har just insett att många av mina senaste inlägg utmärks av ett otroligt slarvigt språk och mycket lite eftertänksamhet. På något sätt är det så en symbol för mitt liv just nu, en form av oreflekterad röra.
Att rycka upp sig själv från liv och hem för att förverkliga sina drömmar och svara på sin kallelse har inte bara fördelar, men heller inte bara nackdelar. Jag tvingas tänka tvingas tagga ner, tvingas reflektera över mig själv och över andra, särskilt min egen familj och vänner, men också över de nya människor som kommer att vara en del av mitt liv det kommande året och mest troligt resten av mitt liv eftersom vi kommer arbeta i samma kristi kyrka!
Det är inte utan att ett uns av ånger över valet av studieort kommit över mig ibland. I Uppsala hade det varit så lätt, med vännerna som man redan känner och som jag kommer att vigas tillsammans med. Saknar också kamraten som flytt stiftet och för kärlekens skull valt ett av de västliga stiften. I Uppsala finns de allihop, och även en av vännerna som läser PB befinner sig där under hösten. Men troligen öppnar man sig mer för övriga gruppen om man som här befinner sig i främmande land med bara en kamrat med sig från egna stiftet.
nog gnällt. Efter min lilla stund av längtan tog jaghur som helst tag i mig själv och pratade lite med några av de nya kamraterna. De är myvcket trevliga och det ska bli spännande att lära känna dem mer. Vi hade en trevlig stund med lunch på stan oxå.
Dessutom har vi nu fått inro till alla huvudämnena och det verkar bli en mycket trevlig och lärorik höst som väntar......
Idaghar jag även pratat med äldsta barnet utan att han bara gråter för att jag är borta. DET var skönt!
Nu sk ajag ta ett dyk in i dopteologin för att se vad det kan ge......ska bli skönt att sätta tänderna i med tanke på att jag själv ibland haft djupa funderingar kring mitt eget dop och ibland känt en viss tomhet inför det faktum att jag själv bars fram till dopet utan att någon hade en enda kristen tanke med det.....det var bara i traditionens namn som jag bars fram, utan faddrar och utan en rtankae på att någon skulle ge en vidare kristen fostran.........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar