livet är så outgrundligt och oförståeligt ibland. Idag på vägen till mässan insåg jag plötsligt det jag vetat i ett par veckor nu ytterligare en vän kommer att dö trots att det är alldeles för tidigt och trots att det finns små barn i familjen. Jag kunde inte hindra tårarna att forsa ner för kinderna. Så skönt att höra Sjung lovsång alla länder i den stunden , men så svårt att stämma in. Gud som bär oss genom allt det svåra, han finns där men jag klara inte alltid att luta mig tillbaka mot honom och lita på att jag inte faller.
Detta är den fjärde personen i vår bekantskapskrets som rycks bort från barn och partner alldeles för tidigt och då menar jag inte vid 50 utan 30-40! Så svårt att förstå, så svårt att acceptera, så stor smärta att hantera......Tårarna tröstar inte nu, de lindrar inte smärtan,men det är ändå skönt att kunna gråta på något märkligt sätt.
Det är svårt att mista dem vi älskar, det gör ont. Men all denna sorg och smärta får oss också att inse att vi faktiskt har älskat, att vi har haft en människa nära, att vi har haft relation.
Gud mitt i min frustration över att mista ännu en så tränger tacksamheten över att få lärt känna denna människa som betytt så mycket för mig fram. Jag är så glad över allt jag fått .
Någonstans uppskattar jag också ännu mer det jag själv har i mitt liv. Man barn, vänner och familj och allt detta har jag fått av nåd. Kan jag annat än tacka och lova mitt i min sorg?
2 kommentarer:
Tänker på dig. Massa... Det sägs att det är bra att gråta.
jag vet iså fall borde jag vara jätte bra vid det här laget!!!!
tycker om dig!
Skicka en kommentar