I lördags var det då dags..... Ångesten på grund av den helt usla uppladdningen låg som ett moln runt om mig. Först sjuk med astman från helvetet i två veckor och så en vecka på Mallis efter det....Kom hem natten till onsdag och på lördagen var det dags. Min goda make följde med norrut som chaufför och med en väska full med kläder åkte vi iväg.
Man kan ju utan överdrift säg att dagen gick i köernas tecken! Vi stannade längs E4:an för att strecka på benen och toabesök, toakön bestod av idel löparklädda människor som var där i samma ärende som jag.
Vi anlände till Stokholm och hamnade i Norrtull i en rejält tilltagen bilkö. Ska du åka bil till Lidingöloppet så ta god tid på dig är mitt konkreta råd- Vi lyckades bli av med bilen på Värtahamnens långtidsparkering. Tog med den stora väskan för att lydig som man är ta Lidingöloppets egna bussar över bron. Behöver jag säga att det var kö? En rejäl sådan, men det funkade förvånansvärt bra och rullade på. Så kom vi då ut till Lidingövallen där nummerlapparna skulle hämtas. Och för detta var det faktiskt ingen direkt kö, funkade föredömligt måste jag säga- Problemet kom sedan när man skulle ta sig igenom mässan, det var fruktansvärt trångt och krångligt- Hade man funderat på att köpa något innan så slutade man raskt fundera på detta till förmån för tanken att på enklaste sätt ta sig ut!
Nåja väl ute gällde det at få fast chip på skon, bestämma sig för vad som var lagom kläder, få fast nummerlapp, dumpa väska och gå på toa......och till den var det,,,,,just det KÖ!
Så var det dags att ansluta till lämmeltåget som drog sig de 2 km mot starten, en del var mer sammanbitna än andra, vissa pladdrade hysteriskt och oavbrutet, andra tuggade energibars. Solen tittade fram och det var fantastiskt löparväder
Väl framme på stargärdet var de enda köerna de till toan. Annars var det feststämning. Något som uppskattades var att det erbjöds vaselin till fötterna och ormsalva till stela muskler. Och att detta faktiskt var gratis! Så stod vi där i fållan. Jag var tilldelad en plats i startled 5 som gav sig iväg 13.10- Min plan var att hålla 6 min per km och att ta en mil i taget. en taktik som förvånansvärt nog höll.
Jag måste säg att detta är ett av de roligaste lopp jag sprungit. Jag gör det gärna igen! Tiden kanske inte är något att skryta med, men jag är nöjd. 3.10 på mitt första Lidingölopp är jag stolt över! Dessutom mådde jag bra när jag kom i mål och hade kanske kunnat kapa 10min på tiden, men jag var för feg och det var nog bra! I skogen var det tidvis lite köigt att at sig fram, men underbart kul!
Och så var det den där beryktade Abborrbacken, jo den var hemsk, men inte sååååååååå hemsk och vem har sagt att man måste springa upp?
Väl på upploppet kunde jag inte sluta le, det var en fantastisk känsla att inse att jag fixat det! fösta delen på en svensk klassiker var bärgad! Och det är gött!
.Att få tillbaka överdragskläder var smidigt och lätt. och så var det dags för lämmeltåg tillbaka till bussarna som tog oss tillbaka till stan igen.
Med ett par dagars distans tycker jag fortfarande att det var underbart. Ett par naglar tog stryk och kommer troligen ömsas, men vad gör väl det........ Idag har jag varit ute en runda och musklerna var på G igen om än lite sega....
