Dop är underbart, men teologin känns snårig. HUr förklarar man ett mysterium för dopföräldrar som vill veta allt och förväntar sig att man som präst mer eller mindre kan förklara dopets hemlighet vetenskapligt.........
Det är verkligen svårt, tur att det finns fler som upplever denna snårighet! Några att diskutera detta med och fundera tillsammans med. Men det är i dessa lägen jag tvivlar på om jag verkligen är färdig att träda in i tjänst om typ 9 månader.
Särskilt svårt är detta som handlar om ifall de odöpta barnen inte skulle räknas som Guds barn, vilket för mig är en utesluten tanke. SÅklart är all abrn skapade och ölsakde av Gud vare sig de är döpta eller inte.
En vacker tanke som någon kläckte är att dopet är ett möte mellan barnet och Gud, ett möte som är början till en livslång ömsesidig relation. En början för barnet att lära känna Gud. Det odöpta barnet skulle därmed fortfarande vara älskat av GUd, men kanske inte ha enlika medveten relation till Gud.
Som enlärare sade: Det är lättare att känna sig älskad om man VET att någon älskar en, om det är verkligt uttalat.......
Att sedan ge sig på att skriva ett doptal blev ännu värre. Har ju gjort det förut, men nu är det blockerat. Valde att skriva på ett sätt kan , men inte behöver uppfattas som exkluderande och detta bara för att testa på hur gruppen reagerar över detta.......om de reagerar....hehehe ingen som vet. Ska bli spännade.
I talet talar jag nämligen i vi-form om döpta och det finns ju möjligheten att någon faktiskt inte är döpt och isåfall inte skulle kunna inkluderas i detta. Men den här gången i en kristen kyrka så förutsätter jag att alla kan känna sig inkluderade så får vi se vad övriga tycker. Det är det som är skönt med pastis, man kan exprimentera för att se vad som händer......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar