Tålamod och modet att säga NEJ!

Under ett par veckor har mitt tålamod och gräns för hur mycket arrogans jag tål prövats hårt!
En grupp gästande musiker som själva erbjudit sig att komma och deltaga i en av våra gudstjänster har prövat mig och kantorn hårt. De har ställt orimliga krav om än det ena än det andra. Avtalet var att vi skulle få ett förslag på agenda , men när vi hade åsikter gjordes det klart för oss att det var ett koncept som inte gick att ändra. Vaddå förslag??? dessutom tyckte de att jag skulle se mig som gästpräst i deras "föreställning"! Spännande att vara gästpräst i sin egen församling!?
Det kom krav om mat efter gudstjänsttrots att detta ej avtalats, när vi sa att det inte funkade fick vi höra att det kunde väl inte vara så svårt, men vem vill anstränga sig för arroganta människor?.....De menade att de riktade sig främst till kyrkoovana så att jag som präst skulle hålla mig kort och inte se till att församlingen somnar, detta utan att ha en aning hur jag brukar tala.......
Att vi sedan har en gudstjänstfirande församling för vilka detta var huvudgudstjänst var sekundärt.....
Både jag och kantorn har retat oss på denna arrogans, men försökt vara tillmötesgående och trevliga, men hur länge klarar man det och hur länge ska man vara det?
Vi är måmga gånger alldeles för snälla, till slut gör vi liksom våld på oss själva! Idag rann det över och vi kontaktade dessa musiker och talade om att de inte är välkomna! Givetvis med kyrkorådet i ryggen! Det var väldigt skönt! Men oj vad det blev annat ljud i skällan! De ringde och menade att visst kunde vi samarbeta och bla bla bla..... Hua för mansgrisar till 40-talister! Det värsta är att mannen i fråga varit präst i 40 år..... Var finns ödmjukheten inför församlingen, ordet, Gud och medarbetare i den församling man gästar????+
Så nu stod vi där utan musik till en redan annonserad gudstjänst..... Men som genom ett trollslag löste sig allt och vi fick tag i ersättare, troligen bättre...... Det måste väl ändå vara Guds uppmuntran för att vi vågade stå upp och säga NEJ när det var dags eller
Nu ser vi fram emot söndagen utan att behöva ha ont i magen över att möta arroganta människor!

Så var det ju skolavslutning lite till då......

Den här är ju perfekt.....
Jag som älskar Harry Potter också!
Tror inte jag behöver kommentera vidare!

Ny familjemedlem

Vi har nu fått en ny medlem i familjen.Förra året kom herr studsmatta till oss och nu är det fru pool! Barnen jublar.

Men det var ju inte bara att smälla upp underverket!!!! Först skulle sandlådan bort och två träd mer och forslas bort!


Sen skulle det vara vara jämt för poolen också....Så det vara bara att börja gräva. Bor med grästovor och placera dem på lämpligt ställe där det inte fanns gräs. Sen såg det ut som ett UFO landat där sandlådan en gång stod.

Men innan allt var klart hittade vi en "liten" sten. Det krävdes många män för att få få upp den lilla sötnosen, men nu är ligger den fint uppe på gräset.....
Det började med 2 vuxna män som jobbade och en som tittade på och gav goda råd....

Sen blev det fler vuxna män och yngre pojkar.....




Och tillslut var eländet uppe......
Och så var det dags att montera och släta ut botten och så fylla å vatten, vilket tog sin lilla tid, men nu står hon där och är invigningsbadad och klar....
Fru pool i vår trädgård.

Så nu är barnfamiljsträdgården komplett, gungställning, fotbollsmål, studsmatta och pool..........

Goda samtal!

Jag har på sista tiden insett hur mycket jag uppskattar goda samtal, samtal som berör och får mig att fundera. Samtal som handlar om viktiga saker, inte bara om vad alla andra gör, har gjort eller borde ha gjort.....
Härom kvällen hade vi besök av en vän och kollega och hennes man. Över en middag gick samtalet högt och lågt. Om kyrkan, om livet om Berlin på 50-talet, om DDR, om doping, om mumintroll, sexleksaker, utklädningskläder, folkmord, företags-organisation,utflyktsmål, ja jag vet inte allt. Det var mycket skratt trots vissa allvarliga ämnen och jag kände mig så otroligt levande efter denna kväll. Tack gode Gud för alla människor som finns runt omkring oss och som berikar mitt liv på många olika sätt.
För några veckor sedan var vi på prästvigning i Östersund och hade även där en fantastisk helg med underbara människor och samtal som berörde. Dessa samtal gör mig levande.
Visst kan det vara skönt med en slöfika då man pratar väder och vind, men i ärlighetens namn så är det just de levande samtalen som ger energi!
Dessa samtal kan komma då vi minst anar det och ibland orkar vi kanske inte ens med dem, men för det mesta ger de liv......lika mycket liv som blomman vi fick här om dagen.....

Bröd!

Jag äter inte speciellt mycket bröd och inte maken heller, men när jag gör det så är detta min favorit, Morotsbröd!
Fick häromdagen energi att baka bröd inför semestern då vi alla fem ska vara hemma och äta alla våra måltider....... Priset på bröd är en stor inspirationskälla att baka själv med tre hungriga gossar i huset! Undrar just hur dte ska bli när de är i tonåren????
Nåja än är det ett tag kvar till detta och man sk aju leva i nuet!