Gnäll för gnällandets skull????
Jag blir så trött på gnäll, har man inget att gnälla på så ser man till att hitta något som skulle kunna gnällas på.
Denna morgon spred sig ett förvånatleende över mitt ansikte då jag i morgontidningen läste nedanstående på "ordet fritt sidan". Det är tillskrivet biskopen i vårt stift.
Men jag bara undrar när blev det strålar en stjärna en psalm???? Ska man gnälla bör man ha på fötterna, annars blir det ett löjets skimmer över det hela....
Och någonstans finns det väl viktigare saker att stå upp för än en traditionellsång text? Barn som utvisas? Vuxna som utförsäkras? De våldtagna, torterade, utstötta, hungriga, hemlösa...................?
Till biskopen och de som styr andakter och gudstjänster.
Vi sjunger fortfarande i psalmen - "I nära två tusende år", men såvitt jag och alla andra vet har vi passerat år tvåtusen med elva år, inte svårt att räkna ut. När jag sitter i kyrkan på julkonsert klingar dessa ord falskt i mina öron och förmodligen i andras också.
Mycket annat diskuteras, planeras och förändras. Det känns som lite minnesdimma över dessa ord. Det sjungs av gammal vana - men overkligt.
Jag bara undrar hur länge vi ska sjunga nära och inte "i över två tusende år".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar