Betraktelse på Askonsdagsmässa

Psaltaren kapitel 32, vers 1 - 5
Av David, en dikt. Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren och vars sinne är utan svek! Så länge jag teg tynade jag bort. Jag jämrade mig dagen lång, dag och natt låg din hand tung på mig, jag blev som en åker i sommarens torka. Då erkände jag min synd för dig, jag dolde inte min skuld. Jag sade: Jag vill bekänna mina brott för Herren. Och du förlät min synd och skuld.

 

Nu börjar fastan, en tid då vi påminns om vårt behov av att pröva våra egna liv inför Gud.

Vi kan så lätt genom vårt sätt att leva förstöra både för oss själva och för andra. Gud vill inte att vi ska dö som syndare, Gud vill att vi bättrar oss och att vi får leva och må bra!

Texterna under fastan handlar om omvändelse, bot och bättring, en hjälp på vägen, en hjälp att vandra kärlekens väg.

En människa som inte ångrar sig sakta blir som en uttorkad åker, som en öken skriver psalmisten….  Men den som ångrar sig och förstår vad som blivit fel blir förlåten

Det är som med en liten sten i skon…… om den får ligga kvar så har vi snart ett skavsår på vår fot och om vi inte bryr oss om det lilla såret på foten så blir det snart ett otäckt sår och snart kan vi inte ha skor alls för att et gör så ont…. Och det enda vi hade behövt göra för att undvika det där elaka såret är att vi skulle tagit en liten paus för att ta av skon och tömma ut det där som skavde…. Det lilla gruskornet…..

Så är det också med det vi bär inom oss, bär vi på något som skaver inne i våra hjärtan och låter det ligga där och fortsätta skava så får vi snart blödande och elaka sår i våra hjärtan, ….ett hjärtskav.

Nu går vi in i 40 dagars fasta där vi uppmanas att ta oss tid till eftertanke och fundera på hur vi har det med oss själva, med varandra och med Gud……

Vi får möjlighet att rensa bakåt i livet, göra upp med det som blev fel och på nytt ställa oss på den grund av kärlek som Gud ger. Den som består av nåd och försoning, ren kärlek från Gud.

Vi tömmer våra skor på stenar, vi ångrar oss, vi ber om förlåtelse, vi läker våra hjärtskav. Vi låter ångern bli regnet som vattnar våra liv så att det får förbli en blommande åker och inte en torr dammande öken…..

Askan är en symbol för livets bräcklighet och alltings förgänglighet.

Askan är slocknat liv, falnad eld som blivit till grått och ofruktbart stoft. Men ur askan ska livet uppstå på nytt. Gud kan ur askan väcka människan till nytt liv.

Den Kristna tron är hoppets tro. Därför vågar vi teckna förgängligheten så tydligt eftersom vi litar på att Gud ska skapa nytt liv ur askan. Att våra hjärtskav läker….