Så har den stora separationsångesten satt in......Dessa fantastiska människor som jag levt så nära sedan i september ska nu splittras över södra Sverige som maskrosfrön för vinden........Vem ska jag kasta käft med över fikat, vem ska jag skratta med åt de där sjuka skämten som ingen annan än ni förstår. Vem ska tala om för mig att min predikan inte riktigt är så bra som jag trodde eller att den är mycket bättre än jag faktiskt tror......
OCH vem ska jag ta tisdagsvin med......eller visst ja det hör ju hemma i södern!!!!
Jag har ju så klart lika fantastiska vänner omkring mig här i norr och här finns ju familjen och den nya församlingen....men jag kommer ändå sakna de där speciella samtalen som jag inte tror att jag kommer få med någon annan än er som delat detta år med mig! Ni är för alltid en del av mig tror jag!!!!! Jag kommer att sakna er så otroligt mycket!
Nu börjar en ny era av vuxenliv och ansvar och med det fantastiska uppdraget att vara präst.
Jag är rädd och jag längtar! Jag tackar Gud för kallelselen och litar på att guds kraft bär
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar