AHA en helg har passerat.
I dag i kyrkan talades det om kallelse, ett mycket spännande ämne. Vad är egentligen min kallelse? att vara mamma, maka, dotter, vän, medmänniska eller präst. Jag inser att det är så otroligt lätt att fastna i tänket kring att kallelse har med kallelse till prästerskapet att göra. Egentligen är ju det bara en liten del, kanske minst av alla mina kallelser. Att vara mamma är väl större än att vara präst eller? Tre små barn är helt utelämnade till min vård, omsorg och kärlek.....hmmmm jag behöver nog tänka på det här ett tag
Och kallelsen att vara barnbarn, kan det ses som en kallelse eller? Jag älskade min morfar otroligt mycket och ville honom allt väl, men även mina barn behövde mig och jag slets där emellan. Att ge morfar all tid jag tycker han var värd och att ge barnen all deras tid?.....
Kallelsen är något som vi alla har i stort och i smått och jag tror att vi behöver träna på att se att alla kallelser som vi själva och andra har är lika viktiga och stora , men på olika sätt.
Ja det var väl kvällens djupdykning........
Kan det vara solsting?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar