Du måste finnas - Helen Sjöholm (Kristina från Duvemala)

Så här har det känts i mitt ganska mycket på sistone och det ger mig tröst att Gud finns där trots allt, det gäller bara att våga tro det och lita på det.

Men hur skulle det vara utan Gud,......det vill jag inte ens tänka på.

Du fördrev mig Gud.

Från mitt hemland slets jag bort.

Här är jag en flykting och en främling, och det ödet finner jag mig i.

Men du tog mitt barn, och du tar mej från min man,

jag kan inte längre se en mening.

Vad är det du vill? vad ska jag tro?


Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.

Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.

Frågan är väckt och nu darrar min själ innför svaret.

Att du inte finns till, fast jag trodde på dig.


Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?

Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?

Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?

Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?


Nej du måste finnas, du måste. Jag lever mitt liv genom dig.

Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.

Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?

Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns.


Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke.

Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.

Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves?

Om du inte finns till vad ska jag göra då?


Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?

Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den?

Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?

Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen?


Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.

Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.

Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?

Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns


Du måste finnas du måste, hur kan du då överge mig?

Jag vore ingenstans, jag vore ingenting.

Om du inte fanns.

Fuck Cancer
För några veckor sedan fick jag höra de där orden som ingen vill höra.
Ja det är som vi trodde din biopsi visar att du har cancer.
De orden är otroligt svåra att ta till sig och jag har liksom levt i en bubbla, där allt annat utom just det har fått ta plats. Jag har ändå valt att vara öppen med det hela vilket gjort att jag förklarat och berättat men kanske inte tagit det till mig själv. Därför tänker jag att för att slippa förklarar allt för alla er fantastiska människor som faktiskt bryr sig om mig så skriver jag så kan ni själva läsa om ni vill.
Cancerformen jag har heter Morbus Paget och är ovanlig. Oftast debuterar den mellan 50 och 70 år men på mig kom den tidigt. Behandlingen är kirurgisk och oftast krävs ingen ytterligare behandling.

fortsättning på detta följer,,,,,,, det här är bara början.

Lyssna, njut och bli glad!

https://open.spotify.com/track/32ZXtxIsteu1q9ULXnjlvG

Psalm 954, psalmer i 2000-talet

Denna fantastiska psalm sjöng vi i morse på vår askonsdagsmässa.

Psalm 954, psalmer i 2000-talet

Du har aldrig begärt av mig
att jag ska skriva kärlekssånger.
Du har aldrig begärt av mig
att jag ska måla ditt porträtt.
Du har aldrig begärt av mig
att jag i ångest, skuld och ånger
jämt ska veta vad som är riktigt
och alltid tro det som är rätt.

Får jag hålla din hand?
Får jag kalla dig vän?
Får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland
till din blomstrande äng
där ett frö av förlåtelse gror?

Jag har aldrig begärt av dig
att du för mig ska gå på vatten.
Jag har aldrig begärt av dig
att du ska göra det till vin.
Jag har aldrig begärt av dig
att du ska tända sol om natten.
Nej, det enda jag har bett om
är att få tro att jag är din.

Får jag hålla din hand?
Får jag kalla dig vän?
Får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland
till din blomstrande äng
där ett frö av förlåtelse gror?


Tomas Boström

Betraktelse på Askonsdagsmässa

Psaltaren kapitel 32, vers 1 - 5
Av David, en dikt. Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren och vars sinne är utan svek! Så länge jag teg tynade jag bort. Jag jämrade mig dagen lång, dag och natt låg din hand tung på mig, jag blev som en åker i sommarens torka. Då erkände jag min synd för dig, jag dolde inte min skuld. Jag sade: Jag vill bekänna mina brott för Herren. Och du förlät min synd och skuld.

 

Nu börjar fastan, en tid då vi påminns om vårt behov av att pröva våra egna liv inför Gud.

Vi kan så lätt genom vårt sätt att leva förstöra både för oss själva och för andra. Gud vill inte att vi ska dö som syndare, Gud vill att vi bättrar oss och att vi får leva och må bra!

Texterna under fastan handlar om omvändelse, bot och bättring, en hjälp på vägen, en hjälp att vandra kärlekens väg.

En människa som inte ångrar sig sakta blir som en uttorkad åker, som en öken skriver psalmisten….  Men den som ångrar sig och förstår vad som blivit fel blir förlåten

Det är som med en liten sten i skon…… om den får ligga kvar så har vi snart ett skavsår på vår fot och om vi inte bryr oss om det lilla såret på foten så blir det snart ett otäckt sår och snart kan vi inte ha skor alls för att et gör så ont…. Och det enda vi hade behövt göra för att undvika det där elaka såret är att vi skulle tagit en liten paus för att ta av skon och tömma ut det där som skavde…. Det lilla gruskornet…..

Så är det också med det vi bär inom oss, bär vi på något som skaver inne i våra hjärtan och låter det ligga där och fortsätta skava så får vi snart blödande och elaka sår i våra hjärtan, ….ett hjärtskav.

Nu går vi in i 40 dagars fasta där vi uppmanas att ta oss tid till eftertanke och fundera på hur vi har det med oss själva, med varandra och med Gud……

Vi får möjlighet att rensa bakåt i livet, göra upp med det som blev fel och på nytt ställa oss på den grund av kärlek som Gud ger. Den som består av nåd och försoning, ren kärlek från Gud.

Vi tömmer våra skor på stenar, vi ångrar oss, vi ber om förlåtelse, vi läker våra hjärtskav. Vi låter ångern bli regnet som vattnar våra liv så att det får förbli en blommande åker och inte en torr dammande öken…..

Askan är en symbol för livets bräcklighet och alltings förgänglighet.

Askan är slocknat liv, falnad eld som blivit till grått och ofruktbart stoft. Men ur askan ska livet uppstå på nytt. Gud kan ur askan väcka människan till nytt liv.

Den Kristna tron är hoppets tro. Därför vågar vi teckna förgängligheten så tydligt eftersom vi litar på att Gud ska skapa nytt liv ur askan. Att våra hjärtskav läker….

Predikan på kyndelsmässodagen "Äntligen"

Hittade en predikan från några år tillbaka som jag faktiskt är ganska nöjd med och känner att jag vill dela med den som är hågad att läsa.....

 

När vi 2004 berättade för min dåvarande mans 85-åriga mormor att vi väntade tvillingar utbrast hon; likt Gert Fylking då nobelpriset i litteratur avslöjas; Äntligen då kom de ändå som jag har väntat. Hon hade själv fött tvillingar 1948 och varit säker på att detta var något som skulle hända fler gånger i släkten. Men inga tvillingar kom, varken barnbarn eller barnbarnsbarn. Men så kom de till slut och hon var mycket lycklig….hennes längtan hade uppfyllts

Jag tror att alla människor bär på längtor av olika slag. Längtan efter en egen häst, ett nytt tv-spel, en platt-tv, att barnen ska komma hem på besök, någon att älska, att slippa ora mig för att pengarna ska räcka….. längtorna finns där genom livet, en del är desamma genom åren, en del förändras……

En längtan som jag tror de flesta av oss delar, särskilt så här i vintertid är längtan efter att få se ljuset… Ljuset som värmer våra bleka ansikten, som väcker vårt hopp om att det nog ändå ska bli vår även i år…. Men jag tror också att vi alla någonstans inom oss bär längtan efter ett annat ljus, längtan efter att få möta honom som en gång sa jag är världen ljus, den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. (Joh 8:12)

Längtan efter att få se världens ljus är en längtan som går genom århundraden och årtusenden. Symeon t ex är en av dem som delar denna längtan med oss. Han vet att han inte ska få dö förrän han har sett Guds Messias, han som ska komma med frälsningen för alla folk. När jag läser texten får jag känslan av att Symeon har väntat länge på denna dag…. Och nu ska hans längtan uppfyllas, …..Anden har lett honom till templet för att uppfylla den längtan som funnits så länge.

Där i templet ser han Josef och Maria med barnet i famn komma gående, de är troligen inte det enda föräldrapar som kommer med sin 40-dagarsbebis denna dag, men Symeon känner genast igen ljuset, barnet som Maria bär i sin famn, bland alla människor där i templet så ser Symeon vilket barn som är ljuset som kommer med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt Israels folk. Symeon ser det ingen annan ser….. Symeon är upptäckaren

Jag funderar på om vi känner igen Kristi ljus när vi ser det? Hur kan vi öppna oss så att vi, likt Symeon ser det som ingen annan ser…..hur ska vi göra för att verkligen upptäcka det ljus som är Jesus Kristus när vi möter det,….

Maria är den som fysiskt bär ljuset in i världen och in i templet. Det senaste året, ja sedan den där dagen då ängeln kom till henne och hon sa låt det hända med mig, har det verkligen hänt mycket i hennes liv. Det står att hon tog allt till sitt hjärta och begrundade det, men hur mycket av märkliga händelser får plats i ett hjärta? Vad tänker Maria när Symeon kommer fram till henne och tar hennes barn i sin famn? Maria är bäraren, bäraren av ljuset.

Vi möter också Hanna, hon som levde sitt liv i templet. Hon hör att något händer, hon hör Symeons ord, hon förstår och känner att barnet som Maria bär och Symeon lovprisar är speciellt, att Guds frälsningsverk har börjat. Hanna berättar för alla som vill höra om det fantastiska som hänt, Hanna berättade om barnet och om det som Symeon sagt. Tack vare Hanna spreds förväntan och hopp bland folket som väntade på Jerusalems befrielse och Guds frälsning. Hanna är budbäraren hon som berättar om det fantastiska

I vår berättelse har vi alltså en upptäckare av ljuset, en bärare av ljuset och en budbärare som berättar om ljuset. Vårt uppdrag som kristna är att vara som Symeon, Maria och Hanna.

Att likt Symeon känna igen ljuset när vi ser det, att som Maria bära ljuset in i världen och att som Hanna berätta för dem vi möter om det ljus som vi känner och som leder oss i våra liv!

Just idag är jag stark

Så här känner jag mig plötsligt i livet och det är både fantastiskt och märkligt..... den där känslan när allt vänder och man kan andas i livet och verkligen leva det är så underbar, men ockås lite skrämmande.

Hur gör man egentligen för att leva livet fullt ut????

Det ska jag ta reda på, för idag är jag stark!







Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just den här dan
Den ger lust när den kommer

Jag ser måsarnas flykt
Jag ser solglittrets dans
Jag ser framåt mot härliga tider
Jag ser kvinnornas spel
Jag ser ögonens glans
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just den här dan
Den ger lust när den kommer

Jag hör skrattande barn
Jag hör slussarnas brus
Jag hör till de få som kan leva
Jag hör inre musik
Jag hör vindarnas sus
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just den här dan
Den ger lust när den kommer

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just den här dan
Den ger lust när den kommer