Under ett par veckor har mitt tålamod och gräns för hur mycket arrogans jag tål prövats hårt!
En grupp gästande musiker som själva erbjudit sig att komma och deltaga i en av våra gudstjänster har prövat mig och kantorn hårt. De har ställt orimliga krav om än det ena än det andra. Avtalet var att vi skulle få ett förslag på agenda , men när vi hade åsikter gjordes det klart för oss att det var ett koncept som inte gick att ändra. Vaddå förslag??? dessutom tyckte de att jag skulle se mig som gästpräst i deras "föreställning"! Spännande att vara gästpräst i sin egen församling!?
Det kom krav om mat efter gudstjänsttrots att detta ej avtalats, när vi sa att det inte funkade fick vi höra att det kunde väl inte vara så svårt, men vem vill anstränga sig för arroganta människor?.....De menade att de riktade sig främst till kyrkoovana så att jag som präst skulle hålla mig kort och inte se till att församlingen somnar, detta utan att ha en aning hur jag brukar tala.......
Att vi sedan har en gudstjänstfirande församling för vilka detta var huvudgudstjänst var sekundärt.....
Både jag och kantorn har retat oss på denna arrogans, men försökt vara tillmötesgående och trevliga, men hur länge klarar man det och hur länge ska man vara det?
Vi är måmga gånger alldeles för snälla, till slut gör vi liksom våld på oss själva! Idag rann det över och vi kontaktade dessa musiker och talade om att de inte är välkomna! Givetvis med kyrkorådet i ryggen! Det var väldigt skönt! Men oj vad det blev annat ljud i skällan! De ringde och menade att visst kunde vi samarbeta och bla bla bla..... Hua för mansgrisar till 40-talister! Det värsta är att mannen i fråga varit präst i 40 år..... Var finns ödmjukheten inför församlingen, ordet, Gud och medarbetare i den församling man gästar????+
Så nu stod vi där utan musik till en redan annonserad gudstjänst..... Men som genom ett trollslag löste sig allt och vi fick tag i ersättare, troligen bättre...... Det måste väl ändå vara Guds uppmuntran för att vi vågade stå upp och säga NEJ när det var dags eller
Nu ser vi fram emot söndagen utan att behöva ha ont i magen över att möta arroganta människor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar