det här med att vara mellan två jobb har fått en ny betydelse för pastorsadjunkten.
Nu är det så att efter ett år är det dags att stå på egna ben och då är det ju bra om man hittar ett arbeta också. Det vimlar inte direkt av tjänster och vi är många om dem. Så just nu övertalar jag ständigt mig själv om att jag duger och att det finns en församling som vill ha just mig och inte någon av alla de andra erfarna och kompetenta präster som söker samma tjänster....
Jag dinglar en mellan två jobb just nu ett som jag vet vad det är och ett som framtiden dolt väl för mig ännu så länge.
Men som vännen sa; Det är klart att det finns en plan.....skulle Gud låtit dig bli präst utan att veta att det finns en plats för dig???? Och visst har vännen rätt, men det där med tålamod är ju inte min starka sida!
SÅ vad gör jag då? Jag försöker att njuta av den tid jag har och av varje dag. Idag har jag varit på ett äldreboende där jag inte varit förut. Det var underbart! Med var vår pensionärskör och underbara kantorn så vad kan det bli annat än bra!? Jag blev dessutom inbjuden till körens resa i juni av medlemmarna. Det måste väl ses som en komplimang!
Som sagt livet som präst är underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar