JAg stötte på en av psalmerna som betyder så mycket för mig.Särskilt efter vännens död. Hon som visste att hon skulle dö, som kämpade mot sjukdomen och döden så länge, valde denna psalm till sin begravning. Det ger mig styrka och hopp och någon form av lugn i att hon somnade i tron på sin frälsare som hon var så säker på lever med och bredvid oss alla, alla dagar till tidens slut
sv ps 313
1.
Min frälsare lever,
jag vet att han lever,
fast världen har sagt han är död.
Och inget kan skilja
mitt hjärta från honom,
ej änglar, demoner och död.
2.
Min frälsare lever,
jag vet att han lever.
Jag honom får möta till sist,
när jag har lagt av mig
min kropp som en klädnad,
befriad från ångest och brist.
3.
Ej så som man råkar
en främling på gatan,
-nej, så som man ser på en vän,
en vän man har drömt om
i nätter och dagar
och äntligen finner igen.
4.
Ja, öga mot öga
i klarhet och jubel
och värme och friskhet och glans
vi lever med honom
som här vi har anat.
Vi lever för alltid som hans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar