Prästvigning på G

Nu är det snart bara en månad kvar tills några av mina vänner ska vigas till präster.
Några i Linköping och en i Storkyrkan i Stockholm. Tyvärr kan jag ju inte klona mig så det blir att dela dagen mellan er. Jag blir alldeles varm när jag tänker på vad de har framför sig. Prästexamen, Stilla dygn, biskopsmiddag och så den fantastiska vigningsmässan. Glädje och storhet som inte går att beskriva. Församlingens förbön som sköljer över en och löftena de får ge inför Gud, jag ryser när jag minns.


Och detta ska dessa mina fina vänner snart få uppleva vad jag unnar dem detta!
Vad jag verkligen hoppas de slipper är den blandning av glädje och sorg som dagen innebar för mig. Min vän, förebild och mentor som skulle varit min assistent avled på min egen prästvigningsdag, några timmar efter att jag vigts till präst. Han hade lovat att vara med och jag vet att hon var där även om det inte var fysiskt....
Jag saknar henne, men är så evigt tacksam att ha varit en av dem som fick vara en dela av hennes liv.
Det händer fortfarande att jag är på väg att ringa henne för att berätta om något som hänt eller för att be om råd, men vad visan än säger så finns det ju ingen telefon som går till Herrens hus.......
Jag hör hennes älsklingspsalmer och jag låter tårarna komma ibland, men det är stolthet, glädje, sorg och saknad i en blandning i dessa tårar...

Mina böner finns hos dessa mina underbara som nu står inför sin prästvigning. Jag hoppas ni känner att ni finns i mina böner och att jag önskar er lika underbar vigning och fantastiskt adjunktsår som jag har fått. Jag vet att ni alla kommer att få det om det bara hängde på er, och jag hoppas att det som ni inte själva kan påverka kommer att vara till er fördel!

Njut vänner, njut av den månaden som kommer och släpp stressen, be om hjälp och NJUT!
Jag önskar er all Guds välsignelse!