som jag gör detta högst verklighetstrogna arbeta ser och hör jag några av vännerna gå in i det ljuva pastislivet! Inte utan att man längtar tillbaks dit. Denna omhuldade värld med underbara människor som jag lääääängtar sönder mig efter ibland. Jag hoppas verkligen att mina vänner får ett lika underbart år som vi hade!
Nåja det är ju ändå denna verklighet som jag har längtat till och som jag njuter av.
Men jag fattar inte hur mycket möten man kan sitta i på en vecka.....höst = mötestid. För hur skulle vi annars få allt att fungera när det dyker upp över 100 konfirmander om ett par veckor?
Och mitt i denna planering dök plötsligt frågan om vårens konfirmationer upp och jag insåg plötsligt att då är det hög tid för mig att söka tjänster! Litet sug i magen kom det vill jag lova.......undrar hur det ska bli och var jag ska hamna. MEN nu är nu och jag tänker njuta av att ha det "pastorsadjunktslugnt" ett litet tag till!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)