Sorg och pilgrim

fortfarande dåligt uppdaterat här. Kan det bero på att livet återgår till normalt från studentlivets fantasivärld?
Hur som helst nu ska här vandras i pilgrimsform några dagar. Men först ska jag ta mig an den tunga uppgiften att ta mig igenom vännens begravning! Vi ska FIRA begravningsgudstjänst absolut, men ändå är det så svårt och tungt. Luften är svår att andas en sån här dag.
Och ändå är det så mycket tacksamhet som jag känner över att ha fått lära känna denna underbara människa.
Så det är bara att fånga dagen och vara lycklig över att man lever och mår bra.


Sedan direkt på pilgrimslivet! Ja kasten är tvära men kanske bra att få vandra med sig själv, vänner och sina tankar efter detta. Sedan är det semester med återhämtning på schemat.Välbehövlig känns det som. Då ska jag ta tag i alla foton som togs under vigningshelgen och möjligen lägga ut några bilder till på presenter...
Dessutom behöver vår trädgård vår omsorg........kanske borde döpa om den till Djungel istället......

Japp då så, iväg och tag tag i det som måste göras!

änglagåva

Jag har ju lovat att efterhand lägga ut bilder på mina fantastiska prästvigningspresenter...Nu råkade jag hitta en bild på tre änglar som jag fick från min missivförsamling. Det handlade om tid för sig själv och eftertanke men framför allt kärlek, till sig själv och sina medmännsikor, om lärande och om glädje och att våga i talet som kyrkoherden höll. Och änglarna ska vara som en påminnelse om dessa viktiga delar av prästerskapet.
De här änglarna kommer från Willow tree och det finns en massa underbara saker gjorda av dem......
Änglarna får leda mitt liv.............Jag hoppas kunna ta till mig de vackra orden jag fick ihop med änglarna "Loving angel", "Angel of Learning" och "Courage"

Worth waiting for....mässan är "the thing"

Så går dagarna. Sorg och glädje blandas om vartannat.det är svårt att acceptera att unga människor måste dö, men samtidigt är jag så oändligt tacksam över att hon har levat! Hon ha gett så mycket till sina medmänniskor nu är det vår uppgift att glädjas över att hon har levt.

Första veckan som präst har sprungit iväg. Jag har svårt att sluta le när jag tänker på hur vigningshelgen var! Har nog inte riktigt landat ännu glädje och sorg har växlat så fort, rena berg och dalbanan. Så mycket lycka så mycket kärlek. och så alla dessa fantastiska presenter.endera dagen ska ag fotografera dem och lägga bilder här så att ni får se. Jag öppnade inte paketen på mottagningen så det var få som fick se vad som var i de vackra paketen.
Under veckan har jag bland annat celebrerat min första mässa. Jag lovar att det är värt att vänta på! Så mäktigt och stort, vilken gåva att Gud kallat just mig till detta!
När jag fick tillsäga förlåtelsen gick det kårar längs ryggraden och när det sedan var dags att duka nattvardsbordet var jag varm i hela mig, Gud var så närvarande och min lycka så total. Instiftelseorden kommer jag knappt ihåg bara att känslan av närvaro nästan var bedövande. Jag hoppas att det kommer att fortsätta vara den känslan inför varje mässa.
imorgon är det dags för högmässa, spännande, stort och mäktigt, vilken ära att få göra detta till Guds ära och i Guds tjänst. (Kära Lundakamrater som möjligen läser detta; Observera att inget genusord användes i ovan nämnda mening!)

Nu är det dags att krypa till kojs efter en dag med två friluftsgudstjänster med strilande regn, vilket gjorde att vi fick flytta inomhus. Dagen innehöll även en våldgästning hos vännens föräldrar som råkade bo på vägen........
Till slut kom då tillräckligt mycket värme för att vi skulle inbilla oss att det är sommar och drog i gång grillen........för att vi inte skulle vara för säkra på sommaren, kom lagom tills maten var klar en rejäl störtskur, men vad gör det när altanen har tak!

mycket nu........och jag är präst

Jag har haft underbaraste, lyckligaste, mest fantastiska och jobbigaste helgen i mitt liv"!
Veckan runt prästvigningen har varit otroligt intensiv fylld av vänner, jobb, glädje, hopp, sorg, tårar av glädje och sorg, skratt och en otrolig Gudsnärvaro.
Tack alla ni som omslutit med er närvaro och era böner. Jag är så uppfylld av allt att jag ännu inte kan skriva ner allt som hänt och varit den sista veckan.
Nu är jag hur som hur präst och har gjort första dagen på jobbet med allt vad detta innebär av papper datorer, möten, och känslor.....
Jag är helt matt. Jag undrar sakta när krafterna kommer att återvända......
Men mest av allt är jag lycklig!
för närmare info kolla vännens upplevelse här

det springer på......

Idag är kaftanen provad och använd för fotografering.
Den är så snygg! Synda att jag inte uppskattar att vara med på foto lika mycket som kaftanen är snygg!
Hur som helst en del att pyssla med nu. Konserten till på söndag kväll är satt tillsammans med vännen som ska vara ena av assistenterna. Jag har handlat hutlösa mängder mat och skurit en massa kyckling ....... Livet löper på kan man säga
Och mitt i allt detta saknar jag vännerna i södern!
I morgon ska jag till min församling och träffa de andra prästerna för en tur runt pastoratets kyrkor o kolla att det finns kläder och böcker till oss alla......
Sen avslutas med en dagisfest! Mycket blir det.....

mycket nu

Det är mycket nu...
Inte varit här på ett tag och inläggen är fattiga. Sorry för dem som jag lurat hit på sistone, tex vännerna fråb Vasa.......jag lovar att det blir bättre vad det lider!

Helgen bestod hur som helst av stockholm från sin bästa sida med strålande sol och mycket skratt på lördagen.
Söndagen av prästvigning i Storkyrkan med efterföljande kalas. Mycket rörande och stort. En av de fina från pastis är plötsligt präst!
JA kära nån snart är det min tur!
Nu befinner vi oss I danmark för och har i två dagar besökt Legoland....vi är slut ocg barnen ännu tröttare.
Imorgon tar vi oss hemåt och hämtar upp kaftanen på vägen.......det börjar bli på riktgt!