Så går dagarna. Sorg och glädje blandas om vartannat.det är svårt att acceptera att unga människor måste dö, men samtidigt är jag så oändligt tacksam över att hon har levat! Hon ha gett så mycket till sina medmänniskor nu är det vår uppgift att glädjas över att hon har levt.
Första veckan som präst har sprungit iväg. Jag har svårt att sluta le när jag tänker på hur vigningshelgen var! Har nog inte riktigt landat ännu glädje och sorg har växlat så fort, rena berg och dalbanan. Så mycket lycka så mycket kärlek. och så alla dessa fantastiska presenter.endera dagen ska ag fotografera dem och lägga bilder här så att ni får se. Jag öppnade inte paketen på mottagningen så det var få som fick se vad som var i de vackra paketen.
Under veckan har jag bland annat celebrerat min första mässa. Jag lovar att det är värt att vänta på! Så mäktigt och stort, vilken gåva att Gud kallat just mig till detta!
När jag fick tillsäga förlåtelsen gick det kårar längs ryggraden och när det sedan var dags att duka nattvardsbordet var jag varm i hela mig, Gud var så närvarande och min lycka så total. Instiftelseorden kommer jag knappt ihåg bara att känslan av närvaro nästan var bedövande. Jag hoppas att det kommer att fortsätta vara den känslan inför varje mässa.
imorgon är det dags för högmässa, spännande, stort och mäktigt, vilken ära att få göra detta till Guds ära och i Guds tjänst. (Kära Lundakamrater som möjligen läser detta; Observera att inget genusord användes i ovan nämnda mening!)
Nu är det dags att krypa till kojs efter en dag med två friluftsgudstjänster med strilande regn, vilket gjorde att vi fick flytta inomhus. Dagen innehöll även en våldgästning hos vännens föräldrar som råkade bo på vägen........
Till slut kom då tillräckligt mycket värme för att vi skulle inbilla oss att det är sommar och drog i gång grillen........för att vi inte skulle vara för säkra på sommaren, kom lagom tills maten var klar en rejäl störtskur, men vad gör det när altanen har tak!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar