våren i lund med familjen

Denna hleghar gårr i familjens tecken. Istället för att jag sponsrade SJ med ytterligare en biljett så sponsrade övriga familjen statoil och tog bilen söderut.
Vi hade en kanonhelg! Malmö fick ett besök med restaurang och museumbeök. Tåget dit var också en höjdare....iallfall om man är typ 4 eller 6 år. PÅ kvällen somnade tre gossar sött. Lördagen fick bli simhallsdag. PÅ kvällen var vi hos vännen som bor i ett hus som Zlatan varit en del i . Detta fick 6 åringen att konstatera att vad som än händer så var det värt resan till södern. Dessutom innehöll det huset ett wiispel som blev flitigt använt under kvällen. Även de vuxna fick ett provspel efter att ha bönat och bett en liten stund......JAG VILL HA!!!!!!Söndagen ägnades år lek i stadsparken,,,,det gäller ju att passa på när man är på ställen utan snö. Sparkcyklarna fick sig en invigningstur och lekparken utforskades nogsamt.

Summan av kardemumman måste vara att helgen var bra!

Vad en liten liten kista kan göra med en människa

så har vi då kommit fram till det svåraste av allt i utbildningen. Att träna på att begrava små barn.När man har den lilla lilla kistan framför sig så händer det något inombords. Trots att man vet att kistan är tom så är man så brutalt medveten om vad den är gjord för och tänkt att användas till.
Men hur gör man, inte direkt de stora yviga rörelsernas plats. Det blir litet och intimt och målet är att få det att kännas så nära så nära. Om det är svårt nu, med tom kista och fejakde sörjande, hur blir det då i skarpt läge?
Jag har tack och lov bara varit på en barnbegravning och då gick det verkligen att skära i luften. det var svårt att andas pga av all sorg som fanns i kyrkorummet den stunden.
MEn trots allt det tunga så är det så oerhört tydligt hur Gud bär genom detta svåra, outhärdliga. Att Gud bär både de sörjande och de som tjänstgör, och jag är så evigt tacksam för det.
Insikten jag fick är att jag är så oerhört tacksam för mina egna friska, levande barn, min man och mina nära. En bönestund i tacksamhet innan jag tar hand om en begravning av detta slag kommer vara nödvändig den dagen det är dags. Nödvändig för att helt och fullt kunna ge mig åt den stund som begravningen och dess efterspel vara, för att helt kunna vara i nuet.
Jag tror också att musiken kan bära långt vid dessa tillfällen. Musikens kraft är så stor, tonerna verkar ibland komma rakt från himlen som en hälsning från Gud själv om att han inte glömt oss, att han finns där med omslutande armar till tröst och för att ge kraft.
Nu ska jag ta tag i nästa prövning, att skriva ett griftetal till en begravning av ett barn. Caset jag fått är en prövning i sig. Det handlar nämligen om en tvillingflicka som avlider bara ett dygn efter förlossningen. Tvillingar känns så nära mitt eget liv, men ska jag prova så ska jag göra det nu när det bara är övning. Frågan är bara vad säger man?

Familjehelg, förslag på Lundaaktiviteter?

Imorgon kommer de, alla mina pojkar!
Denna helg är det inte jag som åker utan familjen!
Så nu ska grabbarna få se var jag bor, är, går i skolan och lever hela veckorna.
att säga att de är förväntansfulla är en underdrift, men frågan är hur spännande det är när de ser vår etta med kök. En god erfarenhet för dem blir det iallafall. Sparkcyklar, hjälmar, badkläder är inpackade i bilen och så återstår endast 40 mil i bil.......
Vi ska ta tåget till Malmö och besöka Jensens Böfhouse, där barnen själva får göra mjukglass till efterrätt, en tur till simhallen och möjligen kulturen står också på schemat. Andra ideer om vad man gör med barn i Lund mottages tacksamt!
Det ska iallafall bli otroligt skönt att ha en helg tillsammans utan en massa måste, har varit mycket sista tiden så nu får det bli lugn i första hand!
Fem personer i en etta kan vara ett äventyr.....

doptal till vuxen dopkandidat

Ibland blir manförvånad. Som häromdagen när jag skulle hålla mitt doptal. Jag fick så mycket god respons så jag blev alldeles varm inuti!
Så nu har jag samlat mod och tänkte dela detta med den som har lust att läsa det, om du inte vill så kan du sluta läsa nu. Om du vill läsa så välkommen att göra det och lämna gärna respons positiv som negativ. Språkligt är detta inte genomarbetat så det får du ha överseende med. För mig är dessa ord bara grunden till det som ska sägas till en församling och en dopkandidat, och därför inte egentligen till för att läsas.
Talet är skrivet till ett vuxendop och det fiktiva caset är som följer

Tibor är 58 år och invandrade från Ungern på 60-talet. Han har aldrig varit medlem i Svenska kyrkan även om hans fru var det. Då hon avled för fem år sedan kom Tibor i kontakt med kyrkan via en sorgegrupp och har sedan närmat sig kyrkan via främst musikgudstjänster och tisdags mässor i meditativ anda. Efter ett år av samtal med församlingsprästen har han nu bestämt sig för att döpas i en tisdagsmässa, veckan efter 5:e söndagen i påsktiden


”I min Gud har jag funnit styrka i min Herre har jag allt. Han har öppnat för mig en väg och bytt min ängslan i jubelsång” Ps130:4-6

Så sjunger vi här i kyrkan varje tisdagsmässa, så också ikväll.
Du Tibor har berättat för mig att dessa ord har varit mycket viktiga för dig på din väg hit till dopet. En väg som inte har varit helt självklar att vandra, en väg som byggts till bit för bit och som nu nått vägen fram hit till dopet, och med dig på vägen har du haft psalmens ord.
Temat för den här veckan i kyrkan är ”Att växa i tro”. Och det tycker jag passar så otroligt bra in här idag. I takt med att din tro växt sig starkare så har också vägen hit till dopet växt fram om än inte som en spikrak bred auotstrada.
Jesus säger i söndagens text:
”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt som består.” Joh 15:16

Det är alltså inte bara vi som väljer, Jesus väljer också och han valde oss redan den dagen vi blev till. Jesus tror på oss och står och väntar på oss det kan vi vara säkra på, och han tröttnar aldrig på att vänta, vänta på att vi ska bli beredda att emot honom i våra liv, att vi ska bli redo att satsa på honom, att ska hitta vägen.
Och idag har du Tibor valt att säga ja till att döpas in i Jesu Kristi kyrka, att tacka ja till kallelsen att vara Jesus lärjunge, att säga ja till att satsa ditt liv på Jesus Kristus och att leva i hans efterföljd.

”I Gud finns styrkan, i Gud finns allt. Han öppnar vägen och byter ängslan mot jubelsång!”

Doubt - tvivel

Ikväll har jag och tre vänner varit och sett en riktigt bra film, det rä faktiskt sant jag har varit på bio! Vi såg Doubt, tvivel , med Meryl streep och John Patrick Stanley i huvudrollerna.
Temat för filmen är relativt aktuellt, med tanke på allt som hänt i katolska kyrkan de sista åren. Den handlar nämligen om en nunna som fattar misstankar mot prästen som finns på den katolska skola där hon är rektor.
Det mest spänande är hur vi alla fyra tolkat filmen på olika sätt. Var det prästen som var the bad guy eller var det kanske nunnan? Vi insåg att svaret inte fanns i filmen och att tittaren kan lägga in det han eller hon själv tror som svar på frågan.

vi var iallafall alla fyra överens om att filmen inte var det vi hade förväntat oss. Vi mötte bilden av en, till synes, mycket sympatisk präst med stora ambitioner för sin församling. Dessa tankar var nytänkande, möjligen för nytänkande om man betänker att det hela utspelade sig på sextiotalet, troligen under andra Vatikankonciliets pågående.

Nåja, hur som helst, får du chansen att se denna film så gör det! Den är väl värd 104 minuter av ditt liv!

Ja just det; vi upptäckte ytterligare en sak idag. Det är inte så lätt att ta en fika utanför krogmiljö i Lund efter klockan 19 på kvällen, öl och vin flödar det dock av.....men Coffehouse vid stationen räddade oss från förfallet denna kväll....Men om sanningen ska fram så fick Fellinis ett kort besök innan bion, man kan ju inte frångå invanda mönster, vad skulle hända då frågar vi oss liksom nunnan i filmen!

Nåden ÄR på pränt

Tack Astrid som gav mig hjälp att lösa min predikovånda!
Alfred från emil har hjälpt mig! Texten i fattig bonddräng är ju så supergod så att man bara vill ta den till sig o sova med den under kudden!
Där kan man snacka om nåd, önskar att jag kunde vara så klok som Astrid är!!!!Hur som helst så kan jag ju låna hennes texter nu när jag inte riktigt har fått den gåvan.....

Eller kan det möjligen vara så att det är Gud som har ett finger med i spelet och typ lät mig trilla på Alfred här om dagen? Man kan aldrig så noga veta, men nu har jag iallafall en predikan som är godkänd av rumskamraten å då får det vara så.....

Nåden som inte vill komma på pränt

hur svårt kan det vara att få ihop en predikan om nåd?????
om man tycker det är svårt är det ju frågan om man alls ska bli präst, det är ju liksom det vi lever och tror på varje dag i livet, varje sekund, osså kan jag inte får ner nåt vettigt....otroligt.
Men i detta borde väl Gud kunna visa mig lite nåd just nu, jag vet att den finns ju
Trots allt sjunger vi ju
"tacka herren ty han är god hans nåd vara evigt"!!!!!!