måndag 30 mars 2009

våren i lund med familjen

Denna hleghar gårr i familjens tecken. Istället för att jag sponsrade SJ med ytterligare en biljett så sponsrade övriga familjen statoil och tog bilen söderut.
Vi hade en kanonhelg! Malmö fick ett besök med restaurang och museumbeök. Tåget dit var också en höjdare....iallfall om man är typ 4 eller 6 år. PÅ kvällen somnade tre gossar sött. Lördagen fick bli simhallsdag. PÅ kvällen var vi hos vännen som bor i ett hus som Zlatan varit en del i . Detta fick 6 åringen att konstatera att vad som än händer så var det värt resan till södern. Dessutom innehöll det huset ett wiispel som blev flitigt använt under kvällen. Även de vuxna fick ett provspel efter att ha bönat och bett en liten stund......JAG VILL HA!!!!!!Söndagen ägnades år lek i stadsparken,,,,det gäller ju att passa på när man är på ställen utan snö. Sparkcyklarna fick sig en invigningstur och lekparken utforskades nogsamt.

Summan av kardemumman måste vara att helgen var bra!

torsdag 26 mars 2009

Vad en liten liten kista kan göra med en människa

så har vi då kommit fram till det svåraste av allt i utbildningen. Att träna på att begrava små barn.När man har den lilla lilla kistan framför sig så händer det något inombords. Trots att man vet att kistan är tom så är man så brutalt medveten om vad den är gjord för och tänkt att användas till.
Men hur gör man, inte direkt de stora yviga rörelsernas plats. Det blir litet och intimt och målet är att få det att kännas så nära så nära. Om det är svårt nu, med tom kista och fejakde sörjande, hur blir det då i skarpt läge?
Jag har tack och lov bara varit på en barnbegravning och då gick det verkligen att skära i luften. det var svårt att andas pga av all sorg som fanns i kyrkorummet den stunden.
MEn trots allt det tunga så är det så oerhört tydligt hur Gud bär genom detta svåra, outhärdliga. Att Gud bär både de sörjande och de som tjänstgör, och jag är så evigt tacksam för det.
Insikten jag fick är att jag är så oerhört tacksam för mina egna friska, levande barn, min man och mina nära. En bönestund i tacksamhet innan jag tar hand om en begravning av detta slag kommer vara nödvändig den dagen det är dags. Nödvändig för att helt och fullt kunna ge mig åt den stund som begravningen och dess efterspel vara, för att helt kunna vara i nuet.
Jag tror också att musiken kan bära långt vid dessa tillfällen. Musikens kraft är så stor, tonerna verkar ibland komma rakt från himlen som en hälsning från Gud själv om att han inte glömt oss, att han finns där med omslutande armar till tröst och för att ge kraft.
Nu ska jag ta tag i nästa prövning, att skriva ett griftetal till en begravning av ett barn. Caset jag fått är en prövning i sig. Det handlar nämligen om en tvillingflicka som avlider bara ett dygn efter förlossningen. Tvillingar känns så nära mitt eget liv, men ska jag prova så ska jag göra det nu när det bara är övning. Frågan är bara vad säger man?

Familjehelg, förslag på Lundaaktiviteter?

Imorgon kommer de, alla mina pojkar!
Denna helg är det inte jag som åker utan familjen!
Så nu ska grabbarna få se var jag bor, är, går i skolan och lever hela veckorna.
att säga att de är förväntansfulla är en underdrift, men frågan är hur spännande det är när de ser vår etta med kök. En god erfarenhet för dem blir det iallafall. Sparkcyklar, hjälmar, badkläder är inpackade i bilen och så återstår endast 40 mil i bil.......
Vi ska ta tåget till Malmö och besöka Jensens Böfhouse, där barnen själva får göra mjukglass till efterrätt, en tur till simhallen och möjligen kulturen står också på schemat. Andra ideer om vad man gör med barn i Lund mottages tacksamt!
Det ska iallafall bli otroligt skönt att ha en helg tillsammans utan en massa måste, har varit mycket sista tiden så nu får det bli lugn i första hand!
Fem personer i en etta kan vara ett äventyr.....

doptal till vuxen dopkandidat

Ibland blir manförvånad. Som häromdagen när jag skulle hålla mitt doptal. Jag fick så mycket god respons så jag blev alldeles varm inuti!
Så nu har jag samlat mod och tänkte dela detta med den som har lust att läsa det, om du inte vill så kan du sluta läsa nu. Om du vill läsa så välkommen att göra det och lämna gärna respons positiv som negativ. Språkligt är detta inte genomarbetat så det får du ha överseende med. För mig är dessa ord bara grunden till det som ska sägas till en församling och en dopkandidat, och därför inte egentligen till för att läsas.
Talet är skrivet till ett vuxendop och det fiktiva caset är som följer

Tibor är 58 år och invandrade från Ungern på 60-talet. Han har aldrig varit medlem i Svenska kyrkan även om hans fru var det. Då hon avled för fem år sedan kom Tibor i kontakt med kyrkan via en sorgegrupp och har sedan närmat sig kyrkan via främst musikgudstjänster och tisdags mässor i meditativ anda. Efter ett år av samtal med församlingsprästen har han nu bestämt sig för att döpas i en tisdagsmässa, veckan efter 5:e söndagen i påsktiden


”I min Gud har jag funnit styrka i min Herre har jag allt. Han har öppnat för mig en väg och bytt min ängslan i jubelsång” Ps130:4-6

Så sjunger vi här i kyrkan varje tisdagsmässa, så också ikväll.
Du Tibor har berättat för mig att dessa ord har varit mycket viktiga för dig på din väg hit till dopet. En väg som inte har varit helt självklar att vandra, en väg som byggts till bit för bit och som nu nått vägen fram hit till dopet, och med dig på vägen har du haft psalmens ord.
Temat för den här veckan i kyrkan är ”Att växa i tro”. Och det tycker jag passar så otroligt bra in här idag. I takt med att din tro växt sig starkare så har också vägen hit till dopet växt fram om än inte som en spikrak bred auotstrada.
Jesus säger i söndagens text:
”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt som består.” Joh 15:16

Det är alltså inte bara vi som väljer, Jesus väljer också och han valde oss redan den dagen vi blev till. Jesus tror på oss och står och väntar på oss det kan vi vara säkra på, och han tröttnar aldrig på att vänta, vänta på att vi ska bli beredda att emot honom i våra liv, att vi ska bli redo att satsa på honom, att ska hitta vägen.
Och idag har du Tibor valt att säga ja till att döpas in i Jesu Kristi kyrka, att tacka ja till kallelsen att vara Jesus lärjunge, att säga ja till att satsa ditt liv på Jesus Kristus och att leva i hans efterföljd.

”I Gud finns styrkan, i Gud finns allt. Han öppnar vägen och byter ängslan mot jubelsång!”

Doubt - tvivel



Ikväll har jag och tre vänner varit och sett en riktigt bra film, det rä faktiskt sant jag har varit på bio! Vi såg Doubt, tvivel , med Meryl streep och John Patrick Stanley i huvudrollerna.
Temat för filmen är relativt aktuellt, med tanke på allt som hänt i katolska kyrkan de sista åren. Den handlar nämligen om en nunna som fattar misstankar mot prästen som finns på den katolska skola där hon är rektor.
Det mest spänande är hur vi alla fyra tolkat filmen på olika sätt. Var det prästen som var the bad guy eller var det kanske nunnan? Vi insåg att svaret inte fanns i filmen och att tittaren kan lägga in det han eller hon själv tror som svar på frågan.

vi var iallafall alla fyra överens om att filmen inte var det vi hade förväntat oss. Vi mötte bilden av en, till synes, mycket sympatisk präst med stora ambitioner för sin församling. Dessa tankar var nytänkande, möjligen för nytänkande om man betänker att det hela utspelade sig på sextiotalet, troligen under andra Vatikankonciliets pågående.

Nåja, hur som helst, får du chansen att se denna film så gör det! Den är väl värd 104 minuter av ditt liv!

Ja just det; vi upptäckte ytterligare en sak idag. Det är inte så lätt att ta en fika utanför krogmiljö i Lund efter klockan 19 på kvällen, öl och vin flödar det dock av.....men Coffehouse vid stationen räddade oss från förfallet denna kväll....Men om sanningen ska fram så fick Fellinis ett kort besök innan bion, man kan ju inte frångå invanda mönster, vad skulle hända då frågar vi oss liksom nunnan i filmen!

onsdag 25 mars 2009

Nåden ÄR på pränt

Tack Astrid som gav mig hjälp att lösa min predikovånda!
Alfred från emil har hjälpt mig! Texten i fattig bonddräng är ju så supergod så att man bara vill ta den till sig o sova med den under kudden!
Där kan man snacka om nåd, önskar att jag kunde vara så klok som Astrid är!!!!Hur som helst så kan jag ju låna hennes texter nu när jag inte riktigt har fått den gåvan.....

Eller kan det möjligen vara så att det är Gud som har ett finger med i spelet och typ lät mig trilla på Alfred här om dagen? Man kan aldrig så noga veta, men nu har jag iallafall en predikan som är godkänd av rumskamraten å då får det vara så.....

måndag 23 mars 2009

Nåden som inte vill komma på pränt

hur svårt kan det vara att få ihop en predikan om nåd?????
om man tycker det är svårt är det ju frågan om man alls ska bli präst, det är ju liksom det vi lever och tror på varje dag i livet, varje sekund, osså kan jag inte får ner nåt vettigt....otroligt.
Men i detta borde väl Gud kunna visa mig lite nåd just nu, jag vet att den finns ju
Trots allt sjunger vi ju
"tacka herren ty han är god hans nåd vara evigt"!!!!!!

tisdag 17 mars 2009

VÅR

Våren såg ut att ha kommit idag! Solen strålade från klarblå himmel och det var ljust väldigt tidigt..
Glatt hoppade jag ur sängen(nåja tog mig upp iallfall) för att ge mig ut på en morgonpromenad innan dagens verk. Men ack vad jag bedrog mig på vårsolens sken.....det blåste från nord och inte så lite heller! Jag hade behövt både vindjacka, vantar och mössa för att få en riktigt behaglig stund utomhus....
Mycket av plågan i vinden upphävdes dock av att detluktar vår och att himlen är blå!

måndag 16 mars 2009

Det närmar sig.....Linköping Domkyrkas altartavla, iallafall en bit


Nu är det skrivet, packat o frankerat, iallfall det mesta.
Så mycket jobb det är med inbjudningar egentligen. Har inte tänkt på det förut. Trots att jag inte lagt så mycket energi på att hitta papper o så så har det tagit sin lilla tid att få ihop inbjudan såsom jag vill ha den och med bilden jag vill ha osv....
Men nu är det klart. Nu återstår bara ångesten över att möjligen ha glömt någon!!!!!
Men men så är det ju och då får man väl rätta till det vartefter!.
Har iallafall lyckats få med Linköping Domkyrkas altartavla som är så fantastiskt vacker och faktiskt en av orsakerna till att jag faktiskt sitter där jag sitter idag. Det är bara mittdelen av tavlan som syns på bilden, men det är just den som jag älskar! JEsus som kommer med armarna utsträckta mot oss och verkligen vill omsluta oss med all sin kärlek.
Nu när inbjudningarna är klara återstår bara resten, vad det nu kan innebära, har liksom ingen aning om det!
Mannen och jag har i alla fall unnat oss en viss lyx inför prästvignings helgen. Vi har bokat hotell, för bara oss och bokat barnvakt till barnen. Vänner är underbara att ha, och mammor också faktiskt.
Så efter biskopsmiddagen så pallrar vi oss till en skön hotellsäng, sover gott och intar sedan en hotellfrukost innan det är dags att få p sig kaftanen och gå genom stan till domkyrkan.....Detta låter som en saga, men är bara tre månader bort! Tack Elin för hotelltipset, hade jag aldrig kommit på själv!
Nåja innan detta ska jag ju också ta mig igenom en prästexamen vilket kan bli ett äventyr i sig!
På fredag ska vi till stiftet och få lite mer kött på benen vad det gäller vår framtid, ska bli ganska skönt att få veta vad som väntar och vad som gäller, just nu svävar allt lite i luften liksom....men det är ju en fördel med det också.....då slipper man att ha kontroll och kan skylla på andra, hihihi!

LHC-tårta



LHC-tårta var önskemålet, kändes ganska ok jämfört med vad som kunde kommit i den önskan! Var relativt lätt att uppfylla och barnet var nöjd!
Han fick ju dessutom ett hockeyspel så det var ju en oväntad matchning!

doptal vid vuxendop inte så lätt som jag trodde

Att skriva doptal till en vuxen dopkandidat är inte så lätt som jag trodde. Det är så otroligt lätt att halka på orden och få fram pekfingrar som man absolut inte menar att visa. Det enda jag vill är ju att säga något bra om dopets gåva och Guds stora kärlek....
Känns svårt att snacka om att man gungar i en famn liksom vi alla gungas i Guds famn när man har en 90-kilos man framför sig och inte en liten bebis som snusar sött i sin fadders armar......
Hm tyckte jag hittade ett så bra spår med att växa i tron.......men vi får väl se.
Snart dags att träna det burkar rensa sinnet och ge en och annan idé. Hoppas att det funkar idag med!

onsdag 11 mars 2009

Det går så fort

Livet går så fort.
I Juni är det fyra år sedan jag stod på knä och insåg att det verkligen är präst jag ska bli. Tre små barn var det i familjen då, de två minsta bara 6 månader. Det kändes som ett omöjligt uppdrag att utföra. Men längtan och en ganska stor vilja har gjort att jag nu snart är där, lite mot alla odds som det känns.
Imorgon fyller äldsta barnet 6 år, de små har hunnit bli 4 och jag vigs till präst om 3 månader.
Hur gick det egentligen till och vad är det som har hänt? Jag inser att jag har ganska få minne av de sista fyra åren. Allt har bara rullat på. Fantastiskt men lite otäckt ändå.
Jag har fått fantastiska vänner under dessa år, vänner som jag hoppas kommer finnas med i resten av mitt liv. En del kommer från universitet en del från pastis. Jag har förlorat andra vänner på vägen, de som tyckte att det blev jobbigt med en vän som ska bli präst.....men allt har sitt pris hur jobbigt det än är att acceptera.
Jag har plötsligt tre barn som inte längre är småbarn utan snarare barn......de växer och utvecklas och jag fattar knappt att det är sex år sedan den där dagen då en vårblek sol och en massa blåst hälsade oss välkomna till förlossningen för första gången......Den dagen då jag fick ett barn som legat i min mage i famnen för allra första gången. Det barnet som nu är så stort att han knappt får plats att sitta i mitt knä längre.
Det är fyra år sedan jag ringde min vän som är präst och med panik i rösten frågade om hon trodde att jag kunde få bli präst trots att jag inte tror på skapelse berättelsen såsom den står i bibeln. Hon var frisk då. Nu är det knappt ett och ett halvt år sedan hon berättade att hon fått cancer. Idag vet vi inte ens om hon kan vara med på min prästvigning.Livet går för fort det springer iväg.....

Idag sa vännen att det bara är 30 dagar kvar på pastis, dagar som vi verkligen ska vara här.....
Plötsligt blev det så verkligt att målet jag kämpat för så länge var så nära och det är skrämmande!
Ska jag verkligen skiljas fån dessa underbara människor som jag har runt omkring mig varje dag? Ska jag verkligen förstå att jag är präst? Ska jag äntligen få vara en vanlig mamma och fru som kommer hem varje kväll och som inte behöver plugga jämt och ständigt+ Är målet verkligen så nära? OCH hur kom jag hit!
Jag är så tacksam för att jag haft möjlighet att gör detta i mitt liv och att mina nära och kära stått ut och står kvar!

söndag 8 mars 2009

Mina nya fina röda



Kolla mina nya fina......
Jag är så stolt.
Min man konstaterade att det inte gör så mycket om de kostade mer än jag tänkt för jag har aldrig någonsin förut köpt ett par gummistövlar. De förra jag hade, som förövrigt är i soptunnan nu, köpte min mamma till mig när jag var 10 år och gick på skogsströvarna, klistermärket med den lilla toppluveklädda strövaren satt kvar!

onsdag 4 mars 2009

i-landsproblem

Hm
Nästa vecka fyller äldste sonen år och jag vet inte vad jag ska ge honom i present.....
Nån som har bra förslag på present till en 6-åring......helst i lägre prisklass än Nintendo Wii.
Har i dag införskaffat en livsfarlig sak för ynka 49 spänn........mot min princip en skateboard. Jag tvekar mycket till att verkligen ge honom detta då han redan haft en bruten arm........
Pärlplattor är ju ett annat intresse, men då blir det ju lika mycket till småsyskonen som till honom.......
Ja snacka om i-landsproblem, men ändå, det måste ju lösas annars har jag nog en besviken pojke skulle jag tro.....

Det andra I-landsproblemet rör vad vi ska bjuda vännerna på till middag på lördag.......förslag?
Jag är egentligen evigt tacksam för att ha mat på bordet och dessutom ha möjligheten att bjuda vänner på mat, men ändå i detta lyxproblem så behöver jag hitta en lösning!

Jadå kanske jag skulle ta tag i en konkret syssla istället för att lägga energin på sånt som inte är problem.......Dags att packa väskan, i morgon får jag åka hem!!!!

en pastisvecka i verkligheten

denna vecka har det hänt grejor på pastis....
vi ska nu utbildas i att förstå den riktiga världen, alltså den som finns utanför pastis väggar.
Så därför har denna vecka ett antal "vanliga människor" bjudits in för att berätta om hur livet kan vara. En dag var det förtroendevalda som fick säga sitt och en dag relativt nyprästvigda som fick lufta sina strupar om hur det kan vara att komma ut i verkligheten. Allt med skiftande kvalitet, men det är onekligen intressant och hoppfullt att höra hur mycket engagerade förtroendevalda det finns runt om i våra stift o församlingar.
Det bådar gott!
Det som inte var lika trevligt att höra var att de i Växjö stift placerar kvinnliga pastorsadjunkter i en församling där det finns två präster, bägge motståndare mot prästvigda kvinnor! Detta är verkligen att utnyttja PA:s beroendeställning!!!! tur att tjejen i fråga är en tuffing!!!!!

Men trots allt så verkar det som att livet där utanför, det riktiga livet, faktiskt fungerar...........

Där med kan jag ju fortsätta min nuvarande syssla att kolla prästskjortor och annat trevligt med prästanknytning på nätet!!!!

måndag 2 mars 2009

sj sj gamle vän

Idag hade jag tänkt boka de sista pendelbiljetterna.......Inget mer tågkavande varje vecka efter maj!
Men sj verkar vilja behålla mig ett tag till för det går inte att boka....jo förresten boka går bra, men inte att betala!!!!!!!Mycket irriterande!
Nu har jag varit i kontakt, med bokning , internetsupport och kundtjänst men ingen fattar någonting......Troligen något med att jag vill betala med både värdebevis och annat betalmedel!
MORRRRRRRRRRR!
Jag ska ta bilen istället i fortsättningen!
Om en stund ska jag ringa igen och de ska försöka hjälpa mig....för just nu är mina värdebevis frysta eftersom de har varit inne i datorn.....blablablablablabla
Gud giv mig styrka!