Idag har jag haft min första begravning och det känns underbart att det är gjort. Det känns som att jag fixade det gott utan att lägga in egen sorg och saknad efter vännen. Men det är klart att jag skulle vilja ringa henne nu och säga att jag fixade det, trots alla komplikationer som fanns runt omkring just denna begravning.
Men konstigt nog kändes det som om hon var där med mig, med sitt lugn talade om att "du fixar det här bara var dig själv, Du kommer att bli en bra präst!"
Nära men ändå så oändligt långt borta!
Att vara präst är underbart som jag ju konstaterat förut....
och imorgon är det första dopet på tur, vännernas dotter blir det första dopbarnet. Och det som är lika kul är att min assistent, som är kantor, blir tjänstgörande musiker just på detta dop! Och inte nog med detta, min vän som är kyrkvärd och som hjälpte mig otroligt mycket vid vigningen tjänstgör också vid detta dop.
Livet är en cirkel.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar