Ett oväntat dödsfall, en älskad som bara rycks bort plötsligt
En del gräver ner sig, andra skriker ut sin sorg, andra igen försöker glömma att sorgen ens drabbat dem!
Jag har just erfarit vad som händer när man försöker tränga bort sorgen, vägrar prata med dem som ringer av omsorg och inte nämner det svåra med ett ord. De som står ett steg ifrån, de som inte ingår i den närmaste kretsen får inte en chans att bearbeta eller förstå vad som har hänt. När en människa oväntat rycks bort behöver alla runt omkring få sörja och ta avsked. Om detta hålls inom den närmaste familjen är det många som går med frågor och en relation som avbrutits utan att man ens fått ta avsked i en rit.........
Jag förstår att det finns lägen då detta är nödvändigt för familjens överlevnad, men i mjöligaste mån tror jag ändå att det är bra att låta så många som möjligt vara med och ta avsked och dela en ofattbar sorg.
Om man blir utestängd står man där med en sorg, en saknad som inte har någon plats som inte får delas, som inte får ett avsked.....Vad gör detta med en männsika? Jag undersöker nu detta på alltför nära håll.........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar