Predikoångest.......

Hm
Predikoångest är otrevliga saker!
Brukar inte känna så, men den här gången är det riktigt tungt....
Har jag verkligen något att säga som andar vill höra?
Man kan ju alltid hoppas.
Har bestämt mig för att ta med några pinnar in i kyrkan och bryta av.....(anknyter till Gt-texten)så om de inte minns vad jag sa så kommer de iallafall ihåg pinnarna.....om jag har tur!

Problemet är att denna gång är det min välkomstpredikan. Surt att få ångest då, men kanske fullt naturligt. SÅ nu har jag tagit till Facebook och kamraterna där som pepp-klack. Mycket bra instrument!
Jag behöver verkligen pepp just nu.Vissa otrevlig erfarenheter från förr har kommit ifatt och någon står på min axel och skriker att jag är en dålig predikant! Har försökt med många medel för att få bort detta skräp från min axel, men det kommer tillbaka som en form av gummiboll! Är detta tillåtet! Får kanske se till att släppa luften ur den där bollen!

Ja ja nu finns det i allafall en predikan så då får jag väl ge mig ut och skaffa pinnar!
Och ikväll ska jag vara snäll mot mig. Äta god mat, dricka ett glas vin , fixa naglarna och förbereda mig för morgondagens bröllop.
Hm kanske också plocka fram några utvärderingslappar från ett konfaläger och ha en egotripp av att de ungdomarna iallafall tyckte att jag är bra. I krig och inför predikan är alla medel tillåtna!
Innan söndagen kommer tänker jag stå där och vara stolt över det jag åstadkommit....så det så!