Hur underbara är inte barnkramar när man riktigt längtat efter dem!
Hemma igen med andra ord och mött av femåringen rusande och kastande sig rund min hals är jag klev av tåget!
Så mysigt! De andra sov dock så dem få jag pussa på imorgon.
Ska helt släppa dopets teologi nu ett par dagar och bara vara mamma.
Pappan sticker dock på fiskeresa hela helgen så fru får jag vänta med att vara till nästa helg som det ser ut!
torsdag 11 september 2008
film!!!!!
det är inte bara teologi i blivande prodtinnans liv. Har just kommit hem från en filmkväll(!) inkluderande middag med vännerna. Är djupt tacksam att ha lärt känna dem och det är en stor bonus att de råkar bo just här, så att vi dessutom kan umgås live istället för bara via mail och telefon.....
Taxidriver en typ väldigt gammal film har konsumerats , givetvis en repris för sällskapet men en ny erfarenhet för blivande prostinnan.
Nästa vecka skall ny erfarenhet göras då katolska kyrkan ska besökas, ska bli spännande och intressant. Hoppas bara att jag har vett att fatta vad man får och inte får och bör göra som lutheransk gäst i deras kyrka..........
I morgon hägrar hemmet och barnen, ska bli skönt att komma hem till egna sängen och lugnet i skogen....inga bilar utanför sovrumsfönstret!
Taxidriver en typ väldigt gammal film har konsumerats , givetvis en repris för sällskapet men en ny erfarenhet för blivande prostinnan.
Nästa vecka skall ny erfarenhet göras då katolska kyrkan ska besökas, ska bli spännande och intressant. Hoppas bara att jag har vett att fatta vad man får och inte får och bör göra som lutheransk gäst i deras kyrka..........
I morgon hägrar hemmet och barnen, ska bli skönt att komma hem till egna sängen och lugnet i skogen....inga bilar utanför sovrumsfönstret!
Etiketter:
vardagen
onsdag 10 september 2008
dopets teologi
Dop är underbart, men teologin känns snårig. HUr förklarar man ett mysterium för dopföräldrar som vill veta allt och förväntar sig att man som präst mer eller mindre kan förklara dopets hemlighet vetenskapligt.........
Det är verkligen svårt, tur att det finns fler som upplever denna snårighet! Några att diskutera detta med och fundera tillsammans med. Men det är i dessa lägen jag tvivlar på om jag verkligen är färdig att träda in i tjänst om typ 9 månader.
Särskilt svårt är detta som handlar om ifall de odöpta barnen inte skulle räknas som Guds barn, vilket för mig är en utesluten tanke. SÅklart är all abrn skapade och ölsakde av Gud vare sig de är döpta eller inte.
En vacker tanke som någon kläckte är att dopet är ett möte mellan barnet och Gud, ett möte som är början till en livslång ömsesidig relation. En början för barnet att lära känna Gud. Det odöpta barnet skulle därmed fortfarande vara älskat av GUd, men kanske inte ha enlika medveten relation till Gud.
Som enlärare sade: Det är lättare att känna sig älskad om man VET att någon älskar en, om det är verkligt uttalat.......
Att sedan ge sig på att skriva ett doptal blev ännu värre. Har ju gjort det förut, men nu är det blockerat. Valde att skriva på ett sätt kan , men inte behöver uppfattas som exkluderande och detta bara för att testa på hur gruppen reagerar över detta.......om de reagerar....hehehe ingen som vet. Ska bli spännade.
I talet talar jag nämligen i vi-form om döpta och det finns ju möjligheten att någon faktiskt inte är döpt och isåfall inte skulle kunna inkluderas i detta. Men den här gången i en kristen kyrka så förutsätter jag att alla kan känna sig inkluderade så får vi se vad övriga tycker. Det är det som är skönt med pastis, man kan exprimentera för att se vad som händer......
Det är verkligen svårt, tur att det finns fler som upplever denna snårighet! Några att diskutera detta med och fundera tillsammans med. Men det är i dessa lägen jag tvivlar på om jag verkligen är färdig att träda in i tjänst om typ 9 månader.
Särskilt svårt är detta som handlar om ifall de odöpta barnen inte skulle räknas som Guds barn, vilket för mig är en utesluten tanke. SÅklart är all abrn skapade och ölsakde av Gud vare sig de är döpta eller inte.
En vacker tanke som någon kläckte är att dopet är ett möte mellan barnet och Gud, ett möte som är början till en livslång ömsesidig relation. En början för barnet att lära känna Gud. Det odöpta barnet skulle därmed fortfarande vara älskat av GUd, men kanske inte ha enlika medveten relation till Gud.
Som enlärare sade: Det är lättare att känna sig älskad om man VET att någon älskar en, om det är verkligt uttalat.......
Att sedan ge sig på att skriva ett doptal blev ännu värre. Har ju gjort det förut, men nu är det blockerat. Valde att skriva på ett sätt kan , men inte behöver uppfattas som exkluderande och detta bara för att testa på hur gruppen reagerar över detta.......om de reagerar....hehehe ingen som vet. Ska bli spännade.
I talet talar jag nämligen i vi-form om döpta och det finns ju möjligheten att någon faktiskt inte är döpt och isåfall inte skulle kunna inkluderas i detta. Men den här gången i en kristen kyrka så förutsätter jag att alla kan känna sig inkluderade så får vi se vad övriga tycker. Det är det som är skönt med pastis, man kan exprimentera för att se vad som händer......
Etiketter:
Gud och livet
måndag 8 september 2008
mer doku
tiden går och jag bloggar uppenbarligen inte så bra eller snarare ofta längre....
för att anknyta till de upprörda känslorna förra veckan angående tv-dokumentären så är det så att samtliga studenter på de pastorala instituten kommer att få en enkät med anknytning till denna.....spännande ska det bli att se vad den kan inehålla.......vad kan man tillägga efter de kommentarer som lades i den dokumentären.....HJÄLP vilken värld vi lever i eller?
I dag messade vännen från huvudstaden..... desperat arg efter att ha sett en repris av programmet! Det måste vara skänt att kunna väcka sådan debatt som filmare......
för att anknyta till de upprörda känslorna förra veckan angående tv-dokumentären så är det så att samtliga studenter på de pastorala instituten kommer att få en enkät med anknytning till denna.....spännande ska det bli att se vad den kan inehålla.......vad kan man tillägga efter de kommentarer som lades i den dokumentären.....HJÄLP vilken värld vi lever i eller?
I dag messade vännen från huvudstaden..... desperat arg efter att ha sett en repris av programmet! Det måste vara skänt att kunna väcka sådan debatt som filmare......
onsdag 3 september 2008
pastis och så var det det där med dopet
har just insett att många av mina senaste inlägg utmärks av ett otroligt slarvigt språk och mycket lite eftertänksamhet. På något sätt är det så en symbol för mitt liv just nu, en form av oreflekterad röra.
Att rycka upp sig själv från liv och hem för att förverkliga sina drömmar och svara på sin kallelse har inte bara fördelar, men heller inte bara nackdelar. Jag tvingas tänka tvingas tagga ner, tvingas reflektera över mig själv och över andra, särskilt min egen familj och vänner, men också över de nya människor som kommer att vara en del av mitt liv det kommande året och mest troligt resten av mitt liv eftersom vi kommer arbeta i samma kristi kyrka!
Det är inte utan att ett uns av ånger över valet av studieort kommit över mig ibland. I Uppsala hade det varit så lätt, med vännerna som man redan känner och som jag kommer att vigas tillsammans med. Saknar också kamraten som flytt stiftet och för kärlekens skull valt ett av de västliga stiften. I Uppsala finns de allihop, och även en av vännerna som läser PB befinner sig där under hösten. Men troligen öppnar man sig mer för övriga gruppen om man som här befinner sig i främmande land med bara en kamrat med sig från egna stiftet.
nog gnällt. Efter min lilla stund av längtan tog jaghur som helst tag i mig själv och pratade lite med några av de nya kamraterna. De är myvcket trevliga och det ska bli spännande att lära känna dem mer. Vi hade en trevlig stund med lunch på stan oxå.
Dessutom har vi nu fått inro till alla huvudämnena och det verkar bli en mycket trevlig och lärorik höst som väntar......
Idaghar jag även pratat med äldsta barnet utan att han bara gråter för att jag är borta. DET var skönt!
Nu sk ajag ta ett dyk in i dopteologin för att se vad det kan ge......ska bli skönt att sätta tänderna i med tanke på att jag själv ibland haft djupa funderingar kring mitt eget dop och ibland känt en viss tomhet inför det faktum att jag själv bars fram till dopet utan att någon hade en enda kristen tanke med det.....det var bara i traditionens namn som jag bars fram, utan faddrar och utan en rtankae på att någon skulle ge en vidare kristen fostran.........
Att rycka upp sig själv från liv och hem för att förverkliga sina drömmar och svara på sin kallelse har inte bara fördelar, men heller inte bara nackdelar. Jag tvingas tänka tvingas tagga ner, tvingas reflektera över mig själv och över andra, särskilt min egen familj och vänner, men också över de nya människor som kommer att vara en del av mitt liv det kommande året och mest troligt resten av mitt liv eftersom vi kommer arbeta i samma kristi kyrka!
Det är inte utan att ett uns av ånger över valet av studieort kommit över mig ibland. I Uppsala hade det varit så lätt, med vännerna som man redan känner och som jag kommer att vigas tillsammans med. Saknar också kamraten som flytt stiftet och för kärlekens skull valt ett av de västliga stiften. I Uppsala finns de allihop, och även en av vännerna som läser PB befinner sig där under hösten. Men troligen öppnar man sig mer för övriga gruppen om man som här befinner sig i främmande land med bara en kamrat med sig från egna stiftet.
nog gnällt. Efter min lilla stund av längtan tog jaghur som helst tag i mig själv och pratade lite med några av de nya kamraterna. De är myvcket trevliga och det ska bli spännande att lära känna dem mer. Vi hade en trevlig stund med lunch på stan oxå.
Dessutom har vi nu fått inro till alla huvudämnena och det verkar bli en mycket trevlig och lärorik höst som väntar......
Idaghar jag även pratat med äldsta barnet utan att han bara gråter för att jag är borta. DET var skönt!
Nu sk ajag ta ett dyk in i dopteologin för att se vad det kan ge......ska bli skönt att sätta tänderna i med tanke på att jag själv ibland haft djupa funderingar kring mitt eget dop och ibland känt en viss tomhet inför det faktum att jag själv bars fram till dopet utan att någon hade en enda kristen tanke med det.....det var bara i traditionens namn som jag bars fram, utan faddrar och utan en rtankae på att någon skulle ge en vidare kristen fostran.........
måndag 1 september 2008
Kan kärlek vara ful och syndig?
Igår gick en dokumentär om en kvinna som läste på Johannelund för att bli präst. Hon är gift med en kvinna och i filmen fick man möta fördomar som jag trodde inte fanns. en av hennes klasskamrater jämförde homosexualitet med pollenallergi, som en defekt på den perfekta människokroppen! Jag beundrar henne som stod ut i en samling människro där alla menade att det är fel att välsigna partnerskap! Men jag funderar på varför hon inte lite mer talade om att deras uttalanden faktiskt sårade henne!....
Men hur kan kärlek mellan två människor vara något syndigt? Jag har mycket vsårt att förstå det. Jesus prediakr om kärlek och vill männsikans bästa, inte skulle han ha fördömt ömsesidig respektfull kärlek mellan två människro bara för att de är av samma kön?
GUD ÄR KÄRLEK OCH VI ÄR SKAPADE TILL HANS AVBILDER
Men hur kan kärlek mellan två människor vara något syndigt? Jag har mycket vsårt att förstå det. Jesus prediakr om kärlek och vill männsikans bästa, inte skulle han ha fördömt ömsesidig respektfull kärlek mellan två människro bara för att de är av samma kön?
GUD ÄR KÄRLEK OCH VI ÄR SKAPADE TILL HANS AVBILDER
Etiketter:
Gud och livet
på plats
så är jag då på plats i LUnd och återupplever känslan av att vara student på riktigt som det var då det bagavs i i Gävle för typ 13år sedan....studentlägenhet tågresor fattigmansmat inga barn eller man i närhetet. Skillanden är att det finns en längtan efter mannen och barnen där hemma.
i morse grät två av tre barn då jag lämnade dem på dagis och det fick det arma modershjärtat att gå i bitar. förhoppningsvis var det bara den här veckan. Snart vänjer de sig väl vid att jag åker och kan vila tryggt i att jag faktiskt kommer hem varje torsdag.
Ska snart ta mig mot staden för att äta middag med vännen som bor här. känns ganska skönt att ha henne i kväll så att man inte bara sitter här och funderar på vilken usel mor man är som lämna sina gråtande barn hemma.....
Igår träffade jag vännen som har cancer. Det var fantastiskt att se henne igen. Hon såg ut att må skapligt och lite hår had eväxt ut på hennes huvud igen. DET inger hopp. Jag hoppas att det fortsätter åt det hållet så att hon kan vara med i juni vid prästvigningen!
Utanför fönstret är en relativt trafikerad bilväg. Sk abli intressant att se om lilla fru lantlolla kan sova med bilarna susande utanför istället för tystanden i hemma i skogen eller om det krävs en tillvänjningsperiod!
Ja visst ja Självklart måste rapporteras att alla sönerna nu är i besittnign av eget rum med leksaker och allt och att prostinnehemmet nu är ett antal sopsäckar fattigare vad det gäller skräp som tidigare hade sitt hem i kontorets skrymseln!
I morgon börjar pastis......början till slutet som blir en början!
i morse grät två av tre barn då jag lämnade dem på dagis och det fick det arma modershjärtat att gå i bitar. förhoppningsvis var det bara den här veckan. Snart vänjer de sig väl vid att jag åker och kan vila tryggt i att jag faktiskt kommer hem varje torsdag.
Ska snart ta mig mot staden för att äta middag med vännen som bor här. känns ganska skönt att ha henne i kväll så att man inte bara sitter här och funderar på vilken usel mor man är som lämna sina gråtande barn hemma.....
Igår träffade jag vännen som har cancer. Det var fantastiskt att se henne igen. Hon såg ut att må skapligt och lite hår had eväxt ut på hennes huvud igen. DET inger hopp. Jag hoppas att det fortsätter åt det hållet så att hon kan vara med i juni vid prästvigningen!
Utanför fönstret är en relativt trafikerad bilväg. Sk abli intressant att se om lilla fru lantlolla kan sova med bilarna susande utanför istället för tystanden i hemma i skogen eller om det krävs en tillvänjningsperiod!
Ja visst ja Självklart måste rapporteras att alla sönerna nu är i besittnign av eget rum med leksaker och allt och att prostinnehemmet nu är ett antal sopsäckar fattigare vad det gäller skräp som tidigare hade sitt hem i kontorets skrymseln!
I morgon börjar pastis......början till slutet som blir en början!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)