Slutet på något fantastiskt är början på något nytt

Sitter och läser Lunkentussens tankar om att vara nybliven präst och om hur det känns. Det intressanta är a ttsamtidigt som jag läser hennes tankar så håller jag på att plocka undan på mitt skrivbord och avsluta mitt eget adjunktsår. Det känns som det var förra månaden som jag kom hit, men nu har året plötsligt passerat och jag ska, om en månad, kalla mig komminister och ta allt det ansvar som tillhör denna titel.
Det ska bli otroligt spännande, men jag kommer att sakna min missivförsamling, församlingsborna, medarbetarna, kyrkorna........
Men så är livet, det fortsätter och när man är klar på ett ställe så ska man vidare. Jag har haft det otroligt bra och kan bara önska att få det lika bra i min nya församling.
Volontären och jag fick varsitt olivträd av alla medarbetarna. Det är inte lätt det där med olivträd, men om jag sköter det väl ska det tydligen kunna ge mig en skörd på ca 20 kg om 20 år, de första små oliverna ska tydligen dyka upp då trädet är ca 5 år. Men vänta kan jag ju göra och mina efterföljande oxå då den förväntade åldern vid dödsögonblicket för trädet förväntas vara ca 1500 år.

Den som äger ett olivträd anses i många kulturer som rik, och jag är rik på andra sätt som haft så fantastiska arbetskamrater under detta år.......
Jag fick också just veta att den som hugger ner ett olivträd, i vissa länder kan straffas med döden!!!! Jag måste troligen ta väl hand om detta träd, jag ska göra mitt bästa!

Har också lyckats att missa att man måste fylla i när man fick sitt förordnande som vigselförättare av kammarkollegiet på alla vigselblanketter, igår kom det tillbaka på posten så det vara bara att göra om och göra rätt, trösten är att jag inte är ensam om detta misstag......

Nu ska jag fortsätta plocka och avsluta lite här och lite där......