Om skapelsen

Dessa ord tog mig med kärlek och gick rakt in i hjärtat. Läs och ta dem till dig... Så stor är Guds kärlek till oss, allt det vackra och fantastiska som skapelsen är har Gud gett oss att ta hand om och förvalta. Det är ett förtroende stort som något.....

Allting omkring oss är som droppar av Guds kärlek, både det som lever och det som inte lever, växterna och djuren, fåglarna och bergen, havet och solnedgången och den stjärnklara himlen. De är små kärleksbevis genom vilka vi förnimmer den stora kärleken som är Kristus

Porphyrios

hemma igen

Så är det iallafall borta. Operationen är klar och jag är hemma.
Det är nästan lite overkligt att det går så fort. vid 12.00 infann jag mig och vid 19.15 fick jag åka hem.
Fantastisk personal som gör att man känner sig trygg hela tiden trots den ganska obekväma situationen.
Allt var lugnt och bra. Nål i armen, samtal med narkossköterska och läkare som ritade på mig och så fick jag ta mig till operationssalen. Där fick jag något så fantastiskt som en värmefilt när sköterska såg att jag frös. 
Operationen tog ca 1 timma och sen vaknade jag ganska omtöcknad, trött, men inte alls dålig. Efter ett par timmar och lite fika kom en sköterska och berättade om mediciner, förband, restriktioner osv. Sen dags att åka hem.

Idag känner jag mig lite mosig i huvudet, trött och som att jag inte riktigt fattat vad som hänt. Så det är väl det jag ska använda min sjukskrivning till, att försöka förstå.
 När man får höra att man har cancer är det så väldigt lätt att stänga av. Det är liksom för svårt att ta det till sig. Just nu är jag mest tacksam för den svenska sjukvården och att skiten är borta från min kropp.
Fuck cancer!

Idag ska skiten bort! Fuck cancer!

Så är det snart dags.
Efter en jobbhelg i Berlin då jag tänkt på mycket annat än cancer så är det då den dagen jag väntat på.
Är tvättad och ren efter konstens alla regler och har packat väskan med tidningar och korsord, vet inte hur länge jag får vänta.Operationen blir någon gång i em.
Har också fått på mig en kompressionsbh som ska vara min kompis i två veckor framåt dygnet runt....
Konstigt att veta att en del av min kropp ska tas bort idag, men ändå okej, jag vill inte ha kvar det sjuka på mig längre.
Tänker att mycket av reaktionerna kommer senare och så får det vara.
Just nu mest fundersam på hur mitt humör kommer vara framåt 14.00. Frukost för 06.00 var ordern och sen inget mer...... blodsockernivå och humör hänger tätt ihop för mig.
Nåja inte så stort problem i sammanhanget egentligen.
Återkommer
Alla goda tankar och böner mottages tacksamt och varmt.

Allt på plats

Idag var dagen jag skulle få veta.....
Först bröstenheten är fantastisk!
Jag kom dit med vännen som sällskap.  Är otroligt tacksam för henne. Att kunna dela skratt och gråt och liv det är stort.
Först fick vi träffa dokorn som meddelade att MR såg bra ut inget konstigt. Tack GUD.

Sedan gick vi igen hur jag mår och hon berättade om operationen och hur de ska skära.  Sedan blev det en ny undersökning.
Efter det sprutade hon in lite järnspån genom bröstvårtan för att det ska ta dig till första lymfkörten som de vill ta bort för att vara helt säkra på att inget spridit sig.
Det var väl inte direkt bekvämt men bra att det är gjort.
Jag fick också mitt operationsdatum. På måndag! Skönt att Det blir så snabbt, men jobbig krock med vår flytt. Får ju inte bära en pinal! Nåja finns andra som kan.  Dessutom pratade vi sjukskrivning.....men vi får väl se. En vecka först.

Sedan Var det träff med sjukgymnast. Fick ett träningsprogram som ska göras tre gångerper dag .....viktigt påpekade hon mycket noga. Tills vännen sa att det nog var värre att få mig att vara stilla i flera veckor. ....
Så kom underbarasköterskan tillbaka och berättade om hur allt blir nu.  Vi pratase om proteser och så småningom plastikkirurgi. Om narkos, bh, motion, opration, hur man kan må, risk för mer cancer, föreningar , sidor på nätet och en massa annat. Fantastisk information.
Så nu vet jag operation på måndag sen är skiten borta! Fuck cancer!
Nu åker jag till Berlin ! Konfirmander väntar!

MR och den här gången blev det av

Så kom då tiden för Magnetröntgen.
Möttes av en fantastisk sköterska som förklarade hur allt skulle gå till.  Morbus Paget var nytt för henne, men hon hade läst på och det kändes ganska skönt.
Dessutom frågade hon hur jag kände mig och hur jag mådde. Problemet är att jag inte känner så mycket.Sedan beskedet har det gått i 100 hela tiden, det är mycket som bråkar i livet just nu.... jag har ägnat mig åt att förklara och fixa för att andra ska må bra så jag har nog inte känt efter så mycket. Det jag mest kände för MR var tacksamhet, tacksamhet över att jag får göra det. Det är säkert asdyrt och det är en säkerhetsåtgärd och ändå får jag göra det.... jag betalar gärna skatt känner jag!
 Man får byta om till snygg sjukhusrock och så sätter de en nål i armen för kontrastvätska. Denna tjej ska ha extra cred för hon behövde bara ett försök för att hitta venen, det har inte hänt ofta !
Sen fick jag knata in till stora maskinen och fick förklarat för mig att jag skulle ligga stilla i ca30 min, alltså STILLA. Jodå det är jag ju bra på......
Sen fick jag vigt och graciöst, med en armhävning lägga mig på plats, inte helt bekvämt, men ändå. Det erbjöds radiokanaler i lurarna och så satte det igång. Det bankar och piper och vibrerar ganska bra i en magnetröntgen kan jag meddela och emellanåt blev det extremt varmt, men det var  inte mer obekvämt än att jag lyckade somna vid en bild. En bild kan ta typ 7 minuter att ta, spännande.

Så efter en halvtimma sådär cirka var det klart.  Kan meddela att rörelsen och armhävningen ner från britsen inte kändes lika graciös som den upp, men den var betydligt vingligare.
Ganska rödmosig och väldigt trött vinglade jag mig ut till omklädningsrummet igen efter att ha blivit av med nålen i armen. Några minuter senare var jag på väg ut.

Har känt mig ganska slak ikväll, trött och med lätt huvudvärk, men vad är det egentligen.

jag käner mig ändå tacksam för livet och för att den cancerform jag har fått ändå är ganska snäll. Nu hoppas jag att doktorn inte ser något på bilderna som inte ska vara där.

ny tid för MR

på fredagen ringde de och sa att jag får MR på måndag den 27 mars så då blir inget fördröjt och tidsplanen kvarstår!!!!

MR

Så var det 23 mars och äntligen skulle MR göras...... var det tänkt!
Men så ringer de och säger att kameran är trasig Suck. Då kommer rädslan, ska allt fördröjas nu, jag vill bara bli av med skiten, att läkarna ska ta bort det sjuka så jag får fortsätta leva mitt liv!!!!
Men vad kan någon göra......