Argghhh nu börjar det bli nära och det är så många frågor och så lite svar. Både från mig själv och från många andra....och jag har inga svar!
Har ju liksom ingen direkt erfarenhet!
Allt ska planeras och klaffa och jag är någon annanstans i mina tankar, långt borta, hon vännen som är så sjuk och som jag så gärna skulle vilja ha nära mig nu, kunna ställa alla frågor till, kunna få svar av och lugn av......
Men nu vill inte livet så och det är bara att acceptera och vara tacksam för det jag fått istället för att gräma sig och sörja det man inte får.
Men det är mycket nu, kläder, mat dricka, presentfrågor, praktiska frågor, prästexamen, biskopsmiddag och jag vet inte allt. Helst skulle jag bara vilja meditera över prästlöftena just nu och fundera över vad det verkligen är jag kommer lova och hur jag på bästa sätt ska kunna leva upp till de löftena.
Det är nog det jag bör göra och strunta i allt det andra just nu. Det får ordna sig och det gör det......Att lägga i Guds händer.
Psalmen som kommer till mig..............Blott en dag ett ögonblick i sänder.....det är väl det som måste få råda just nu antar jag
Jag längtar så mycket och ändå skrämmer det mig.......
Birgittas ord får råda
"Visa mig Herre din väg, och gör mig villig att vandra den"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar