Nu har jag vänt och vridit på söndagens texter och ändå blir det liksom inget......
Jag vet vad jag vill säga, men vet inte hur......
Jag väntar på andens ledning, men ännu har jag inte upptäckt vad Gud vill med denna predikan!!!!!
Det är krångligt.
Vi ska vara evigt tacksamma över nåden och vara tacksamma för det vi har och får inte arga för det vi blir av med.....LÄtt att säga , svårt att göra, men ändå något att kämpa för!
Gud älskar oss inte mer frö att vi gör rätt saker han älsakr oss utan att vi ens har gjort något alls......
Och så kommer då evangeliet när vi enliget ordet ska känna oss som odulingar när vi gjort det som är vår plikt....eller???
Det är nåt vajsing här! Vi ska vara människor precis som vi är och göra vårt bästa, men inte förvänta oss något tack..... Och sedan när vi gjort det vi ska säga att vi är odugliga tjänare????!!!
Jag letar paralleller, men det går så där.....
Jag säger som Birgitta
"Visa mig Herre din väg!"
2 kommentarer:
Innan denna perikop Luk 17:11 berättas ”Liknelsen om tjänaren som passar upp” - Luk 17:7-10. LaVerdiere menar att den avslutar en del av resenarrativet som behandlar frälsningsresans implikationer för familj, ekonomi, bordsgemenskap och politiska relationer.
LaVerdiere påpekar att perikopen nämner syndens oundviklighet, men att den ändå för fram att förlåtelse bör vara gränslös, och att de krav som ställs för de som vandrar Jesu väg trots allt inte är oöverstigliga utan att det rör sig om plikter man kan förvänta sig att de uppfyller. När de har gjort vad som krävs av dem kan de inte heller komma med krav på särskild tacksamhet emedan de gjort sin plik. Marshall påpekar att detta kan förstås som en attack gentemot den judiska attityden, och då särskilt fariséernas som menade att den som gjorde goda gärningar hade rätt att få en passande belöning av Gud. Jesus visar dock här att människor inte kan sätta Gud i skuld till dem. Människans rätta svar på Guds nåd är tacksamhet, något som han menar påvisas i Luk 17:11ff.
Perikopen innehåller också en udd gentemot kyrkoledare som anser att deras jobb i församlingen ger dem rätt att kräva någon belöning eller att de kan vara stolta över vad de har gjort. Fitzmeyer påpekar att en av poängerna med berättelsen är att det inte finns något utrymme för skrytande. Trots att en kristen lärljunge fullföljt sina plikter så är det ingen garranti för frälsning – Guds gåva är en nåd.
E Öhman
Tack för kommentaren.
Det är alltid tacksamt med hjälp och puffning in i kommentarernas djupa värld.
Fick ihop en predikan trots allt med utgångspunkt i Jona och sedan in i Evangeliet. En predikan med hopp och glädje vilken är mitt ständiga mål!
Skicka en kommentar