Det är så underbart att känna att ens liv återvänder!
i början av sommaren var jag en liten ledsen spillra av det som jag vill vara. Men vad gör man när ens vän och mentor dör och mankänner sig som en liten liten ingenting i världen. Under sommaren har jag ältat och undrat och förbannat och sörjt och gråtit och tjutit och skrikit och skrattat allt för att den vidriga sjukdomen cancer var tvungen att ta henne bort från oss här som älskar henne!
Men nu sista veckan är det plötsligt som att energin har återvänt. den glädjen som jag delade med vännen att få bli präst har återvänt och jag är väldigt glad för att få vara just präst. Precis som hon var och som hon sa att jag skulle vara. Hon hade så rätt det är underbart.
Idag på vägen hem efter att ha firat två friluftsgudstjänster tog jag mig samman och körde till hennes grav, det är första gången sedan begravningen som jag var där. Det är så påtagligt med en ny grav. Det finns inget gräs ännu och gravstenen har inte kommit. men ändå fanns där blommor, hennes favoritblommor i en vas och lite andra blommor i en kruka.
Det är så påtagligt hon finns inte mer och ändå kan jag känna hennes närvaro när jag bara känner efter. Och när jag satt där vid hennes grav fick jagett så obeskrivligt lugn, en känsla av frid.
Jag är så lycklig över att har känt henne och att ha möjlighet att minnas det hon sagt och gjort.
Jag vill verkligen leva de ord hon sa:
"Gråt inte över att jag är död, glädjs med mig för att jag har levat"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar