Denna vecka har varit en sorgens men också kampens vecka för vår kyrka, ialla fall i Linköpings stift. Återigen har Corren varit full av artiklar som handlar om det "dolda" motståndet mot kvinnliga präster i kyrkan. Det är nödvändigt att lyfta dessa frågor och sätta ord på vad det verkligen handlar om, inte låta det bli en fråga om nattvardstvång eller allt vad jag har läst och hört. Sorgen ligger i att vi ens ska behöva ha dessa diskussioner 2010 när beslutet om ämbetet togs 1958.
Min modiga, modiga kollega Elisabeth har bloggat och skrivit, tagit emot en massa skit av de som inte håller med henne, inte bara kritik i sak utan rena personangrepp. Jag kan inte i ord uttrycka hur lågt jag tycker att det är att ge sig på någon med motsatt åsikt än en själv som person. Okej om man vill kritisera saken, men personen...flera av dessa som uttryckt sig illa är dessutom präster eller blivande präster vilket gör saken än värre! Elisabeth har stått ut och vi är många som på olika sätt försökt att stötta och peppa. Jag känner mig som en fegis som inte varit lika modig som hon, men skälen till agerande är oftast mångfasetterade, så oxå för mig. Om du vill ha en liten sammanfattning så kan du ta en titt här. Där kan du få tips på bloggar, artiklar och annat som varit aktuellt under dessa två veckor som just passerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar