Funderade en del på detta med att säga förlåt och hur lätt det är att göra,men mycket svårare att mena.
Försoning verkar vara så innerligt svårt!!!
Hörde om försoning som ska ske mellan muslimska organisationer och en av de danska tidningar som publicerade Muhammed-karikatyrerna. Men frågan är om det verkligen blir en försoning och om förlåtelsen finns där djupast i hjärtat.
Jag har i livet blivit sårad och förlåtit, men innerst inne vet undrar jag om jag verkligen har förlåtit. Jag ber ofta om att verkligen kunna förlåta även de värsta oförätter, men där är jag verkligen ofullkomlig. Tack att det finns en Gud som förlåter både den som gjort fel mot mig och mig som inte förmår att förlåta.....
Ibland vet man inte hur man ska säga förlåt och man våndas länge, tillslut kanske man tar sig samman eller också intalar man sig själv att det gått så lång tid så det inte spelar någon roll längre......
Men när orden inte räcker till så finner vi i söndagens evangelium en bild för att det kanske inte alltid behövs ord, iallfall inte till en början.
Det handlar om kvinnan som gråter vid och över Jesu fötter. I tårarna som sköljer över hans fötter finns allt det som hon har gjort fel och som hon ångrar, allt det hon inte kan eller orkar sätta ord på..... Men hon gråter och Jesus förstår, han förstår allt det som finns bortom tårarna......
Jesus förstår att vi inte alltid kan sätta ord på det som blivit fel, att det kan vara för smärtsamt, men Jesus förstår också hur viktig upprättelsen är, hur viktigt det är att få höra att vi får en ny chans, att vi kan fortsätta leva våra liv....
Dina synder är förlåtna, Gå i frid................
Just detta att få gå i frid är så underbart. För när man släpat sig fram till den man bör be om ursäkt och fått ur sig allt det man behöver, när man fått förlåtelse av sin medmänniska så är det verkligen en frid som kommer över en....
Lika så när jag förlåtit någon och verkligen menar det så är det också en frid som dyker upp inom mig.
I andra söndagen i fastan får vi höra om kvinnan som gråter vid Jesu fötter och vi får fundera över var vi gråter och var vi behöver förlåtelse och var vi behöver ge förlåtelse.Och vi får också komma ihåg att det finns en som alltid förlåter oss när vi ber om det, som öppnar sin famn för oss och lyssnar på oss när vi behöver säga förlåt och som sedan efter att vi är förlåtna skickar iväg oss med en önskan om frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar