Igår hade vi en underbar musikgudstjänst. Finns få sätt att koma närmare gud än genom musiken. Den går rakt in i blodet och stannar där och sprider lugn och njutning....
En full kyrka av folk och så musiken och solen utanför....KANON
Släkten från andra sidan var där och de verkade också nöjda med kvällen.
En av prästerna hemifrån dök också upp då det var hans son som spelade. Trodde inte att jag skulle bli så glad att se just honom, men det kändes så kul av någon anledning.
Idag ska jag försöka få ihop en predikan och sen hämta barnen som nu får sommaledigt från dagis. Detta ska firas med pompa och ståt och kvällsmat vid sjön enligt önskemål.......Det är verkligen inte kul att lämna dem på "sommardagis". Tur att det finns iallfall en fröken som de känner väl och tycker om.
Att ha ettbarn med lite speciella behov är en kamp. En kamp med honom, med dagis, med vardagen. Fick veta igår att fröknarna ägnat en hel del tid åt att skrika och gapa på sonen. Det hjälper inte med honom! Borde inte de med utbildning inse attd e t finns bättre alternativ för ett "krångligt" barn? Blir bara sååååå trött för detta är inget jag eller maken tänker acceptera. Detta ska tas upp med rektor så att inget annat barn behöver utsättas för samma sak. Vi är fullt medvetna om att det kan vara jobbigt med sonen om han är understimulerad eller känner sig orättvist bahandlad, om inte dagis klarar det måste de ju på något sätt begära hjälp istället för att kränka!!!!!UPPRÖRD!
Ja det var ju uppmuntrande. Ska skära upp en melon och skriva lite på predikan, njuta av solen och sedan hämta de små "änglarna".........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar