Att byta arbetsplats

Den 6 januari avtackades jag i mina församlingar. Avtackning fr att gå vidare till tjänst i annat pastorat. Det var otroligt känslofyllt för min del. Jag har verkligen älskat mina församlingar under de år jag varit där. Gudstjänsten var en mässa där vi sjöng julens sånger och där flera av pastoratets körer medverkade. Vi var många i kyrkan och vi firade en fantastisk mässa tillsammans.
Tårar rann på mina kinder vid många tillfällen. När jag gick med brödet runt altarringen sjöng kören de ord som leder mig i livet; "Du omsluter mig på alla sidor" då brast alla tårfördämningar och jag tror det rann en liter tårar. Att möta dessa människors blickar, att få dela Kristi kropp till dem var så stort i den stunden. Det slog mig också att det kanske var sista gången jag mötte en del av dessa blickar.
När mässan avslutats följde en form av officiell avtackning. Med fantastiska ord och gåvor från förtroendevalda och frikyrkovänner. Jag är så tacksam och uppfylld av dessa ord och om en bråkdel är sanna så betyder det att jag med Guds hjälp fått göra skillnad under min tid i bland dem.
Men så kom det bästa; konfirmandernas överraskning! De hade övat in en låt som de ville spela för mig! De vet ju att jag gillar hårdrock så de valde Rock you like a hurricane! Det var drag vill jag lova, trummor, elgura, elbas, annan gitarr och sång på det! Kära älskade konfirmander ni är bäst och vet vad jag verkligen behöver! För dig som vill lyssna på originalet varsågod att klicka: Rock you like a hurricane .
Så följde ett kyrkkaffe med mingel. Det var fantastiskt att träffa alla dessa människor, men samtidigt  så sorgligt . Jag är så tacksam för möten, samtal och all den kärlek jag fått. När jag kom hem och öppnade paketen rördes mitt hjära också av alla genomtänkte gåvor! Såg ut som jag fyllt 50 hävdade en vän.... men det är en bit kvar.....

Nu går jag mot nya utmaningar........................... tacksam i hjärtat men ändå säker på att jag går rätt.

missunnsamthet

Idag har jag verkligen mött missunnsamhet!
Jag blir så trött när människor vägrar att tycka att något nytt är bra bara för att de inte själva kommit med förslaget.I detta fall har väldigt svårt att acceptera att några i arbetslaget vill lägga en aktivitet en lördag då de redan är i tjänst bägge två. SÅ för att dessa båda ska tvingas att jobba en extra lördag så sätter man käppar i hjulet vilket nu har resulterat i att detta egentligen väldigt goda projekt inte alls kommer att bli av!
Som sagt trött blir jag, och att detta inte blir av kommer i nästa steg att drabba våra församlingsbor......Ahhhhhhhhhhhhhhhh
Mwn det är väl bara att bita ihop och ta nya tag. Och hoppas på att människor ändrar sig och att Guds ande hjälper oss alla till klarsyn!
Men i väntan på detta så ber jag som så många före mig: Gud ge mig styrka!

lite sliten

Just nu känns det som att jag svävar, inte så dumt va? Nä i alla fall inte vid första anblicken, men problemet är att det beror på att jag har så himla mycket i huvudet och omkring mig, dessutom vet jag inte hur jag ska komma ur det.... Att börja ny tjänst är SVÅRT, men oerhört kul och stimulerande. Problemet är att alla rycker och sliter i en och vill att man ska komma just till deras grupp eller möte. Förståelsen är inte alltid den bästa för att detta faktiskt är en fysisk omöjlighet. Tack och lov så är veckan som kommer betydligt lugnare och då ska jag försöka skaffa mig en struktur som just nu är obefintlig!
Men som tur är så har jag roligt.
Roligt är att
* Vi har ca 25 konfirmander anmälda (förra året var det bara 6)
* få planera för kommande grupper
* Träffa nya och fantastiska människor
* känna att man är välkommen
* inse att det jag gör faktiskt gör skillnad
.....en massa andra saker!

längtan

Sommaren går och allt växer och rör sig. Allt växer gräs, blommor, träd, midjemått, längtan efter stearinljus och normala rutiner.
Och längtan efter att få ett normalt bloggliv kanske.
I morgon ska en längtan stillas, då ska jag celebrera mässa och få predika igen. Vilken glädje!
Underbara jobb som har saker som man verkligen längtar till! Nu några veckor har det varit mycket planering och papper och väldigt lite verkligt prästjobb, men så måste det ju vara när man byter jobb, men nu så, nu är det dags på riktigt!
Imorgon är det mässa, gudstjänst och ett sorgesamtal på schemat, nu är det igång!

Vigel med som svävar på musiken!

I helgen hade jag vid en vigsel en musikalisk höjdpunkt.
Det var en organist som gifte sig och paret har flera släktingar och vänner med stort musikkunnande vilket fick plats i vigselakten. Bland annat spelades Peterson Bergers Sommarsång på Violin och flygel. Hittade den inte i en vettig version med violin på youtube men håll till godo med pianoversionen!



Förutom detta fantastiska stycke så improviserades friskt med psalmkomp och annat så att prästen vid vissa tillfällen hade svårt att hålla tillbaka skrattet!

Alltid kul med lite annorlunda saker, det piggar upp det hela!

i glädje och sorg

Solen bara flödar och jag sitter med glädjen och sorgen framför mig.
En begravning nu om en stund och en vigsel imorgon. Det som slår mig är att vi säger samma saker vid dessa tillfällen, men med olika ord och olika uttryck i vårt ansikte.
Det handlar om kärlek, men tar sig olika uttryck.
Sorgen är bara andra sidan av kärlekens mynt.....

Nu är det gjort

Har just skrivit under min begäran om att bli entledigad från min pastorsadjunktstjänst som det så fint heter.Med andra ord har jag sagt upp mig....
Det känns lite märkligt.Nu är jag alltså en präst som förväntas kunna stå på egna ben utan handledning varje vecka.....
Komminister, det låter vuxet tycker jag..... så det är väl bara att förstå att jag nu då ÄR vuxen och vuxen uppdraget som präst.... Så fort det gick, men så stolt jag är över att få var just präst i Kristi Kyrka.Det är nu alltså ett år sedan vigningen, men också ett år sedan vännen somnade in för alltid, kära kära vän, jag saknar dig, det finns så mycket jag vill dela med dig.......

brudöverlämning, kyrkan och bröllopen...........

Sitter och retar upp mig på diskussionen kring kronprinsessbröllopet och brudparets önskan om brudöverlämning.Hur kan en modern kvinna i hennes ställning fundera över detta. Här kämpar vi inom Svenska kyrkan med att slippa detta ofog som inte har någon som helst tradition i vår kyrka. Vi lirkar och pratar och lyssnar och försöker på alla möjliga sätt att få brudpar (oftast brudar) att förstå vad brudöverlämning ger för signaler, nämligen att kvinnan är en handelsvara som lämnas över från en man till en annan. Jag hoppas och tror att Victoria och Daniel bara var obetänksamma och inte hade funderat över följderna av en sådan önskan....LÄs mer om det hela på DN debatt. DÄr Annika Borg skriver en hel del värt att fundera på.
Prästflickan har också reagerat och skrivit om detta här på sin blogg.

Och kronprinsessparet är ju inte ensamma. Hur kommer det sig att så många moderna kvinnor, och kanske män, drömmer om att bli bortlämnade från pappa till mannen?
Är det så att jämställdhetssträvandet har gått för långt och vi kvinnor längtar efter att bli ompysslade och omhändertagna? Är det de Amerikanska filmerna som tagit över våra traditioner? Är det bara en romantisk dröm?
Intressant är också att följa diskussionerna på diverse bröllopssajter. Där står ofta att läsa att kyrkan inte ska lägga sig i sån't, att var och en har rätt att bestämma hur man vill ha sitt bröllop och att kyrkan borde lägga sin energi på andra saker. Vad är viktigare för kyrkan än varje människas lika värde, oavsett kön, undrar jag? Jag tycker självklart att vi ska ha en dialog med brudparen och i möjligaste mån tillgodose deras önskningar och drömmar, men dock utan att göra våld på oss själva. Kyrkan måste också våga stå för det den är!
Många brudpar glömmer att de faktiskt gifter sig i kyrkan där det finns en given ordning och värdering. Kyrkorummet är inte bara ett vackert rum där man kan få leva ut sin romantiska flickdröm, eller för all del pojkdröm om det perfekta bröllopet. Det finns ju alternativ med en borgerlig vigselakt där varje par har betydligt större frihet att utforma det hela precis som de vill.......

Känner mig som en extremt gnällig kärring just nu, men detta upprör mig mer än jag trodde från början. Ta en titt på diverse bröllopssajter och känn efter själv......

alla dessa papper

Att vara präst är fantastiskt, men i dag undrade jag om jag möjligen är administratör. När jag tittade i min mapp var det så många olika plastfickor med vigsel, dop- och begravningsblanketter så jag inte visste var jag skulle börja.
Jag har varit på diverse resor på sista tiden så de har hamnat på hög, men efter en stunds sorterade, antecknande och funderande insåg jag att jag faktiskt har koll, alla är kontaktade och alla samtal är inplanerade, inte så dumt att inse att det trots allt finns en reda i oredan.....