Ett barn är fött! Denna fantastiska nyhet är lika otrolig varje gång vi får höra den! Ett nytt liv så underbart så mystiskt så ofattbart. Vi beundrar dessa små varelser och vi berömmer och gratulerar föräldrarna, särskilt mamman, det är ju ändå hon som gjort det stora jobbet. Den nyblivna pappan står där lite vid sidan av och försöker kanske fatta vad som har hänt…..
Så var det nog också för Josef när han stod där vid krubban och tittade ner på barnet som var så speciellt. Barnet som kommit till utan någon man. När han förstod att Maria väntade ett barn utan att han rört henne hade han noga funderat ut hur han skulle lämna henne utan att dra vanära över henne. Men när han var där i sina planer hade plötsligt en ängel dykt upp och talat om att barnet var av Gud och att han skulle ta hand om det och skydda det som sin egen son. Och nu låg han alltså där, Jesus, hans son. Att det var något speciellt på gång gick inte att ta miste på. Herdar kom, en ny stjärna lyste, änglarna sjöng och vips, nåja lite senare, så stod tre män från främmande land där med dyrbara gåvor. Josef var förbryllad och vem skulle inte ha varit det i hans kläder. Men när han tittar på Maria som ser så lugn och samlad ut trots uppståndelsen och när han ser på barnet där i krubban väcks hans faderskärlek och den instinktiva känslan av att han till varje pris måste beskydda och ta hand om sin lilla familj.
Josef var Jesus pappa, inte biologiskt sett, men socialt och känslomässigt idag skulle vi kanske kalla honom ”plastpappa”. Men vad är det som säger att en plastpappa inte kan älska de barn han lever med precis lika mycket som en biologisk pappa älskar sina barn? Idag när många av oss lever i alternativa familjekonstellationer kan det vara väl värt att tänka på vem som egentligen har ansvar för att alla världen barn blir älskade och får den omsorg de behöver och har rätt till.
Svenska kyrkans mission har i år valt att låta sin julinsamling gå till AIDS och HIV arbete: Detta är något som verkligen behövs.
15 miljoner barn har förlorat sina föräldrar på grund av aids. Miljoner av dem tvingas klara sig alldeles själva utan hjälp.
2001 tillbringade jag 7 veckor i Kenya i ett SIDA projekt. Jag mötte många människor med HIV och AIDS. Jag såg dem lida, jag såg dem dö utan att kunna göra ett enda dugg! Jag såg barnen som blev kvar när föräldrarna dött, jag såg barnen som ingen tog hand om som bodde på gatan och dämpade hungern med att sniffa lim, MEN
Jag såg också barnen som blev omhändertagna av släkt och vänner när föräldrarna inte längre fanns. Jag såg hur man öppnade sina hem för barnen som inte längre hade någon, jag såg hur de fick det som alla barn har rätt till, nämligen kärlek och beskydd. Precis som Josef tog det lilla barnet i krubban till sitt hjärta så öppnade familjerna i Kenya sina hjärtan och hem för de föräldralösa barnen.
Alla barn är allas barn. Det är så lätt att säga mina barn och andras ungar, men när vi tänker efter så är faktiskt unge bara ett annat ord för barn. Och tänk hur väl djuren tar hand om sina ungar……
Egentligen tror jag att vi alla känner ett visst ansvar för världens alla barn. Under hösten har det ju till exempel skett en stor insamling till världens barn, med bössinsamling och tv gala efter konstens alla regler och viss engagerar vi oss. Trots att det faktiskt gäller andras ungar!
Vi ska heller inte glömma att vi alla faktiskt är Guds barn och att han ser oss, ger oss sin kärlek, bekymrar sig om oss och finns för oss trots alla dumheter vi gör, precis som vilken förälder som helst gör. Trots att han inte är vår biologiske far.
Men Gud älskar oss som sina egna barn och det fantastiska är att vi är skapade till Guds avbild vilket betyder att vi precis som Josef fått förmågan att älska alla barn oavsett om det är våra biologiska barn eller inte!
Gud sände sin son till oss för att vi skulle få evigt liv! Han delade det finaste han hade med oss människor. Josef öppnade sina armar för barnet, Jesus i sin tur öppnade sina armar för alla barn som ville komma till honom, han öppnade sin famn för alla människor oavsett bakgrund och ursprung, alla Guds barn är välkomna till honom……
Vi har idag kommit långt. Jag är övertygad om att det sitter någon modern familjekonstellation här inne, med plastsyskon, halvsyskon, låstas mammor och styvpappor och allt vad vi kallar det, men inte finns det mindre kärlek för det. Gud har gett oss förmågan att älska alla barn omkring oss oavsett om det är våra biologiska barn eller inte. Och att alla barn ska bli älskade, det är en önskan väl värd att försöka leva upp till, inte bara i julens tid nej hela långa året.
Ett barn är fött! Ett barn som vill visa oss vad kärlek är..…..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar