onsdag 29 april 2009

solen, vännerna, underbara minnen

Livet är underbart
Just nu försöker jag att bara njuta.
Igår drog vi till Helsingborg för att bara vara och kolla hur det egentligen ser ut, med en lokal guide till hands.....Hon skötte sitt jobb utmärkt och bjöd dessutom både på middag, kattkel och sovplats.....
Det trevliga sällskapet var vi några stycken som delade ansvaret för........
Hur ska jag klara mig i prästlivet utan dessa underbara människor omkring mig? Jag kommer sakna de här stunderna, men jag får ju annat igen, familjen omkring mig varje dag!
Men jag tror att jag kommer bära med mig de kvällarna vi haft i mitt hjärta hela mitt liv, plocka fram dem och njuta av minnena ibland och sedan ömt lägga tillbaks dem i minnesdelen av hjärtat och njuta av att veta att de finns där.

fredag 24 april 2009

ny medlem i familjen.....eller snarare nytt nöje i familjen

Lunkentuss pimpar sitt hem eller snarare pojkvännens hem.....Här är det trädgården som pimpas. Det senaste tillskottet är lite annorlunda än nya blommor, sand och planteringsjord det är nämligen denna "lilla" skapelse som inköptes efter salande från samtliga familjemedlemmar på Jula.



Hela grannskapets ungar har varit här och hoppat så blivande prostinnan har knappt hunnit testa själv......men det lilla som erbjudits har varit fantastiskt kul!
Nu inväntar vi diverse skador som möjligen kan uppkomma pga av detta monster som är 4 m i diameter!
Brännskador är det första uppkomna symptomet, men det kan det vara värt!!!!!
OCH det bästa av allt.....stegräknaren räknar steg när man hoppar!

Tyvärr är placeringen av pjäsen ännu ett problem, vi måste med andra ord pimpa lite till för att det ska fulländas.....

torsdag 23 april 2009

min kropp är inte vad den har varit eller är sanden tyngre numera?

så har det då gått ett par dagar igen......
min kropp är inte längre jord för tung fysisk belastning har jag insett.....kan detta bero på att jag är över trettio, eller har det möjligen att göra med bristen av styrketräning? Möjligen en kombination
HA de senaste dagarna lastat skottkärror med sand och kört dessa till ställen i trädgården där det bättre behövs. Min arma rygg känns som att det ska gå av, mycket frustrerande att känna att man inte orkar, men skam den som ger sig. Istället för att ge upp tänker jag tjura och ta i lite till ....och sen ska jag köpa ett gymkort, när jag börjar jobba!
det måste betyda att jag nästa år kommer vara urstark och orka många kärror sand utan att känna mig som en 90-åring efteråt , eller?

Vid gårdagens arbetspass införde jag oxå barnarbete. Jag mutade barnen med glass till efterrätt om de plockade bort alla stenar som lätt följer med när man tar sand ur en osorterad hög. Detta gick de på med liv och lust och blivande prostinnan kände sig mcyket nöjde med denna manöver ända tills de små liven började slåss om vem som skulle ta bort de största stenarna.........Denna , som jag trodde, tidsbesparande åtgärd ledde därmed till att jag fick agera domare och hela tiden säga vems tur det var att ta den största stenen. Barn är konstiga, vilken vuxen som helst hade valt att ta småstenarna och lämna det tyngsta till någon annan.....När kommer denna egenskap in i våra liv? Nån som vet?

söndag 19 april 2009

Lös problemet!!!!

Kolla det här är underbart, Effie äger

Jag blir så glad av såna här saker,,,,,,liksom "lös-problemet-grejor" Som trebarnsmor känns det som att det är detta jag gör varje dag.....iallafall de dagar jag inte befinner mig i södern!

Planera är inte min starka sida......

Så kom det då till sist
Brevet från stiftet, där det står vilka papper de vill ha in, att jag ska ansöka om att få göra prästexamen och om den blir godkänd om att få bli vigd till präst.....
Dessutom vill de ha en massa andra papper som det känns som att jag redan skickat in en gång. Men det är ju bara att följa det som gäller och med mössan i hand snällt fixa till allt som måste fixas.
Det är plötsligt så väldigt verkligt hela detta med att bli präst. Det liksom bubblar i mig när jag tänker på det och samtidigt så kan jag bli alldeles kall när jag tänker på det i ett annat perspektiv. Hm allt har två sidor.
Kommande vecka ska jag försöka få undan så mycket som möjligt av det praktiska som måste fixas för att sedan bara kunna vara.

Mina underbara kamrater i kören har samlat ihop sig och kommer att vara med o sjunga på festen efter vigningen. Det känns så kul, för det är ett tag sedan sist. Och idag slog det mig att det vid denna musikandakt kommer vara första gången som jag får läsa välsignelsen, inte bara be den, det känns så bra att det blir just i min hemförsamling och just då, där de allra flesta av dem jag älskar och bryr mig om finns samlade!

Ska också försöka strukturera upp mig så att de fantastiska människor som lovat att hjälpa mig den där dagen kan få klara och raka besked om vad som är och finns. Vissa av dem, tex Lunkentuss har troligen för längesedan insett att jag kommer vara ganska frånvarande i mitt liv en relativt lång tid innan vigningen....Så jag misstänker att hon redan nu tänkt långt mer än jag ens gjort i mina mest långtgående tankar....... Tur att det finns såna som hon.
Dessutom finns det en underbar kvinna i min hemförsamling som lovat att koka soppa och fixa lite med maten, såna människor är verkligen helt ovärderliga.

Nä nu dags att sova en skvätt så att jag kan få lite struktur i mitt liv även imorgon (eller kanske möjligen äntligen i morgon)

TRÖTT på riktigt!




Men kolla detta, så här trött kan jag faktiskt känna mig ibland, men har ännu inte somnat i denna ställning!

lördag 18 april 2009

ny dag i trädgården

jag är fortfarande chockad över att jag tycker om att vara i trädgården och dessutom jobba med den!
Just nu flyttas det, grävs , donas och fixas och de fantastiska är att det ju blir så fint . Inte nog med att trädgården blir fin så kan det kanske hända ett och annat med kroppen oxå, blir ju helt slut av allt detta grävande och dragande!
Ett antal lupiner är flyttade det blir förhoppningsvis kaonvackert när det är klart


Har också förhoppningar på min lilla blåbärsbuske, den ska få extra omsorg i år. Har uppenbart inte trivts så nu ska den få eget bo i stooooorurna detta år med vatten och gödning kanske den vill vara med och ge oss en och annan blåbärspaj!



Nu ut i solen igen. Ikväll blir det besök hos vännerna för att kolla in deras nyrenoverade kök. Troligen god mat och ett glas vin.

Livet är ändå ganska underbart!

torsdag 16 april 2009

kalas

kväll har sambon och jag haft en mindre födelsedagskalas med några vänner. Vi bor ju så litet så det var mycket begränsat! Begränsad var dock inte trevligheten, den var på topp. Vi lekte ett hemmagjort spel där man fick gradera hur väl en egenskap passade in på den som tagit lappen.......hehehe man lär sig en del om både sig själv och andra!

Kvällen avslutades med att grannen kom o ringde på dörren....mycket märkligt eftersom vi varit ganska tysta de sista timmarna, hon var nog lite känslig för hon undrade om det var jordbävning i vår lägenhet!!????? Lite lätt överdrift kanske med tanke på att det vi gjorde var att tre personer rest sig upp och gått för att ta på sig sina skor!!!!

Ja ja vad är en bal på slottet!

Jag fick av min sambo i present en fiiin klädborste med snedställda borst att kamma kaftanen med. Den skulle göra vår rektor stolt om hon visste att jag hade den, prästlivet närmar sig!

Tack underbara människor för att ni delat en fantastisk kväll med mig!

måndag 13 april 2009

mer påsk

Ja helgen har varit fantastisk och intensiv. Plötsligt efter 5 år har vi börjat ta tag i vår trädgård! Det har varit riktigt roligt och det blir så fint.
De senaste åren har vi ju liksom haft småbarn och då går inget fort, men nu plötsligt ser vi dem knappt. De är ute och leker med alla andra ungar häromkring, cyklar, bygger kojor, spelar fotboll, kull, kurra gömma och lite annat......tror inte jag ens vill veta allt de håller på med! Men de har kul och är riktigt skitiga och trötta på kvällen när de släpar sig in!
Detta medför alltså att mannen och jag plötsligt får tid att färdigställa det vi vill göra utan att bli avbrutna var femte minut!
Så nu är altanen alldeles nästan vårfärdig, gräsmattan är kliad, de få växter vi har har fått gödning, urnorna har fått blommor. Dessutom har jag varit i mormor och morfars sommarstuga och snott lite växter. Lite spireor och rosor som nu blivit satta i jord och försedda med förböner för att de ska klara flytten!


tror att det kan bli riktigt bra. Om de tar sig ska jag lägga en bild här som bevis...Nästa helg ska det köras med jordfräs!
Jag hoppas också på en fin vinst eller nåt annat som gör att det rasar in lite pengar på mitt konto. Det är nämligen så mycket jag vill ha just nu. Tex en fin lampa till altanen som drivs av solceller vilken finns på ikea.


Gärna två sådana lampor på min altan, mysigt!
Nu har jag extremtont i ryggen efter att ha burit saker jag inte orkar, men jag är så nöjd att det blir fint!!!!
Dags att packa väskorna igen! tre dagar i södern väntar!

påsken

Påsken denna fantastiska högtid som går från död till liv. Jag älskar det!
Den är lång man har möjlighet att följa hela påskberättelsen i kyrkan. Det finns tid att umgås med vänner och familj, kan det bli bättre?
I fredags fick jag en aha-upplevelse under gudstjänsten. Det handlade om hela symboliken i det spruckna förhänget i samband med Jesus död. Jag har inte reflekterat över denna enorma symbolik förut.....att Jesu död, men framförallt hans uppståndelse faktiskt öppnar vägen direkt till det heligaste, till Gud. Kanske märkligt att en prästkandidat inte funderat över detta, eller ens sett det självklara i detta. Men så är sanningen. Så jag tackar min kyrkoherde för denna predikan som så tydligt öppnade mitt sinne.
Vi besökte också midnattsmässan, men det kändes som att den fantastiska påskglädjen på något sätt saknades där, vet inte varför, men då kändes det! Trots att det var dop av två unga människor så saknades DET. hur som helst så är det ju svårt att vara ledsen en påsknatt, så det var vi inte.

Under helgen har vi också hunnit med våra vänner, vilket känns fantastiskt!
Det har varit besök och massa tid för samtal och bara vara.
Påsken är underbar!
Jesus är uppstånden, han är sannerligen uppstånden!

onsdag 8 april 2009

Maria - drömmen om kvinnan



Idag har jag och vännen varit på historiska museet och kollat den Mariautställning som finns där ytterligare ett par veckor.
Den var väl snygg vad gäller ljus och ljud. Musiken som spelades var underbar och passade otroligt bra, men själva prylarna.....hm.
Vi konstaterade att det möjligen kan vara så att vi som är vana att röra oss i gamla kyrkorum möjligen är bortskämda med skulpturer av detta slag. Vi ser dem ju typ varje vecka.
Det som var mycket positivt var att det fanns en bunt lappar som besökarna faktiskt fick ta med sig hem!!! Normalt finns det ju bara anslag på väggen som man får läsa under tiden man är på utställningen, men här fanns alltså möjligheten att ta med sig en kopia av dessa hem. Varje blad handlade om olika aspekter om Maria. Dessa blad är nu lagda till samlingen för material till kommande predikningar!
Här kan du läsa lite mer om du vill. Det är ett extranummer från Kyrkans tidning som handlar om Madonnorna....

Ja som sagt kanske inte den bästa utställningen, men ändå väl värd att se......Dessutom fanns ett fantastiskt bildspel med kvinnobilder som verkligen fick mig att tänka till på de olika villkor vi lever med i livet!

Men åter till Maria. Jag konstaterar att jag verkligen är så imponerad av hennes lydnad och vilja att helt vilja vara i Guds tjänst. Jag älskar bilderna av Maria vid bebådelsen. det som senare lyfter Maria till både det ena och det andra, särskilt inom katolska kyrkan, är inte lika viktigt för mig, men just detta att säga ja till Gud och att helt lägga sitt liv i Guds händer på det sätt som Maria gjorde, det ger mig gåshud.
Maria sa: Må det ske med mig såsom du har sagt...........................

sm-guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuld


Egentligen hur engagerad kan manbli i hockey? Och hur gör man för att låta bli!
Men nu är det iallafall hemma guldet och det är ju bara att njuta,,,,,
Känns lika underbart varje gång........åttonde gången nu.
Så nu får vi fira imorgon som sonen sa innan han lät sina blå falla ihop för natten

söndag 5 april 2009

vardag mitt i helgen

Ibland är det så skönt att bara vara.
I helgen har det varit just så. Fredag gjorde vi typ ingenting M o jag handlade blommor o fixade lite vårurnor.....Lördag fixade lite ute o så kom ett par goda vänner och vi satt i solen och bara var. Barnen lekte och sprang runt, T lärde sig cykla utan stödhjul och var MYCKET stolt över detta, D såg vi inte på hela dagen, han var ute o cyklade med grannen. Kvällen avslutades med god mat och dryck med vännerna. Vad mer kan man önska?
Idag var vi i kyrkan på påskvandring. Det var kanonbra, vilket jobb de lagt ner! Vi blev runtguidade i Jerusalem den den påsken för typ 2000 år sedan, barnen var stumma av soldaterna o Jesus! Efteråt hade en va prästerna dukat till lite minipåskbord! Vi blev kvar en stund o pratade och bara var......
Sen var det dags för lite födelsedagskalas i förväg. Vi år soppa o bröd o jag fick en stegräknare o en pulsklocka......nu finns det inga ursäkter längre.
Så med inspiration i kroppen var det bara att ge sig ut på löprunda! Underbart!!!! Det är ju vår.
Helgen toppades med en Färjestadseger i finalspelet i Hockey!
Nu ska jag sova gott o drömma om morondagen!

Vacker stola!



Kolla den underbara stolan!!!!!
Det känns som att den liksom är gjord för att jag kanske möjligen skulle få bli präst nån gång och lägga den på mina axlar!

onsdag 1 april 2009

Underbart och skrämmande

Idag var facket KyrkA på besök på pastis. De började med att säga det som alla vet men inte vågar uttala riktigt.
"Om några veckor är ni färdiga präster!"
Det blev lite tyst i rummet och alla vred sig lite besvärat. För det märkliga är att det är sant! Det är bara typ 2 månader kvar!!!!
Underbart och skrämmande. Som jag har längtat.....i så många år, flera av dem utan att kunna uttala vad det var jag längtade efter. Inte förrän jag träffade en underbar präst som inspirerat mig och är en förebild i mitt liv. Till henne kunde jag säga de där orden; Jag skulle vilja bli präst. Och hon tog mig på allvar och svarade. Det tror jag du skulle passa som. Det är länge sedan nu.Men jag kommer ihåg det där tillfället i hallen på Linnégatan som om det var igår. JAG har försökt att säga till henne hur mycket hon betytt för att jag är där jag är nu, men jag vet inte hur bra jag lyckats.
Det har varit så självklart att hon ska vara min assistent vid vigningen, men nu har livet tagit en annan väg och vi vet inte en som hon lever den 14 juni. Livet är så orättvist, att någon ska behöva dö så ung, att en man blir änkling, att två barn förlorar sin mor, att föräldrar förlorar sin dotter...............
MEn jag är också ledsen över att vi kanske inte får dela vigningen. Jag vet att hon sett fram emot det och är stolt över att ha fått frågan om att vara assistent och nu ska hon dö. Jag hade önskat att få ha denna kloka kvinna som mentor, men nu är livet inte så......
Jag har så stor tacksamhet mot henne , hon som bekräftade mitt prästkall för första gången, hon som har sett hur det har varit när ingen annan sett, hon som förstått hur det är, hon som fångade mig innan jag föll i golvet när jag såg morfars kista, hon som svarat så självklart på min naiva och tvivelsfulla frågor.....

Som sagt vigningen närmar sig och det är mycket som gör det skrämmande och underbart.

Min vän vad jag önskar att du kommer kunna vara med mig den dagen............