Ett är nödvändigt är helgens tema i vår kyrka, den 15 sön e trefaldighet. Mina tankar går till frälsarkransens klarblå bekymmerslöshetspärlan så småningom vidare till sinnesrobönen...
Ofta använder vi bara den första delen av denna bön, men fortsättningen är inte så dum den heller,,,,,,
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.
Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.
Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.
Och på tal om bekymmerslöshet 2 versen i Lina Sandells psalm Blott en dag....
Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Att sin dyra egendom bevara,
denna omsorg har han lagt på sig.
“Som din dag, så skall din kraft ock vara,”
detta löfte gav han mig.
Vi kan vila i Gud alla dagar för Gud om ger oss på alla sidor (Ps139:5) Tänk om vi skulle ta och börja leva så varje dag också...... Jesus sa: Bekymra er inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar