JAG är verkligen usel på att skriva här. Prästlivet atr visst sitt......Börjar inse varför det finns tid för reflexion inlagd i mitt schema....inte synligt men på så sätt att jag har mindre att göra än de andra. Jag blir så otroligt trött av att tänka påallt och fundera på varför saker inte känns bra eller varför de känns bra....dessutom har ju blivande prostinnan en viss förmåga att överarbeta en dela saker.......höga krav på sig själv är väl inget fel.....eller?
Nåja jag får nog lära mig att hantera detta, tydligen den hårda vägen eftersom detinte funkade med varningar från mer erfarna kollegor!
Nu är det iallafall dags för både begravning och dop efter tre vigslar. Ska bli jätte kul och spännande.
Dopet är en av våra bästa vänners dotter vilket gör attman känner ytterligare lite press på sig. Dessutom kommer det att närvara 26 eller 27 barn så det känn som att jag vill att även de ska vara nöjda......
Menklaga ska man inte...det är detta jag längtat efter.
Nu ser jag också att flera av vännerna värmer upp för sina pastisår. Inte utan att jag blir lite avis! De har ju ett sådant fantastiskt år framför sig och efter det vigningen.....
Åhhhhhh vad jag skulle kunna ta den dagen en gång till!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar