Efter en väldans massa ångest och funderingar har jag så bestämt mig för att lägga ut en del predikningar och texter här. Jag vet ju hur lycklig jag blir när jag hittar något att inspireras av så då måste jag väl dela med mig själv av något......
Så här är en predikan för 12 e. trefaldighet då temat är "Friheten i Kristus", denna predikan hölls i en församling där många tycker att det går slentrian i nattvarden om man tar emot den för ofta. Och jag hade en tanke att förmedla min egen känsla för hur underbart det är att få möta Kristus så nära och att den nåden aldrig tar slut. Samtidigt känns det viktigt att visa respekt för den syn som andra kan ha på nattavrdsfirandet.....snacka om utmaning. Inspirationen kommer från 2 Mos 4:10-17 och Mark 7:21-37
Effata! Öppna dig uppmanar Jesus!
Då sa han det till den döva mannen med talsvårigheter, idag säger han det till Dig och mig.
Jesus uppmanar oss till öppenhet, att öppna våra hjärtan, våra sinnen, våra liv. Att öppna oss för varandra, att öppna oss för vår omvärld. Att våga se våra medmänniskor att våga se Kristus där i vår nästa.
När vi öppnar oss för Kristus, när vi säger ja till honom ger vi vårt liv en ny dimension vi får en frihet i att våga lämna våra liv i Guds händer, att våga lita på Guds plan för oss.
En dimension som gör vårt liv rikare. Dag
Hammarsköld skriver:
”Du vågar ditt ja- och upplever en mening.
Du upprepar ditt ja – och allt får en mening.
När allt har en mening, hur kan du leva annat än ett ja?”
Detta ja kan levas på så oändligt många olika sätt men med den gemensamma nämnaren att vi lever i Kristi efterföljd, som hans lärjungar med hans liv och gärningar framför våra ögon, med kärleken som ledstjärnan i våra liv. Där vi ser varandra såsom vi är inte som det som syns utanpå. Där vi vågar se under ytan, in i varandra oavsett hudfärg, etnisk tillhörighet, socialgrupp, yrke, politisk tillhörighet eller släktskap. Vi är i Jesus efterföljd fria att se varandra så som vi är.
I evangelietexten befriar Jesus mannens öron från sin tystnad och tungan från sina band. Och just denna befrielse av någon form av tunghäfta är det som möter oss i dagens texter. Många av oss känner kanske igen sig i Moses dilemma, i detta att inte våga prata inför andra människor. Hur många av oss har inte stått stammande och svettiga när vi känt oss tvungna att säga något vid t ex. ett bröllop eller ett möte på arbetet. Och hur ofta känner jag inte att det är svårt att stå så här och lägga ut en text för människor som kanske tycker att jag svamlar eller tolkar fel? Så känner nog också Moses inför Guds krav på honom. Men Gud lovar Moses att Han skall vara med honom i hans verk, Gud lovar att själv meddela Mose det som ska sägas. Men det hjälper inte när det är just talandet som är jobbigt. Då befriar Gud Mose från hans våndor genom att sända honom den hjälp som behövs, en medmänniska, en räddare i nöden, en befriare…… Och så fortsätter Gud att göra för oss människor, han sänder människor i vår väg som kan hjälpa oss och komplettera oss där vi inte räcker till. Men framför allt så sände Gud sin egen son till oss som förebild och hjälp.
Mose accepterade det som Gud ville och lydde, han öppnar sig för Guds vilja och låter sig formas till det som är Guds plan för honom. Som psalmversen lyder:
”Forma mig för ditt rike, uppväck mig ge mig liv, tag mig nu in i din lydnad, Herre förvandla mig” SvPs 96:2
För att våga och kunna känna Frihet i Kristus krävs att vi möter honom. Och det får vi göra varje dag i våra liv. Med öppna sinnen får vi möta Jesus, han som är befriaren. Med öppna öron så att vi kan lyssna till hans ord, med öppna ögon så att vi kan se, med en fri tunga så att vi kan lova Gud och berätta om det vi ser eller hör. Om vi nu inte kan höra, se eller tala på det språk som är det typiska där vi befinner oss, betyder det inte att vi inte duger. Nej alla kan se, höra och tala på sitt språk om det är teckenspråk, barnjoller, ord, skrik, stön eller skratt så är det gott. För det är just det jag tror Jesus vill visa oss med mannen i texten och det som är Guds budskap med berättelsen om Mose. Att vi kan alla leva och prisa Gud, alla på vårt sätt. Jesus kom för att befria oss och påminna oss om att vi alla är Guds barn och att vi är älskade av Gud som en förälder älskar sina barn, kravlöst och utan gräns.
Men åter till mötet med Jesus, mötet som är förutsättningen för friheten i Kristus.
Jag menar att vi allra närmast möta Jesus i Bröd och vin i Nattvardens mysterium, där är Jesus helt och fullt närvarande med oss och där är friheten total. Och Jesus längtar efter att möta oss, så ofta som vi själva vill, Han väntar oss och välkomnar oss vid nattvardsbordet varje dag, om vi så vill, här visas den eviga nåden. Där, vid nattvardsbordet får vi komma ihåg att han befriat och upprättat oss genom att ge sig själv för att vi skulle få leva och ha evigt liv. Där får vi möta honom som vill vår frihet från allt det som kan ses som fel och brister hos oss och i våra liv. Där kan vi lyssna efter Jesus som säger EFFATA; öppna dig, öppna dig för mig och därmed för dina medmänniskor och för Gud.
”Där Herrens Ande är där är frihet” ( 2 Kor 3:4-8) Skriver Paulus lite längre fram i dagens episteltext. Herrens Ande svävar över oss, över jorden ständigt och överallt, i nattvardsbordets gemenskap finns anden och friheten, friheten över att i Kristus, genom hans död och uppståndelse ha blivit befriad och upprättad.
Effata! Vilken underbar uppmaning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar