lugn och fin

Idag känner jag mig faktiskt lugn och fin, netydlig skillnad sedan förra inlägget. Men jag borde kanske inte göra det.....
Hm min mormor som är typ 85 har idag fått vänta på färdtjänsten, som skulle komma 18.00, till ca 20.30. Och anledningen till att de ens kom var min mors vansinnesutbrott i telefonen. Jag fattar inte att det måste ske upphandlingar kring denna tjänst så ofta, för varje gång är det brukarna som hamnar i kläm, de har inte bett om att inte kunna resa kollektivt som friska människor. Jag är medveten om att detta är en service i vårt samhälle , men ändå, 2,5 timmar är länge att vänta för en gammal människa!
Hur som helst så tror jag att hon är hemma nu....
Själv har jag muntrats upp av min mors tröstande ord när jag beklagade mig över att jag blivit fet.......
Ja jag förändrades jättemycket i 35 årsåldern och det gick inte att göra något åt det!!!!
Tack för den televerket, det var precis det jag behövde höra.
Hur som helst har min kropp i dag iallafall gått med på att springa 4,5 km så jag tror nog att jag helt enkelt håller på att återhämta mig till normalitet, jag behöver heller inte sova 12 timmar för att fungera på någorlunda normalt sätt! Ett stoort framsteg

Jag tror att den stora energikicken kom från daten med tjejerna från tiden i norr. Så mycket skratt och fnitter och prat!!!!Förutom tacos och popcorn då! Underbart...
Livet återvänder och jag börjar längta efter att få jobba......

ilsken, arg och kärring.......

Vad är svårt att förstå när man ser dessa två trafikmärken?
I min värld är det ganska tydligt att det troligtvis är lämpligt att köra max 30 km i timman pga att det kan tänkas finnas många barn i området!!!!! Men så verkar det inte vara för alla!

Idag har det varit regnigt tack och lov vilket inneburit att barnen som bor här längs vår lilla grusväg varit ganska mycket inomhus. Tack Gode Gud för det! För det har varit mycket trafik här pga av ett kalas i en av familjerna långt in på vägen. Och det är väl roligt med kalas, men varför måste folk ha så bråttom dit att de kör som blådårar trots ovanstående vägmärkens tydliga språk?
Nåja jag höll mig relativt lugn fram tills eftermiddagen, då någon gick lite över gränsen. Vi stod en bunt människor och talade i en trädgård, fyra barn var ute och cyklade, ett äldre par hade just passerat på sin stavpromenad och då kommer en Människa med uppenbart dåligt omdöme och kör ca 70 km i timman på denna lilla väg som är svår att möta en bil på och dessutom välfylld av barn, hundar, gående, cyklande och lite till.....
Jag fick spelet och följde efter på cykel för att prata lite med vederbörande. Den lilla gossen i bilen fattade inte att jag ville "prata" med honom trots att jag ställde mig mitt i vägen med min cykel så jag fick dunka på rutan.Jag talade om för honom att det är 30 och att det bor 16 barn under 14 år på vägen var på han leende svarar: Men sååååå fort körde jag väl inte......detta var inte rätt svar för blivande prostinnan just då.....Ja tror att han fick veta ett och annat om ansvar och om hur man bör köra trots att 30 skylten ju är en rekommendation och inte lagligt bindande....Han körde iväg, men ungen, som för övrigt borde lämna in sitt körkort, fattade visst inte vinken utan åkte vidare i allt annat än 30 km även om det inte var 70,,,,,,,man får vara tacksam för det lilla!
Ilsken är ett milt ord för mina känslor.......
Och antagligen har han och han kompisar nåt att tala om nu de närmsta 10 åren om den där sura kärringen som skällde ut dem, men hellre det än att de kör ihjäl någon oskyldig!!!!

semester

två veckor har snart gått av semestern
Jordhögen är utkörd, gräset sått, cykeln har snart nytt däck och flera vänner har vi hunnit träffa.
Dessutom har jag beställt tackkort så nu väntar jag bara på att få dem så jag kan börja skriva.
Barnen börjar bli semesterrastlösa.....hur nu det kan gå till det händer ju saker hela tiden!
idag har barnen mutats för att plocka stenar ur matjorden. Mutan är 20 spänn och en tur till glasskiosken!
Börjar så smått inse vad det innebär att jobba som präst.....int edirket men indirekt.
Vi ska försöka ta oss på julmarknad inte okänd stad i Europa, men det är ju längre inte bara att boka en helg.......UNderbart men annorlunda och något tat vänja sig vid.

Ikväll kommer vännen från tiden i norr hit på mellanlandning innan de far vidare söder uti morgonbitti. Jag väntar och längtar och ser fram emot det. Underbar är hon och vi ses allt för sällan!!!!!
MEn först glasskiosken!!!!!!

Vad som finns i ett badrumsskåp som man inte behöver

idag tänkte jag mig ett litet regndagsprojekt.....städa ur badrumsskåpen och fixa till sådär lite lagom......Det är tur att det blev heldagsregn. Hur mycket skräp man kan samla på sig är oklart men jag vet att det är mycket. Detta är resultatet av min rensning:



Hua, mennu är det ialla fall plats för ny skit i skåp och lådor. Jag som trodde att det fanns ett badrumsmonster som åt sån't man inte behöver, det var uppenbart fel! Man lär så länge man lever!

återhämtning

Så har jag då tagit tag i sorgen och känner att jag faktiskt återhämtat mig lite grann...
Att tillbringa tid med goda vänner som tar en för precis den man är just nu och här är inte alls så fel.
Jag gör visserligen inte så många knop, men jag står iallafall upp utan att gråta och det tycker jag är bra......
Funderar på om jag möjligen ska få upp mina nya fina gardiner i köket i morgon eller om jag helt enkelt ska fortsätta göra ingenting ett tag till......
Även trädgården skulle vilja ha omsorg, den ser ut som en bättre regnskog för tillfället, man kanske skulle börja ta inträde och visa den för alla tyska turister som dyker upp........

Igårfick jag en fantastisk present av vännerna. Vid vigningen fick jag ett kort med order om att befinna mig ihop med man och mobiltelefon på angiven plats i går klockan 16.30......lydig som jag är så var vi på vår post.....efter diverse kringelkrokar slutade kvällen på en turbåt med god mat ihop med 6 av vännerna. Inte så ofta vi har chans att umgås utan barn allihop. Mycket trevlig, men sen kväll blev det!
Och nu är klockan sent igen, jag som skulle lägga mig tidigt i kväll!!!!

tebax och sorgen som gnager

Nu är det Svedala igen. Skönt men trött. Har insett att den sista tiden varit lite för mycket för en liten människa.
Glädje och sorg om vartannat tillsammans med en underbar pilgrimsresa med 150 underbara ungdomar. Men det är bara för mycket.
Saknaden gör så ont! Just nu gråter jag mest och vet inte var stoppknappen sitter. Livet kan vara så svårt och ändå....

"gråt inte för att jag är död, glädjs med mig för att jag har levt"

De orden bär jag med mig, de orden har hon valt själv hon som vi inte längre kan se men som ändå är med oss. Jag försöker och försöker, men ändå är det så svårt. Jag vill skrika som Mattis i Ronja:

"Hon fattas mig!!!"

Det finns så mycket jag vill dela med henne, glädje och stolthet, men hon är ju inte här!

Men nu är livet i detta skick. Jag får glädjas åt att min familj är här och mår bra och att vi har varandra, att vi har underbara vänner som finns här mitt i det svåra och bara är, att det finns andra vänner att dela sorgen med, att solen lyser.....

Tack gode Gud att Du finns och låter mig fångas i din famn just nu och att jag får finna vila där