Om skapelsen

Dessa ord tog mig med kärlek och gick rakt in i hjärtat. Läs och ta dem till dig... Så stor är Guds kärlek till oss, allt det vackra och fantastiska som skapelsen är har Gud gett oss att ta hand om och förvalta. Det är ett förtroende stort som något.....

Allting omkring oss är som droppar av Guds kärlek, både det som lever och det som inte lever, växterna och djuren, fåglarna och bergen, havet och solnedgången och den stjärnklara himlen. De är små kärleksbevis genom vilka vi förnimmer den stora kärleken som är Kristus

Porphyrios

Predikan på kyndelsmässodagen "Äntligen"

Hittade en predikan från några år tillbaka som jag faktiskt är ganska nöjd med och känner att jag vill dela med den som är hågad att läsa.....

 

När vi 2004 berättade för min dåvarande mans 85-åriga mormor att vi väntade tvillingar utbrast hon; likt Gert Fylking då nobelpriset i litteratur avslöjas; Äntligen då kom de ändå som jag har väntat. Hon hade själv fött tvillingar 1948 och varit säker på att detta var något som skulle hända fler gånger i släkten. Men inga tvillingar kom, varken barnbarn eller barnbarnsbarn. Men så kom de till slut och hon var mycket lycklig….hennes längtan hade uppfyllts

Jag tror att alla människor bär på längtor av olika slag. Längtan efter en egen häst, ett nytt tv-spel, en platt-tv, att barnen ska komma hem på besök, någon att älska, att slippa ora mig för att pengarna ska räcka….. längtorna finns där genom livet, en del är desamma genom åren, en del förändras……

En längtan som jag tror de flesta av oss delar, särskilt så här i vintertid är längtan efter att få se ljuset… Ljuset som värmer våra bleka ansikten, som väcker vårt hopp om att det nog ändå ska bli vår även i år…. Men jag tror också att vi alla någonstans inom oss bär längtan efter ett annat ljus, längtan efter att få möta honom som en gång sa jag är världen ljus, den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. (Joh 8:12)

Längtan efter att få se världens ljus är en längtan som går genom århundraden och årtusenden. Symeon t ex är en av dem som delar denna längtan med oss. Han vet att han inte ska få dö förrän han har sett Guds Messias, han som ska komma med frälsningen för alla folk. När jag läser texten får jag känslan av att Symeon har väntat länge på denna dag…. Och nu ska hans längtan uppfyllas, …..Anden har lett honom till templet för att uppfylla den längtan som funnits så länge.

Där i templet ser han Josef och Maria med barnet i famn komma gående, de är troligen inte det enda föräldrapar som kommer med sin 40-dagarsbebis denna dag, men Symeon känner genast igen ljuset, barnet som Maria bär i sin famn, bland alla människor där i templet så ser Symeon vilket barn som är ljuset som kommer med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt Israels folk. Symeon ser det ingen annan ser….. Symeon är upptäckaren

Jag funderar på om vi känner igen Kristi ljus när vi ser det? Hur kan vi öppna oss så att vi, likt Symeon ser det som ingen annan ser…..hur ska vi göra för att verkligen upptäcka det ljus som är Jesus Kristus när vi möter det,….

Maria är den som fysiskt bär ljuset in i världen och in i templet. Det senaste året, ja sedan den där dagen då ängeln kom till henne och hon sa låt det hända med mig, har det verkligen hänt mycket i hennes liv. Det står att hon tog allt till sitt hjärta och begrundade det, men hur mycket av märkliga händelser får plats i ett hjärta? Vad tänker Maria när Symeon kommer fram till henne och tar hennes barn i sin famn? Maria är bäraren, bäraren av ljuset.

Vi möter också Hanna, hon som levde sitt liv i templet. Hon hör att något händer, hon hör Symeons ord, hon förstår och känner att barnet som Maria bär och Symeon lovprisar är speciellt, att Guds frälsningsverk har börjat. Hanna berättar för alla som vill höra om det fantastiska som hänt, Hanna berättade om barnet och om det som Symeon sagt. Tack vare Hanna spreds förväntan och hopp bland folket som väntade på Jerusalems befrielse och Guds frälsning. Hanna är budbäraren hon som berättar om det fantastiska

I vår berättelse har vi alltså en upptäckare av ljuset, en bärare av ljuset och en budbärare som berättar om ljuset. Vårt uppdrag som kristna är att vara som Symeon, Maria och Hanna.

Att likt Symeon känna igen ljuset när vi ser det, att som Maria bära ljuset in i världen och att som Hanna berätta för dem vi möter om det ljus som vi känner och som leder oss i våra liv!

Att byta arbetsplats

Den 6 januari avtackades jag i mina församlingar. Avtackning fr att gå vidare till tjänst i annat pastorat. Det var otroligt känslofyllt för min del. Jag har verkligen älskat mina församlingar under de år jag varit där. Gudstjänsten var en mässa där vi sjöng julens sånger och där flera av pastoratets körer medverkade. Vi var många i kyrkan och vi firade en fantastisk mässa tillsammans.
Tårar rann på mina kinder vid många tillfällen. När jag gick med brödet runt altarringen sjöng kören de ord som leder mig i livet; "Du omsluter mig på alla sidor" då brast alla tårfördämningar och jag tror det rann en liter tårar. Att möta dessa människors blickar, att få dela Kristi kropp till dem var så stort i den stunden. Det slog mig också att det kanske var sista gången jag mötte en del av dessa blickar.
När mässan avslutats följde en form av officiell avtackning. Med fantastiska ord och gåvor från förtroendevalda och frikyrkovänner. Jag är så tacksam och uppfylld av dessa ord och om en bråkdel är sanna så betyder det att jag med Guds hjälp fått göra skillnad under min tid i bland dem.
Men så kom det bästa; konfirmandernas överraskning! De hade övat in en låt som de ville spela för mig! De vet ju att jag gillar hårdrock så de valde Rock you like a hurricane! Det var drag vill jag lova, trummor, elgura, elbas, annan gitarr och sång på det! Kära älskade konfirmander ni är bäst och vet vad jag verkligen behöver! För dig som vill lyssna på originalet varsågod att klicka: Rock you like a hurricane .
Så följde ett kyrkkaffe med mingel. Det var fantastiskt att träffa alla dessa människor, men samtidigt  så sorgligt . Jag är så tacksam för möten, samtal och all den kärlek jag fått. När jag kom hem och öppnade paketen rördes mitt hjära också av alla genomtänkte gåvor! Såg ut som jag fyllt 50 hävdade en vän.... men det är en bit kvar.....

Nu går jag mot nya utmaningar........................... tacksam i hjärtat men ändå säker på att jag går rätt.

Gör er inga bekymmer.....

Ett är nödvändigt är helgens tema i vår kyrka, den 15 sön e trefaldighet. Mina tankar går till frälsarkransens klarblå bekymmerslöshetspärlan så småningom vidare till sinnesrobönen...
Ofta använder vi bara den första delen av denna bön, men fortsättningen är inte så dum den heller,,,,,,

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.


Och på tal om bekymmerslöshet 2 versen i Lina Sandells psalm Blott en dag....

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Att sin dyra egendom bevara,
denna omsorg har han lagt på sig.
“Som din dag, så skall din kraft ock vara,”
detta löfte gav han mig.

Vi kan vila i Gud alla dagar för Gud om ger oss på alla sidor (Ps139:5) Tänk om vi skulle ta och börja leva så varje dag också...... Jesus sa: Bekymra er inte!

Prästliv och stor konst.....

Är det inte underbart?
Jag fick en teckning av en sju-åring på minnesstunden efter hans morfars begravning. Det är ett gott betyg som värmer hjärtat. Krage, stola och ett leende......

Godly play

Jag har varit på kurs ett par dagar och jag är såld! Det handlade om

Ett fantastisk pedagogiskt sätt att arbeta med bibelberättelser för barn. Men jag är övertygad om att det också skulle funka alldeles utmärkt med t ex dementa. Eller för alla som har ett uns av barnasinne i sig.
Om du vill kan du läsa den engelska sidan
Det finns även en sida på svenska
Nu vill jag bara ha material så vi kan sätta igång. Ska försöka engagera syföreningarna och några händiga karlar som kan tillverka i tyg och trä! Dessutom längtar jag efter en kurs i metoden!

Din kropp är ett tempel

Har du sett på dig själv i en spegel?

Sett hur gåtfull en människa är?

Du är en avbild av gåtornas gåta

Han som finns, överallt, Den som är

Människa se dig själv djupt i ögonen

Smek din kropp, ja smek din egen hud

Vet att du är värd att älskas

Här och nu

Ett mästerverk signerat Gud

Vet du om att din kropp är ett tempel?

Evigheten finns gömd i valvens djup

Ja i ditt innersta porlar en källa

Som kan släcka din törst efter liv

Människa se dig själv djupt i ögonen

Smek din kropp, ja smek din egen hud

Vet att du är värd att älskas

Här och nu

Ett mästerverk signerat Gud

Så räta på ryggen, håll ditt huvud högt

Vet du är utvald, särskilt du är sökt

Håll ditt huvud högt

Så högt

Ja, Människa se dig själv djupt i ögonen

Smek din kropp, ja smek din egen hud

Vet att du är värd att älskas

Här och nu

Ett mästerverk signerat...

Mästerverk signerat..

Ett mästerverk signerat Gud

Dessa ord av Ingmar Johansson kommer från hans mysteriemässa. Texterna är fantastiska och musiken tilltalar också mitt hjärta! När jag funderar på dessa ord så slår det mig hur vi många gånger misshandlar våra kroppar med för lite mat, för mycket mat, för lite motion eller för mycket, för lite sömn, späkningar av olika slag. Mycket i vårt samhälle gör att vi inte behandlar våra kroppar som de tempel de verkligen är...... Så var nöjd med dig själv och ta väl han dom den gåva du fått av Gud, ditt eget tempel!

Jesus som sann människa

i 1:a årgångens evangelium till 2:a söndagen efter trettondagen möter vi Jesus som människa! Sann människa! det gör mig lycklig. Jag tycker att vi många gånger glömmer just detta. Det verkar vara så mycket lättare för oss att se Jesus som sann Gud än som sann människa och ändå är han bägge.
Men där vid bröllopet i Kana så möter vi också människan Jesus, så tydligt och så klart. Han har kommit till en fest med sina nyfunna vänner, även hans mor är där. Jesus vet att det är dags att börja det uppdrag som han fått av Gud, men han tvekar..... Så upptäcker Maria att vinet håller på att ta slut, något som kunde utvecklas till en mycket prekär situation för brudparet och något som det skulle talas om länge...... Maria berättar för Jesus om det hela och vad gör han då...... Han fräser till sin mor att lämna honom ifred! Människan Jesus..... Är det inte precis så vi gör? När vi känner oss osäkra och rädda så låter vi frustration gå ut över dem som står oss närmast, dem vi verkligen vågar vara oss själva inför. I alla fall kan jag känna igen mig i detta, mer än väl.
Något senare visar ju Jesus också sin gudomliga sida, men den lämnar jag därhän just nu.
Jag är så tacksam för att Jesus var människa precis som du och jag och jag är tacksam för att han har lämnat sina fotspår till oss, fotspår som vi kan följa.....

Religiofobi ochom att inte ens tvivla

I en kommun nära min får förskolebarnen inte gå till kyrkan för att helt icke-konfessionellt prova lite instrument tittat på kyrkan (i kulturellt syfte) och tala om att alla människor är lika mycket värda.
rektorn motiverar detta med att barnen kan komma hem och tala om Gud, hon tillägger sedan att de heller inte får hälsa på i stallet för då kan de komma hem och säga att de vill börja rida......
Religiofobi?

En mycket gammal präst i jag träffar ibland sa härom dagen att det var förskräckligt att människor nuförtiden inte ens tvivlar. Jag förstod inte riktigt först, men när vi pratade vidare slog det mig hur rätt han har. Människor tvivlar inte ens, de tror inte! Det känns så svårt att acceptera. OM man inte alls tror och alltså inte har något att tvivla på såååååå tomt. Men den gamle mannens ord är viktiga för oss alla att reflektera över.
Människor nuförtiden tvivlar inte ens, för de har bestämt att de inte tror!
Bit i den om ni har lust!

Hur farlig verkar religionen för en icke-troende? Och vad är det som verkar så hotande och farligt?

Tålamod och modet att säga NEJ!

Under ett par veckor har mitt tålamod och gräns för hur mycket arrogans jag tål prövats hårt!
En grupp gästande musiker som själva erbjudit sig att komma och deltaga i en av våra gudstjänster har prövat mig och kantorn hårt. De har ställt orimliga krav om än det ena än det andra. Avtalet var att vi skulle få ett förslag på agenda , men när vi hade åsikter gjordes det klart för oss att det var ett koncept som inte gick att ändra. Vaddå förslag??? dessutom tyckte de att jag skulle se mig som gästpräst i deras "föreställning"! Spännande att vara gästpräst i sin egen församling!?
Det kom krav om mat efter gudstjänsttrots att detta ej avtalats, när vi sa att det inte funkade fick vi höra att det kunde väl inte vara så svårt, men vem vill anstränga sig för arroganta människor?.....De menade att de riktade sig främst till kyrkoovana så att jag som präst skulle hålla mig kort och inte se till att församlingen somnar, detta utan att ha en aning hur jag brukar tala.......
Att vi sedan har en gudstjänstfirande församling för vilka detta var huvudgudstjänst var sekundärt.....
Både jag och kantorn har retat oss på denna arrogans, men försökt vara tillmötesgående och trevliga, men hur länge klarar man det och hur länge ska man vara det?
Vi är måmga gånger alldeles för snälla, till slut gör vi liksom våld på oss själva! Idag rann det över och vi kontaktade dessa musiker och talade om att de inte är välkomna! Givetvis med kyrkorådet i ryggen! Det var väldigt skönt! Men oj vad det blev annat ljud i skällan! De ringde och menade att visst kunde vi samarbeta och bla bla bla..... Hua för mansgrisar till 40-talister! Det värsta är att mannen i fråga varit präst i 40 år..... Var finns ödmjukheten inför församlingen, ordet, Gud och medarbetare i den församling man gästar????+
Så nu stod vi där utan musik till en redan annonserad gudstjänst..... Men som genom ett trollslag löste sig allt och vi fick tag i ersättare, troligen bättre...... Det måste väl ändå vara Guds uppmuntran för att vi vågade stå upp och säga NEJ när det var dags eller
Nu ser vi fram emot söndagen utan att behöva ha ont i magen över att möta arroganta människor!

Skolavslutning i kyrkan mitt i debatten.....

Följande rubrik skapades i tidningendagen efter skolavslutningen......

Prästen talade enligt skolverkets alla regler inte alls om Gud, inte heller uttdelades välsignelsen...... iallfall inte i klassisk form. Däremot sa prästen:
"Ni vet ju alla vad jag tror på, och jag hoppas att ni alla också tror på något, något som är gott..... och eftersom jag inte får säga det jag vill säga så säger jag till er alla vad ni än tror på " May the force be with you"!
Detta föranledde då denna rubrik!
Jag måste dock tillägga att jag tycker att kyrkan är fantastsikt flat i denna debatt. Vad är det frågan om, ska vi rätta oss efter andras regler i våra egna lokaler..... Visst är det en fantastisk möjlighet för oss att få barn och ungdomar till kyrkorummet, och visst predikar kyrkorummet med altare, krucifix och målningar av sig själva, men ändå....... hur farligt kan det vara med en välsignelse? Om det är något jag inte tror på så betyder det väl heller ingen ting eller?????
Gud finns i våra liv vare sig vi vill det eller inte!

fyra präster och fyra kvinnor........????????

Hehehhee
Jag kan inte låta bli att publicera detta....
Ganska kul med tanke på senaste årets debatt på denna och andras bloggar och i tidningar!!!!
Men med tanke på att man stavar högmässa med tre s så tror jag nog snarast att detta är ett resultat av dålig korrekturläsning, men det är ändå lite kul att texten talar om att det vigs fyra präster och fyra kvinnor.......

Ett brott är väl alltid ett brott,????? Eller?

Vatikanen uppmanar biskopar polisanmäla sexövergrepp. Detta är en rubrik hämtad från Kyrkans tidning idag.
Ska vi jubla över detta, eller sörja över att det inte varit en självklarhet för biskoparna inom katolska kyrkan att göra detta tidigare? Jag vet inte riktigt vilket.

I dokumentet skriver Troskongregationen att sexuella övergrepp inte bara är ett brott inom kyrkan, utan även inför den statliga lagstiftningen. Därför ska alla misstankar om brott polisanmälas.

Borde inte varje sund människa själv kunna förstå detta???? Det upprör mig att troskongregationen ens anser sig behöva ta upp frågan. Självklart är det ett brott att utnyttja en person som är underlägsen eller beroende av en själv. Behöver vi ens fundera på vad Jesus skulle ha sagt i frågan, han som ständigt ser till den som är i underläge?

OM något anses vara ett brott mot en människa i den statliga lagstiftningen spelar det väl ingen roll om det sker inom kyrkans väggar eller inte!!!

Herre förbarma dig, kom till oss med din Ande av klokhet och klara våra grumliga sinnen!

När får kyrkan egentligen synas....

I går på Dagens nätupplaga kunde vi läsa om hur man i Ängelholms kommunstyrelse röstat nej till att religiösa och politiska budskap ska få synas på digitala vägskyltar längs E6. Men det finns undantag.....om det t ex kommer en regeringsföreträdare så kan det vara ok att informera om det på nämnda skyltar. Det går också bra att informera om fotbollsmatcher och om det möjligen skulle vara så att det sker något i kyrkan som är att jämföra med det intresse som en fotbollsmatch kan skapa så skulle det möjligen kunna vara ok att visa på dessa skyltar.
Vad är det som är så infernaliskt farligt med kyrkan så att man numera knappt får nämna dess namn, om det inte är för att man vill ha skolavslutning där......
Skulle det verkligen skada någon om kyrkan eller för den delen ett politiskt parti fick möjlighet att tala om för omvärlden att något händer som rör deras verksamhet. Skulle det vara risk att någon kör i diket bara för att de ser att kyrkan har någon form av verksamhet?
Jag blir så trött.
70% av Sveriges befolkning är medlemmar i Svenska Kyrkan. Hur många % är intresserade av fotboll? Är det inte att göra människan väldigt liten om man inte tror att hon kan sortera bort den information hon inte vill ha? Vi sorterar ju i reklamhögen hemma och vi gör det säkert också med all annan information som vi dagligen utsätts för via media, reklampelare och liknande....
Gud gav människan en fri vilja och därmed möjligheten att göra fria val. Jag väljer väl själv om jag vill gå på en fotbollsmatch, jag väljer väl själv om jag vill går till kyrkan eller på ett politiskt möte eller vad det än må vara. Vi är så oändligt rädda för att såra de som inte är kristna i vårt samhälle...
Det leder ju in på den fantastiska debatten som årligen återkommer gällande skolavslutningar i kyrkan. På bloggen Stillsam skriver Lars B Stenström mycket bra och tänkvärt om detta.
Återigen undrar jag hur farligt det kan vara med religion. Kan en välsignelse skada? Och framför allt undrar jag varför man från skolans sida alls vill vara i kyrkan. Jag förstår att det kanske är den ända tillräckligt stora lokalen i en kommun, men ändå. Sen är det då detta med vad kyrkan ska ställa upp på. Ska vi verkligen öppna våra dörrar för en skolavslutning och på något konstigt sätt bli gäst i vårt eget hus?
I en kommun KRÄVER kommunen att församlingen ska öppna en stängd kyrka för skolavslutning då de annars inte har någonstans att ta vägen med sin avslutning. Är det verkligen en rättighet att få använda kyrkans lokaler då man så önskar, att debatten dessutom förs i lokalpressen ger en viss bitter eftersmak och stor oro och ilska bland elever, föräldrar och församlingsbor som många inte har en aning om bakgrunden till beslutet om att stänga kyrkan.
Det är verkligen två sidor på det hela. För visst vill vi att barnen och ungdomarna ska komma till våra kyrkor och få en relation till kyrkorummet, något de kanske aldrig annars möter, men på vilka villkor ska vi ställa upp????? Att inte ens få nämna Gud i kyrkan känns fel, samtidigt litar jag fast och fullt på att kyrkorummet i sig och den heliga Anden i synnerhet gör sitt och talar till barnen och ungdomarna när det sitter där sommarfina och väntar på sitt sommarlov.

Så för att knyta ihop detta......
Kyrkan får enligt kommunstyrelsen inte lämna sitt budskap på vägskyltar men förväntas upplåta sina lokaler för skolavslutningar......eller?

ett gott möte

Igår kväll mötte jag och ytterligare ett antal personer vår biskop runt ett bord och i ett gott samtal. Jag är tacksam för biskopens intresse för det som faktiskt är vår gemensamma verklighet även om vi inte vill att verkligheten ska se ut så som den faktiskt gör.
Även om vi blundar och håller för öronen så försvinner inte verkligheten, den verklighet som vi faktiskt måste förhålla oss till och påverka. Att bara luta sig tillbaka och förhålla sig gör mig så otroligt frustrerad så jag skulle kunna explodera. Samtidigt är det så ytterligt svårt att våga stå upp för det man tror på och är övertygad om när mörka krafter är i omlopp och beredda att ta till vilka metoder som helst för att tysta de som har andra åsikter än de själva.
Personangrepp av det grövre slaget och raljerande över vad andra människor tycker, tänker och yttrar är väl bara light-varianten av vad som förekommer.
Hur som helst så tror jag att vi alla när vi ser och upplever saker som känns fel och som vi anser kränker eller förminskar våra medmänniskor måste kämpa för att våga säga NEJ. Och att vi, när någon väl säger nej, ställer oss bredvid och ger vårt stöd till den personen.
Jag hur som helst hade vi igår ett gott samtal och jag är tacksam över att ha en biskop som lyssnar och försöker förstå och möjligen och funderar över hur vi alla tillsammans ska gå vidare med detta....

Ut med det gamla och in med det nya.....

Vi har fått en ny biskop och vi har fått säga hejdå till den gamla. Att säga hejdå till vår Martin var sorgligare än jag trodde.... Jag var från början i ärlighetens namn inte något större fan av honom, men tiden har gått och det har hänt både roliga och sorgliga saker. När katastrofen hände och min vän och mentor lämnade jordelivet alldeles för tidigt var Martin verkligen min biskop. Jag är honom evigt tacksam för det stöd han var under veckorna före det hon dog och veckorna efter. Mitt i allt detta kom också min egen prästvigning...
Martin har gett ibland gjort mig tokarg och ilsken som ett bi, men det fina i kråksången är att jag har kunnat säga det till honom och att han då faktiskt har lyssnat.
Jag kan vara stolt över att vi har haft en biskop som tagit ställning i frågan om samkönade vigslar. Och nu under det sista året faktiskt också varit mycket tydlig i vart han står i ämbetsfrågan.
VI får heller inte glömma att Martin gett oss en knippe ljudeffekter som vi aldrig kommer att glömma. Dessa ljudeffekter passar vid skämt, hälsningar, avsked, glädjeyttringar och pinsamheter......pschpschpsch, God bless You my friend, Magnifikt, bambarabam och andra klassiker finns i långa rader.....
VI har också alla fått lära oss att ikonen bör placeras där du ofta vistas och att den alltid ser dig!
Stavnedläggningsmässan var en rörande tillställning. En Smockfylld domkyrka och en påtagligt rörd biskop gjorde att stämningen var fantastisk. Psalmsången ekade med det var knäpptyst, sånär som på några bebisljud när biskopen lade ner stav, kåpa, mössa och kors på altaret.....


Så nu igår så vigdes då vår nya biskop, biskop Martin, den tredje Martin i rad! Här kan du läsa mer om det.
Nu är Martin vår biskop - Svenska kyrkan - Linköpings stift Min kyrkoherde fick äran vara med i mässan!

Nu ser jag med spänning och glädje fram emot vad vår nya Biskop Martin kommer att få ut och fram ur sina mantra glädje, befrielse, äkthet och nåd

Ekumenik

Igår avslutades den ekumeniska böneveckan.
Jag hade den stora förmånen att få leda den avslutande mässan i en av våra kyrkor.
Det blev fantastiskt, vi delade alla, trots lite olika nattvardssyn bröd och vin i glädje och gemenskap.
Det som slog mig var hur tydliga våra fördomar gentemot varandra faktiskt är. Vi respekterar varandra så att det nästan blir löjligt......

Fördom 1: I svenska kyrkan sitter man tyst och stilla och applåderar absolut inte!

Fördom 2: I pingstkyrkan talar alla i tungor och det är alltid värsta draget

Fördom 3: I svenska kyrkan är det ALLTID alkoholvin till nattvarden

Fördom 4: INGA medlemmar av frikyrkan vill tar emot alkoholhaltigt vin vid nattvarden

Fördom 5: I frikyrkorna är det generellt mer fritt och man kan ropa halleluja när man vill och känner att det vill ut!

Jag skulle kunna fortsätta denna lista länge, men jag tror att det är tydligt hur dumt det är. Det visade sig att den som hade svårast att sitta stilla och till slut ställde sig upp under psalm 89 "Se jag vill bära ditt budskap herre" var den svenskkyrkliga prästen!
Efter fantastiska musikinslag vågade ingen, kanske av respekt för kyrkorummet, applådera förrän prästen uppmanade till det.
Inte ett enda hallelujarop kom över någons läppar, trots att majoriteten av gudstjänstbesökarna kom från olika frikyrkoförsamlingar. Inte heller något tungotal visade sig.
Vid kommunionen kom det människor från alla församlingar till alla tre stationerna oavsett om vinet innehöll alkohol eller inte.

Så vad blir då kontentan av detta? Att vi alla avstår från att vara oss själva när vi möts i ekumeniska sammanhang? Att inga av dessa fördomar, som jag inte tror att jag är ensam om, stämmer?
Jag tror tyvärr att det är så att vi alla lägger lite band på oss när vi möts över samfundsgränserna. Till viss del är detta kanske positivt,men jag tror att det mer är synd att det blir så. Vi behöver alla lära oss av varandra och se att det finns olika uttryck för att tillbe och lovsjunga den Gud som vi alla tror på.

Så fram för mer mod att vara sig själv i Ekumeniska sammanhang!

Döda havsrullarna

Har någon missat döda havsrullarna?
Anmäl då genast till en kurs!
Det är sååå spännande. Har idag haft förmånen att hålla ett föredrag om rullarna och sekten i Qumran. Liksom alltid så slukas jag av detta ämne och vill bara veta mer mer och mer.
Bara toalettfrågan är så fascinerade. Renhetsföreskrifterna sa att exkrementer renade. Man var tvungen att genomgå en reningsritual efter varje toalettbesök. Dessa var tvunget att ske en bra bit utanför lägret för att lägret skulle förbli rent.... Problemet, det stora problemet kom på sabbaten. Det var nämligen längre till avträdet än det var tillåtet att gå på sabbaten. Detta innebar att man helt enkelt fick hålla sig denna dag i veckan.....detta gällde både ettan och tvåan så att säga!
Undrar hur stora problemen med förstoppning var .......
Ta reda på mer kuta iväg och skaffa en bok och förlora dig i denna fantastiska sekt!

Stolt

Igår gjorde min biskop mig stolt och glad!
Vi hade överläggningsdag med alla kollegor i stiftet och han tog mycket tydligt och starkt ställning i ämbetsfrågan, dethar han säkert gjort tidigare också men nu uttalades det högt , liderligt och tydligt! INGEN kunde undgå att förstå vad han sa!
Äntligen, vad vi behövde höra detta,mina kollegor och jag, alla på sitt sätt!

Jag gillar olika!

Jag blir lite trött när det ska tävlas i teologi.....
Ibland kommer det små inlägg på facebook eller på diverse bloggar om kommande söndags texter. Men vissa har så svårt att respektera att vi tänker olika. För mig är det vår kyrkas styrka, att det finns olika präster, med olika bakgrunder och olika ingångar till texterna. Men vissa har så innerligt svårt att ta till sig kollegornas ansats och ordval. Jag tycker att det är intressant och spännande att dela kollegornas tankebanor, även om jag inte alltid håller med. Och jag sörjer över att vissa triggas av att försöka slå andra på fingrarna med sina teologiska inlägg. Nä hörrni, låt oss ta tag i oss själva och se rikedomen i de olika synsätten, allt blir mycket roligare när det inte är lika....
Jag gillar olika!