Efter att via telefon ha fått beskedet att jag ahr cancer fick jag reda på att jag skulle opereras och behandlas på Karolinska i Stockholm eftersom jag via vårdgarantin hamnat på en hudklinik i Stockholm. Någon tid att ställa frågor fanns inte för den doktorn hade andra patienter att ta hand om
Så det första jag fick göra var att, i chock och rädsla, försöka ta reda på hur remissen skulle kunna komma till Linköping. Inte lätt, hur gör man vart ringer man? Så tacksam för att fina vännen orkade med mig just då och hjälpte mig att tänka och strukturera.
Onkologen kändes ju logiskt , men så var det inte, man ska till bröstenheten. Så efter många turer fick jag klart för mig hur det skulle gå till, men jag insåg också att det skulle kosta ett par dagar.
Efter några dagar ringde en fantastisk kvinna från bröstenheten och berättade hur allt ska gå till, hur de jobbar samt att cancer är det ord de använder.Inga omskrivningar.
Ytterligare några dagar fick jag komma dit och träffa den sköterska som kommer att vara med mig hela vägen igenom undersökningar och behandling. Allt är så fantastiskt lugnt och fint på bröstenheten. Vännen som varit med från början följde med även denna gång och det var jag oerhört tacksam för efteråt, jag tyckte nämligen att jag kunde gå dit själv. Det visade sig dock att jag var ganska förvirrad och hade svårt att ta till mig det som sades. Pernilla gjorde en undersökning där brösten och lymfan kändes igenom. Det första testet klarade jag och då var nästa station mammografi. Även detta test passerades utan att man hittat något mer än det man visste. Till sist gjordes ett ultraljud på brösten. Det kändes som det tog en evighet och att det gick åt minst en liter sån där gegga som används vid ultraljud OCH så får man en yttepytte handduk att torka av sig med sen..... Hur som helst även denna undersökning gick bra och visade ingenting. Detta bådar gott och troligen finns ingen underliggande tumör, vilket man kan vara rädd för vid Pagets sjukdom.
Detta var den 16 mars
Nästa steg heter väntan! Den 28 mars kommer mitt fall upp på konferens eller rond. Då diskuterar läkare och sköterskor av olika slag vad de ska göra. Hur de ska operera och när detta ska ske.
Dagen efter, den 29 mars får jag träffa doktorn och ta del av allt detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar