på sista iden har det visat sig att vissa barn som jag möter regelbundet har väldigt svårt att hälsa. Detta kan, jag vet att det är löjligt, reta mig till vansinne!
Jag menar att det hör till det mest grundläggande att hälsa på människor man känner och särskilt om de hälsar på mig. Föräldrarna verkar i vissa fall ha gett upp och ler lite lätt överseende eller kanske i bästa fall säger till lite lojt:
-men man säger väl hej iallafall.
Mina arma barn hade troligen fått en föreläsning i normalt folkvett och vid upprepning blivit utan lördagsgodis.
Att inte hälsa är verkligen att osynliggöra dem man möter. Inte för att jag menar att ett barn osynliggör en vuxen på detta sätt så att det är skadligt, men barnen växer ju upp till vuxna.
Vårt samhälle är redan så kallt och vi undviker alltför ofta att se varandra i ögonen. Varför? Är vi rädda för det vi ska möta i våra medmänniskors ögon, vill vi inte riskera att behöva hamna i en situation där vi möjligen bör agera?
När vi hälsar på varandra så säger vi också till varandra att vi har sett att den andra finns. När vi söker andras blickar så hjälper vi till att räta vår nästas rygg då man måste räta, iallafall lite, på ryggen för att möta blicken som söker min.
Så snälla föräldrar lär era barn att hälsa, det kan göra så stor skillnad för den som de möter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar