Lycklig efter ett varv runt Götet

Lycklig och stolt kan jag meddela att jag trots tvivel tog mig i mål i Göteborgsvarvet och det snabbare än jag vågat drömma om!!!!! 1.53.50 ca det är jag mycket nöjd med!!!!
det kostade inte så mycket som man kunde tro, endast en nagel som ändå behövde lossna och så en kväll då jag somnade kl 21.30, men det var det värt!!!!
Idag har grabbarna sprungit sina lopp och en mycket stolt mor har sett sin stora son kämpa lika envist som sin mor.

Och för er som undrar, JA jag slog maken även i år men han är oroväckande nära nu, bara 5 minuter efter........... och hans hälsning just, i denna minut, inför vittnen, är att nästa år är det 1.45.00 som gäller. Så snäll hustru som jag är så delar jag nu detta med er......det som skrivs på en blogg finns ju för evigt!!!!

Ett brott är väl alltid ett brott,????? Eller?

Vatikanen uppmanar biskopar polisanmäla sexövergrepp. Detta är en rubrik hämtad från Kyrkans tidning idag.
Ska vi jubla över detta, eller sörja över att det inte varit en självklarhet för biskoparna inom katolska kyrkan att göra detta tidigare? Jag vet inte riktigt vilket.

I dokumentet skriver Troskongregationen att sexuella övergrepp inte bara är ett brott inom kyrkan, utan även inför den statliga lagstiftningen. Därför ska alla misstankar om brott polisanmälas.

Borde inte varje sund människa själv kunna förstå detta???? Det upprör mig att troskongregationen ens anser sig behöva ta upp frågan. Självklart är det ett brott att utnyttja en person som är underlägsen eller beroende av en själv. Behöver vi ens fundera på vad Jesus skulle ha sagt i frågan, han som ständigt ser till den som är i underläge?

OM något anses vara ett brott mot en människa i den statliga lagstiftningen spelar det väl ingen roll om det sker inom kyrkans väggar eller inte!!!

Herre förbarma dig, kom till oss med din Ande av klokhet och klara våra grumliga sinnen!

Det där med att vara rädd för religion......

såg ett inlägg med tanke på rädslan för tro och religion på Karin Långström Vinges blogg, kolla här

När får kyrkan egentligen synas....

I går på Dagens nätupplaga kunde vi läsa om hur man i Ängelholms kommunstyrelse röstat nej till att religiösa och politiska budskap ska få synas på digitala vägskyltar längs E6. Men det finns undantag.....om det t ex kommer en regeringsföreträdare så kan det vara ok att informera om det på nämnda skyltar. Det går också bra att informera om fotbollsmatcher och om det möjligen skulle vara så att det sker något i kyrkan som är att jämföra med det intresse som en fotbollsmatch kan skapa så skulle det möjligen kunna vara ok att visa på dessa skyltar.
Vad är det som är så infernaliskt farligt med kyrkan så att man numera knappt får nämna dess namn, om det inte är för att man vill ha skolavslutning där......
Skulle det verkligen skada någon om kyrkan eller för den delen ett politiskt parti fick möjlighet att tala om för omvärlden att något händer som rör deras verksamhet. Skulle det vara risk att någon kör i diket bara för att de ser att kyrkan har någon form av verksamhet?
Jag blir så trött.
70% av Sveriges befolkning är medlemmar i Svenska Kyrkan. Hur många % är intresserade av fotboll? Är det inte att göra människan väldigt liten om man inte tror att hon kan sortera bort den information hon inte vill ha? Vi sorterar ju i reklamhögen hemma och vi gör det säkert också med all annan information som vi dagligen utsätts för via media, reklampelare och liknande....
Gud gav människan en fri vilja och därmed möjligheten att göra fria val. Jag väljer väl själv om jag vill gå på en fotbollsmatch, jag väljer väl själv om jag vill går till kyrkan eller på ett politiskt möte eller vad det än må vara. Vi är så oändligt rädda för att såra de som inte är kristna i vårt samhälle...
Det leder ju in på den fantastiska debatten som årligen återkommer gällande skolavslutningar i kyrkan. På bloggen Stillsam skriver Lars B Stenström mycket bra och tänkvärt om detta.
Återigen undrar jag hur farligt det kan vara med religion. Kan en välsignelse skada? Och framför allt undrar jag varför man från skolans sida alls vill vara i kyrkan. Jag förstår att det kanske är den ända tillräckligt stora lokalen i en kommun, men ändå. Sen är det då detta med vad kyrkan ska ställa upp på. Ska vi verkligen öppna våra dörrar för en skolavslutning och på något konstigt sätt bli gäst i vårt eget hus?
I en kommun KRÄVER kommunen att församlingen ska öppna en stängd kyrka för skolavslutning då de annars inte har någonstans att ta vägen med sin avslutning. Är det verkligen en rättighet att få använda kyrkans lokaler då man så önskar, att debatten dessutom förs i lokalpressen ger en viss bitter eftersmak och stor oro och ilska bland elever, föräldrar och församlingsbor som många inte har en aning om bakgrunden till beslutet om att stänga kyrkan.
Det är verkligen två sidor på det hela. För visst vill vi att barnen och ungdomarna ska komma till våra kyrkor och få en relation till kyrkorummet, något de kanske aldrig annars möter, men på vilka villkor ska vi ställa upp????? Att inte ens få nämna Gud i kyrkan känns fel, samtidigt litar jag fast och fullt på att kyrkorummet i sig och den heliga Anden i synnerhet gör sitt och talar till barnen och ungdomarna när det sitter där sommarfina och väntar på sitt sommarlov.

Så för att knyta ihop detta......
Kyrkan får enligt kommunstyrelsen inte lämna sitt budskap på vägskyltar men förväntas upplåta sina lokaler för skolavslutningar......eller?

På tal om dop

Plötsligt händer det

Barndop är fantastiska, man vet aldrig hur det kommer att bli. Om barnet är trött, på gott humör, utan lust att bli blöt på huvudet, förundrad över allt som händer eller sovande. Lika spännande varje gång. Man vet heller inte hur föräldrar och faddrar kommer att vara. Om de är nervösa, förväntansfulla, obekväma, stolta, rörda eller allt på en gång och lite till. Ibland känns det som att föräldrarna känner att de vill prestera med sitt barns dop, allt ska vara så perfekt och ibland också speciellt i betydelsen annorlunda..... Men ibland ........
Nyligen hade jag ett dop som kändes mer fantastiskt än många andra dop som ändå är fantastiska. När vi stod i vapenhuset och lyssnade på klockorna säger mamman: Det är så stort och tårarna fanns i hennes ögon. Pappan lutar sig över barnet och säger; Nu ska du få ditt namn! Vaddå, säger faddern det har han väl redan. Pappan svarar inte utan fortsätter se på sitt barn och säger,; Nu ska du få ditt namn på riktigt!
Så bars barnet in i kyrkan av en fadder och föräldrarna gick bakom, stolta så stolta som alla föräldrar.
Under dopet var barnet alldeles med, han lyssnade och tittade storögt när vi sjöng i psalmerna, han tittade mig stint i ögonen under befrielsebönen och log stort när han lyftes upp efter att ha blivit döpt. När vi bad förbönen hörde jag hur föräldrarna snörvlade lite och tänkte att det nog var pga av pollenallergi, men icke! De var båda djupt rörda i bönen så tårar rann längs deras kinder. Jag har sällan varit med om att anden så påtagligt varit i rummet. Tur att hon inte sprängde taket för vi har inte råda att renovera fler kyrkor i vår församling ;-)

Ordmoln

">

På tal om att Gud hör bön

Plötsligt händer det säger ju reklamen och jag är beredd att hålla med.
Jag är verkligen övertygad om att Gud hör våra böner, men kanske blir vi inte alltid bönhörda på det sätt vi tror att vi ska bli det och ofta tror jag inte vi inser förrän långt senare att Gud faktiskt har hört och besvarat våra böner.
Men ibland märks det verkligen och de gångerna är underbara.
Förra veckan bad jag Gud om vägledning i livet på ett ganska konkret sätt. Jag var besviken och osäker och visste inte hur jag skulle gå vidare och framför allt inte åt vilket håll och med vem. Jag kände att jag behövde Guds ljus som väg för mina fötter. Dagen efter var bönesvaren så tydliga som jag aldrig sett dem förut! Det kom SMS, ja inte från Gud alltså, utan från en människa som jag inte väntat mig och det innehöll precis den vägledning jag behövde, ytterligare vägvisare kom på annat sätt. Jag kan inte annat än i tacksamhet vända mig till Gud och Tacka och lova för att Gud finns i mitt och alla andras liv om vi bara vill öppna dörren och hjärtat på glänt och släppa in den som bär hela världen och universum i sin hand!

Det närmar sig.......

Ja så här ser kartan ut....
21 km Jag kommer behöva Guds hjälp det kan jag lova, men tack och lov så hör ju Gud bön....

Idag har det kommit en liten ljusglimt... Jag har under en period tyckt att det är fruktansvärt tråkigt att springa men gjort det ändå.....
Idag på 12 km-rundan så var faktiskt ca 2 km riktigt roliga att springa och inte de första två som man kanske kan tro, ner den 7:de och 8:de....... Men det kan ju bero påatt det slutade snöa just då....HALLÅ 4:de maj och jag springer i fallande snö fastän meteorologerna sagt att det är sommar........Nåja 12 km kom jag iallafall och då är det ju bara 9 kvar den 21 maj.................