Ja är det inte det ena, eller snarare den ena, så är det den andra....
Förra sommaren hann knappt börja förrän ena barnet slog upp ett jättesår på underbenet som syddes med antal stygn som sedemera lossande och ärret ser ut där efter. Det innebar att simskola fick avbrytas, fotboll och bad avr uteslutet under en lång tid.
Där emellan har vi haft diverse sårskador av mildare art.
Igår skulle vi cykla till ett födelsedagskalas hela familjen. JAg var först emd två av grabbarna när jag hör ett illvrål bakom. Kastade förstås cykeln och sprang tillbaks för att se en av sönerna liggande bredvid trottoaren io gräset med blod i hela ansiktet. Pappan satt bredvid lagom skärrad. Ungen hade vinglat lite och kommit ut i kanten och vurpat med en flygtur som resultat. Lycka att det där med hjälm numer är obligatoriskt. Trots hjälmen har han präktiga skrapsår i halva ansiktet, en snyggt blåöga och en öm axel, men gode Gud vad det kunde gått illa. Men han kan iallafall vara med på simskolan...... Och vad gör väl ett missfärgat ansikt om hundra år, eller som farmor sa; "det går över tills du gifter dig!"
Börjar inse att vi har en del erfarenheter numer av skador och sjukhus. Diverse kruppbesök på barnakut,ambulansfärd med mycket krupp, bruten arm som skulle opereras, spiken som skulle bort ur armen, ett knä som krävt både den ena och den andra undersökningen, en söderbiten läpp efter ett störtdyk,brönda händer och så en hel del annat smått och gott.
Men trots detta säger vi alltid att vi är så glada över att ha friska barn som inte råkat ut för så mycket.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar