Den 6 januari avtackades jag i mina församlingar. Avtackning fr att gå vidare till tjänst i annat pastorat. Det var otroligt känslofyllt för min del. Jag har verkligen älskat mina församlingar under de år jag varit där. Gudstjänsten var en mässa där vi sjöng julens sånger och där flera av pastoratets körer medverkade. Vi var många i kyrkan och vi firade en fantastisk mässa tillsammans.
Tårar rann på mina kinder vid många tillfällen. När jag gick med brödet runt altarringen sjöng kören de ord som leder mig i livet; "Du omsluter mig på alla sidor" då brast alla tårfördämningar och jag tror det rann en liter tårar. Att möta dessa människors blickar, att få dela Kristi kropp till dem var så stort i den stunden. Det slog mig också att det kanske var sista gången jag mötte en del av dessa blickar.
När mässan avslutats följde en form av officiell avtackning. Med fantastiska ord och gåvor från förtroendevalda och frikyrkovänner. Jag är så tacksam och uppfylld av dessa ord och om en bråkdel är sanna så betyder det att jag med Guds hjälp fått göra skillnad under min tid i bland dem.
Men så kom det bästa; konfirmandernas överraskning! De hade övat in en låt som de ville spela för mig! De vet ju att jag gillar hårdrock så de valde Rock you like a hurricane! Det var drag vill jag lova, trummor, elgura, elbas, annan gitarr och sång på det! Kära älskade konfirmander ni är bäst och vet vad jag verkligen behöver! För dig som vill lyssna på originalet varsågod att klicka: Rock you like a hurricane .
Så följde ett kyrkkaffe med mingel. Det var fantastiskt att träffa alla dessa människor, men samtidigt så sorgligt . Jag är så tacksam för möten, samtal och all den kärlek jag fått. När jag kom hem och öppnade paketen rördes mitt hjära också av alla genomtänkte gåvor! Såg ut som jag fyllt 50 hävdade en vän.... men det är en bit kvar.....
Nu går jag mot nya utmaningar........................... tacksam i hjärtat men ändå säker på att jag går rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar