förunderligt och märkligt!

Här sitter jag med schema som ska läggas. Det krånglas och räknas och funderas och troligen kommer det inte gå ihop. Är rädd för att jag lägger för lite tid, men innerst inne vet jag ju att det kommer att sluta med plustid iallafall......
Hm skoj är det inte, men det måste ju göras.
Samtidigt som jag gör detta högst verklighetstrogna arbeta ser och hör jag några av vännerna gå in i det ljuva pastislivet! Inte utan att man längtar tillbaks dit. Denna omhuldade värld med underbara människor som jag lääääängtar sönder mig efter ibland. Jag hoppas verkligen att mina vänner får ett lika underbart år som vi hade!

Nåja det är ju ändå denna verklighet som jag har längtat till och som jag njuter av.
Men jag fattar inte hur mycket möten man kan sitta i på en vecka.....höst = mötestid. För hur skulle vi annars få allt att fungera när det dyker upp över 100 konfirmander om ett par veckor?
Och mitt i denna planering dök plötsligt frågan om vårens konfirmationer upp och jag insåg plötsligt att då är det hög tid för mig att söka tjänster! Litet sug i magen kom det vill jag lova.......undrar hur det ska bli och var jag ska hamna. MEN nu är nu och jag tänker njuta av att ha det "pastorsadjunktslugnt" ett litet tag till!

kaffe! Kan kan man lära sig? Ska man lära sig? Måste man lära sig?

Vad är detta med kaffe?
Jag har under mina månader som präst insett vikten av att vara kaffedrickare.....vilket jag inte är. Det är verkligen ett social handikapp. Kommer jag till ett sorgesamtal nog står kaffebordet dukat, om man ska ha möte serveras kaffe, om det är kalas, minnesstund, kyrkKAFFE osv. På de flesta ställen finns te som alternativ, i alla fall påste.
Idag gjorde jag en klagan på facebook över att jag allt som oftast tvingas sörpla i mig en kopp kaffe och genast utbröt hjälparbete bland kamraterna.......
PÅ denna sida ges handgripliga tips om hur man med hjälp av smaksatt kaffe kan lära sig att förlikas med kaffet och kanske rent av älska det vad det lider.....jag är skeptisk.
I rent studiesyfte googlade jag ordet kaffe och fick 6 070 000 träffar. Kaffe är verkligen något viktigt och heligt vad det verkar.....
Här finns tex ett kaffeforum och det verkar som att man där tar saken på riktigt allvar....

Så jag får väl överväga hur jag ska göra.....stå ut med påste och vara osocial eller ta atg i det och se om det verkligen går att "lära sig! dricka kaffe, vilket känns helt absurt, varför ska man lära sig sådant man inte tycker om....
Vännen sa för övrigt att det går fortare än man tror......ska han säga som jobbat i församling hur länge som helst och dessutom är prästson....det ligger nog i generna!

Göteborgsvarvet, anmälan är skickad!

Vi har anmält oss!!!!!
Tänkte att om jag lägger ut det här så är det svårt att komma undan sedan! Jag ska återigen springa 21 km runt Göteborg i det fantastiska Göteborgsvarvet
Detta är ett underbart lopp, någon som vill följa med? Fram till den 31 oktober är det billigare att anmäla sig så passa på!!!!!!
Jag har sprungit två gånger förut, men det var innan jag opererade mina underben för och innan barnen föddes......Undrar just hur detta ska sluta. Men när jag opererade första underbenet lovade jag mig själv att springa en gång till när bägge benen var rehabiliterade och klara, men sen har det varit graviditeter, hus, skola och annat i vägen, men nu så! Får väl helt enkelt gå på vilja. Och be till Gud att min önskan om att få ha konfirmation helgen efter hörsammas!
Med på detta äventyr har jag mannen och en av hans kompisar! Så nu är det pepping på högnivå som gäller! Man vill ju inte vara sämst ju!

Kolla kartan, jag blir så sugen, men det är tur att det är lite tid kvar....träning krävs. Idag sprang jag 6 km och då är det liksom en liten bit kvar på ett Göteborgsvarv.

Pastorsadjunktens ljuva liv

Underbart att vara pastorsadjunkt. Nu när jag börjar fatta att jag ska ta det lunt och reflektera och att det finns plats för detta i schemat! Har ju alltid kört ful fart framåt och nu finns det luft och det SKA vara så! Idag har jag ägnat dagen åt att fundera kring och läsa om dopet. Läst handboken och flera olika andra böcker som handlar om dopet och dess historia och utveckling! Helt otroligt.
Nästa vecka ska jag ägna en förmiddag till att vara med på begravningsbyrån. Vill gärna vara med vid ett par svepningar så att jag ärligt kan säga till oroliga anhöriga att det går lugnt och värdigt till.
Verkar som att många är oroliga nu, vilket inte är så märkligt efter debatten med krossade kistor.
Imorgon ska jag så förbereda det dop jag har i helgen. Ska fundera lite på var jag ska stå då det finns ett önskemål att vi alla ska samlas runt dopfunten vid själva dophandlingen. Mysigt. Har tanken att vi kanske kan ta fram stolar och vara där hela tiden......Hm får se vad vaktmästaren säger om det.......
Dessutom finns önskemål om cdmusik......
Ja ja jag är iallafall lycklig över att för första gången i mitt liv ha så mycket tid för mitt arbete! Vet att det inte varar för evigt, men nu njuter jag....

Att få vigas framför Jesus till Guds tjänst

För länge sedan skrev jag om hur mycket altartavlan i vår domkyrka betyder för mig och hur lycklig jag var för att bli vigd inför den......
Den här bilden väcker så mycket hos mig, Jesus med sin utsträckta armar och vi stående inför honom beredda att bli vigda in i tjänst till honom. Våra assistenter står bakom oss för att bara några ögonblick senare lägga sina händer på oss i förbön för vår kommande gärning.
Jag kan lova att jag i den stund som bilden visar hade en pöl av tårar framför mig och en fortsatt strid ström av detta livets vatten forsande ner för mina kinder! Tack och lov hade min kloka assistent fickorna fulla av näsdukar.....
Gode gud vad jag är tacksam för den kallelse jag fått och för den spark i baken som Gud till slut gav mig för att besvara den och gå vägen som ledde ända fram till altaret och till Jesu armar i Domkyrkans altartavlan

nära men långt borta

Idag har jag haft min första begravning och det känns underbart att det är gjort. Det känns som att jag fixade det gott utan att lägga in egen sorg och saknad efter vännen. Men det är klart att jag skulle vilja ringa henne nu och säga att jag fixade det, trots alla komplikationer som fanns runt omkring just denna begravning.
Men konstigt nog kändes det som om hon var där med mig, med sitt lugn talade om att "du fixar det här bara var dig själv, Du kommer att bli en bra präst!"
Nära men ändå så oändligt långt borta!

Att vara präst är underbart som jag ju konstaterat förut....
och imorgon är det första dopet på tur, vännernas dotter blir det första dopbarnet. Och det som är lika kul är att min assistent, som är kantor, blir tjänstgörande musiker just på detta dop! Och inte nog med detta, min vän som är kyrkvärd och som hjälpte mig otroligt mycket vid vigningen tjänstgör också vid detta dop.
Livet är en cirkel.......

min lilla stora kille

Idag har min stora lilla kille börjat skolan.... Undrarvar åren tog vägen, nyss var han ju bara en liten liten kille som tultade omkring, men nu är han stor och vill gå sina egna vägar!
Ja livet går verkligen fort. Och att se dessa förväntansfulla sex-åringar idag var en fröjd för ögat, några ville inte släppa mamma eller pappa, nån grät , men de allra flesta stod med tindrande ögon och väntade på att bli insläppta i klassrummet av fröken.
Det är ju inte utan att jag funderar på min första skoldag ochom sanningen ska fram så kommer jag inte ihåg någonting alls....trist. Kanske är det så eller oxå är det en försvarsmekanism. De åren som följde den första skoldagen var en pina i tråkighet för mig. På det glada 80-talet skulle alla barn läras i samma takt och jag som redan kunde läsa och räkna hade det MYCKET tråkigt. Det fanns ingen som helst individuell anpssning så när man hade gjort det man skulle var det bara att vänta eller osm fröken sa, du kan ju hjälpa dem som inte är klara.....
Tack gode Gud för utvecklingen inom skolväsendet och för den nya synen på pedagogik! Idag får alla ungar lära sig efter sin förmåga, iallafall är detta målet!

HUr som helst så är min lilla kille stor kille nu, en skolkille!