TIO GUDS BUD
1. Du skall icke stjäla från de fattiga om de ser det. (Frida, 6 år)
2. Du skall inte mata spädbarn med lök, för det har jag provat. (Thea, 7 år)
3. Du skall bara slå någon om du absolut måste. (Henriette, 7 år)
4. Du skall inte baktvätta någon bakom deras ryggmärg. (Oscar, 7 år)
5. Du skall vara så snäll som du kan, och annars kan du göra vad du vill. (Glenn, 6 år)
6. Du skall lyssna på din mamma, vad hon än säger och vilket tonfall hon än använder. (Thomas, 7 år)
7. Du skall bevara dig väl. (Kristin, 8 år)
8. Om någon slår dig skall du bara vända den döva kinden till. (Sebastian, 6 år)
9. Du skall älska Gud hur mycket som helst, fast det är svårt och han inte visar sig trots att man ropar "Kom fram!" (Robin, 6 år)
10. Du skall inte begära saker av din hustru. Och så sjunger man på Mors dag, annars blir det ett herrans liv. (Tom, 9 år)
fredag 7 oktober 2011
Religiofobi ochom att inte ens tvivla
I en kommun nära min får förskolebarnen inte gå till kyrkan för att helt icke-konfessionellt prova lite instrument tittat på kyrkan (i kulturellt syfte) och tala om att alla människor är lika mycket värda.
rektorn motiverar detta med att barnen kan komma hem och tala om Gud, hon tillägger sedan att de heller inte får hälsa på i stallet för då kan de komma hem och säga att de vill börja rida......
Religiofobi?
En mycket gammal präst i jag träffar ibland sa härom dagen att det var förskräckligt att människor nuförtiden inte ens tvivlar. Jag förstod inte riktigt först, men när vi pratade vidare slog det mig hur rätt han har. Människor tvivlar inte ens, de tror inte! Det känns så svårt att acceptera. OM man inte alls tror och alltså inte har något att tvivla på såååååå tomt. Men den gamle mannens ord är viktiga för oss alla att reflektera över.
Människor nuförtiden tvivlar inte ens, för de har bestämt att de inte tror!
Bit i den om ni har lust!
Hur farlig verkar religionen för en icke-troende? Och vad är det som verkar så hotande och farligt?
rektorn motiverar detta med att barnen kan komma hem och tala om Gud, hon tillägger sedan att de heller inte får hälsa på i stallet för då kan de komma hem och säga att de vill börja rida......
Religiofobi?
En mycket gammal präst i jag träffar ibland sa härom dagen att det var förskräckligt att människor nuförtiden inte ens tvivlar. Jag förstod inte riktigt först, men när vi pratade vidare slog det mig hur rätt han har. Människor tvivlar inte ens, de tror inte! Det känns så svårt att acceptera. OM man inte alls tror och alltså inte har något att tvivla på såååååå tomt. Men den gamle mannens ord är viktiga för oss alla att reflektera över.
Människor nuförtiden tvivlar inte ens, för de har bestämt att de inte tror!
Bit i den om ni har lust!
Hur farlig verkar religionen för en icke-troende? Och vad är det som verkar så hotande och farligt?
Etiketter:
Gud och livet,
humor,
kyrkan
Jag fick mig ett leende denna morgon iallafall
Gnäll för gnällandets skull????
Jag blir så trött på gnäll, har man inget att gnälla på så ser man till att hitta något som skulle kunna gnällas på.
Denna morgon spred sig ett förvånatleende över mitt ansikte då jag i morgontidningen läste nedanstående på "ordet fritt sidan". Det är tillskrivet biskopen i vårt stift.
Men jag bara undrar när blev det strålar en stjärna en psalm???? Ska man gnälla bör man ha på fötterna, annars blir det ett löjets skimmer över det hela....
Och någonstans finns det väl viktigare saker att stå upp för än en traditionellsång text? Barn som utvisas? Vuxna som utförsäkras? De våldtagna, torterade, utstötta, hungriga, hemlösa...................?
Till biskopen och de som styr andakter och gudstjänster.
Vi sjunger fortfarande i psalmen - "I nära två tusende år", men såvitt jag och alla andra vet har vi passerat år tvåtusen med elva år, inte svårt att räkna ut. När jag sitter i kyrkan på julkonsert klingar dessa ord falskt i mina öron och förmodligen i andras också.
Mycket annat diskuteras, planeras och förändras. Det känns som lite minnesdimma över dessa ord. Det sjungs av gammal vana - men overkligt.
Jag bara undrar hur länge vi ska sjunga nära och inte "i över två tusende år".
Jag blir så trött på gnäll, har man inget att gnälla på så ser man till att hitta något som skulle kunna gnällas på.
Denna morgon spred sig ett förvånatleende över mitt ansikte då jag i morgontidningen läste nedanstående på "ordet fritt sidan". Det är tillskrivet biskopen i vårt stift.
Men jag bara undrar när blev det strålar en stjärna en psalm???? Ska man gnälla bör man ha på fötterna, annars blir det ett löjets skimmer över det hela....
Och någonstans finns det väl viktigare saker att stå upp för än en traditionellsång text? Barn som utvisas? Vuxna som utförsäkras? De våldtagna, torterade, utstötta, hungriga, hemlösa...................?
Till biskopen och de som styr andakter och gudstjänster.
Vi sjunger fortfarande i psalmen - "I nära två tusende år", men såvitt jag och alla andra vet har vi passerat år tvåtusen med elva år, inte svårt att räkna ut. När jag sitter i kyrkan på julkonsert klingar dessa ord falskt i mina öron och förmodligen i andras också.
Mycket annat diskuteras, planeras och förändras. Det känns som lite minnesdimma över dessa ord. Det sjungs av gammal vana - men overkligt.
Jag bara undrar hur länge vi ska sjunga nära och inte "i över två tusende år".
måndag 3 oktober 2011
Skrattet är musik för Gud som i Mios Rosenträdgård
För ett tag sedan skulle jag hålla ett föredrag om hälsa, med anledning av att jag under 10 år arbetat med friskvård och hälsa innan jag fick möjligheten att vara präst. Jag valde ett spår som få hade förväntat sig. Fokuset låg på skratt och att uppskatta sig själv. Vid det tillfället kom tanken på Mio min Mio till mig. Denna underbara text om skrattet. Jag ser verkligen Gud och som Min fader Konungen och mig själv och alla andra människor som barnen där i rosenträdgården. Så klart vill Gud att vi ska vara lyckliga och skratta i hans skapelse. Särskilt mycket tycker jag om den sista raden och den kan man fundera mycket på så här i slutet av kyrkoåret.... och då kan vi också minnas att han som är vår domare också är vår frälsare.......
Läs och njut och skratta!
Just då kom min fader konungen gående tillsammans med rosengårdsmästaren, som var Jum-Jums far. Och plötsligt blev jag lite ängslig, att min fader konungen inte skulle tycka om att jag satt där och åt och skrattade så högt. För då visste jag ännu inte, hur god min fader konungen var och hur han tyckte om mig vad än jag gjorde och hur gärna han ville att jag skulle skratta.
Min fader konungen stannade, när han fick se mig.
- Mio, min Mio, sitter du här och skrattar, sa han.
- Ja, ursäkta, sa jag, för jag tänkte att min fader konungen kanske tyckte lika illa om att man skrattade högt som farbror Sixten och tant Edla gjorde.
- Skratta mer, sa min fader konungen. Sedan vände han sig till rosenmästaren och sa något märkvärdigt.
- Jag tycker om fågelsången, sa han. Jag tycker om musiken från mina silverpopplar. Men mest tycker jag om att höra min son skratta i rosengården.
Då förstod jag för första gången, att jag aldrig behövde vara rädd för min fader konungen, att vad jag än gjorde, skulle han se på mig med så där vänliga ögon som han gjorde nu...'
Läs och njut och skratta!
Just då kom min fader konungen gående tillsammans med rosengårdsmästaren, som var Jum-Jums far. Och plötsligt blev jag lite ängslig, att min fader konungen inte skulle tycka om att jag satt där och åt och skrattade så högt. För då visste jag ännu inte, hur god min fader konungen var och hur han tyckte om mig vad än jag gjorde och hur gärna han ville att jag skulle skratta.
Min fader konungen stannade, när han fick se mig.
- Mio, min Mio, sitter du här och skrattar, sa han.
- Ja, ursäkta, sa jag, för jag tänkte att min fader konungen kanske tyckte lika illa om att man skrattade högt som farbror Sixten och tant Edla gjorde.
- Skratta mer, sa min fader konungen. Sedan vände han sig till rosenmästaren och sa något märkvärdigt.
- Jag tycker om fågelsången, sa han. Jag tycker om musiken från mina silverpopplar. Men mest tycker jag om att höra min son skratta i rosengården.
Då förstod jag för första gången, att jag aldrig behövde vara rädd för min fader konungen, att vad jag än gjorde, skulle han se på mig med så där vänliga ögon som han gjorde nu...'
Etiketter:
bra tänkvärda ord,
något att le åt
ordning i röran
Jag fick en fantastisk present av kamrater som var här och åt middag!
Den innehåller förberedelser för allsköns listor för sånt man kan behöva komma ihåg och det är ju en del.
Men vad är det som säger att man inte kan ha fina listor, eller post-it-lappar heller för den delen, dessa ger dessutom en leende när man ser dem!
Tack för att ni finns och lättar upp min dag kära vänner, saknar er!
Den innehåller förberedelser för allsköns listor för sånt man kan behöva komma ihåg och det är ju en del.
Men vad är det som säger att man inte kan ha fina listor, eller post-it-lappar heller för den delen, dessa ger dessutom en leende när man ser dem!
Tack för att ni finns och lättar upp min dag kära vänner, saknar er!
Päronmarmelad på två sätt och jag har kokat själv!!!!
För ett par veckor sedan sa en vän att han kokade päronmarmelad. Det gjorde mig sugen på just detta.Nu innehåller vår trädgård ett päronträd,men detta är inte till så stor hjälp om man vill göra marmelad efter det detta år gav endast ett päron för oss att dela på!
Som tur är hade vännerna en massa päron så jag fick med varm tass ta emot en påse.
Så idag har gjort premiär som päronmarmeladkokare!
Och det blev riktigt gott!
En sort med vanilj och en med ingefära.
Päronmarmelad med vanlij
500 g skalade, urkärnade päron
½ citron (eller 1 lime saft och skal)
1 tsk vaniljsocker
3-4 dl strösocker
Pektin
Skär päronen i bitar Koka dem och citronen (eller lime) mjuka, det tar ca 10 minuter.
Tillsätt vaniljsocker och socker.
Koka 5 minuter till. tillsätt Pektin som det står på flaskan. Häll upp på
rena burkar. Locket på!
Päron marmelad med ingefära
4 päron
2 dl syltsocker
2 cm färsk ingefära
Skala, kärna ur och finhacka päronen. Skala och finhacka ingefäran. Häll alla ingredienserna i en kastrull och koka på hög värme ca 10 min. sänk värmen och koka ca 5 min till. Häll den varma marmeladen i en lite burk.
Jag tycker att det är lite kul me den fin burk så det ägnades en del av kvällen till.
Kan tänka mig att en bit brie och denna marmelad skulle kunna förgylla en kväll....
Som tur är hade vännerna en massa päron så jag fick med varm tass ta emot en påse.
Så idag har gjort premiär som päronmarmeladkokare!
Och det blev riktigt gott!
En sort med vanilj och en med ingefära.
Päronmarmelad med vanlij
500 g skalade, urkärnade päron
½ citron (eller 1 lime saft och skal)
1 tsk vaniljsocker
3-4 dl strösocker
Pektin
Skär päronen i bitar Koka dem och citronen (eller lime) mjuka, det tar ca 10 minuter.
Tillsätt vaniljsocker och socker.
Koka 5 minuter till. tillsätt Pektin som det står på flaskan. Häll upp på
rena burkar. Locket på!
Päron marmelad med ingefära
4 päron
2 dl syltsocker
2 cm färsk ingefära
Skala, kärna ur och finhacka päronen. Skala och finhacka ingefäran. Häll alla ingredienserna i en kastrull och koka på hög värme ca 10 min. sänk värmen och koka ca 5 min till. Häll den varma marmeladen i en lite burk.
Jag tycker att det är lite kul me den fin burk så det ägnades en del av kvällen till.
Kan tänka mig att en bit brie och denna marmelad skulle kunna förgylla en kväll....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)